onsdag, december 31, 2008

Reflektioner och starksprit

Såhär sista dagen på året känner man riktigt hur nätet fullständigt kokar av alla årsbästalistor som är påväg ut. Ser fram emot att läsa dessa, men jag har fullständigt misslyckats med min. För mycket bra helt enkelt, för mycket bra som jag hittat de senaste veckorna dessutom. Gristräffen i början av december har givetvis varit en starkt bidragande orsak till detta. Men jag har däremot ett möjligt scenario för hur min nyårsafton kommer se ut, har därför gjort en liten playlist i förebyggande syfte så jag är väl förberedd för 2009´s första timmar. Vi ska på fest hos några kompisar i Landvetter ikväll, kommer med allra största sannolikhet bli mycket trivsamt, mat kommer ätas, sprit kommer drickas, glas krossas etc. Min förtjusande och ammande och därtill också vansinnigt trötta hustru kommer förmodligen av nämnda anledning ganska tidigt ta mig i örat och köra oss hem. Hemfärden kommer också mycket sannolikt innebära en 30 minuters powenap för mig, väl hemma är jag därmed pigg som en gädda och får reflektera över det gångna året med mina tre kompisar, Ardbeg, Bowmore och Lafråjg. Då ska jag lyssna på detta; Loudon Wainwright - Say that you love me. Jag är egentligen inget större fan av någon av Wainwrigtharna, men de trycker ur sig jävligt bra låtar emellanåt. 2008- Hello Saferide, ok nu har jag lyssnat igenom deras skiva ordentligt, den är jävligt bra. We call upon the author - Nick Cave, riktig stöklåt från årets bästa skiva, eller nja, tyckte jag åtminstonde till aldeles nyligen, kan inte bestämma mig längre. Flipside - Soundtrack of our lives, Musik görs bäst i Göteborg eller... Inni mér syngur vitleysingur - Sigor Rós Den musikupplevelse 2008 som jag värderar högst är nog att jag var på Way out west o fastnade för Sigur Rós, sent ska syndarn vakna. Se på mig nu vad tycker du? - Markus Krunegård. Införskaffade mig detta alster så sent som i förrgår - skitbra helt enkelt! Miles Davis & the cool - The Gaslight Anthem Från årets bästa skiva om man ska tro Emusic, snuskigt bra är det i alla fall. Daddy´s gone - Glasvegas Jag vet inte varför den här låten får mig att associera till Nyår, jag kan ju omöjligt ha hört den på någon nyår men det är förmodligen för att det är en typisk sistadansenlåt, iklädd massor av taggtråd. Goodnight, travel well - Killers Kanske årets mest spelade platta trots att den bara har en månad på nacken, men sådana här tokhajpade alster brukar få mig att tappa intresset efter ett tag, vi får se hur den står sig, just nu så älskar jag den. Gott nytt år!

tisdag, december 30, 2008

Värt väntan?

Såg till min förtjusning att Thåström släpper ett album 4:e mars 2009, väntan känns olidlig men han brukar inte göra mig besviken. Dessutom har jag precis införskaffat konsertbiljett till Lisebergshallen 20:e mars. Hoppas vi ses där.

måndag, december 29, 2008

Dreams Never End

Tack vare T.P s kommentar på mitt förra inlägg blev jag sittandes på Fabchannels makalösa utbud av livekonserter. Ett band som verkligen färgat året 2008 i psykedeliska elektrofärger är ju MGMT. Såg där en vibrerande liveversion på deras Weekend Wars. Själv vill jag ju inte vara sämre än att tipsa vidare så här får ni en liten slickepott.
Live från Paradiso

söndag, december 28, 2008

Ekot Och Kaninmännen

En grupp som jag haft med mig i stort sett hela min uppväxt är Ekot Och Kaninmännen d.v.s Echo And The Bunnymen, med sång så härligt falsk att den är ofelbar har Ian McCulloch och co stampat in ett hörn för alltid i min musikhistoria. Många förbiser säkert att detta band som säkerligen inspirerat och influerat många av dagens artister men jag skall försöka att så ett litet frö som förhoppningsvis växer och …..blir till en stor framgångsrik fältbiolog. Fick en underbar liten cd-box av min broder i julklapp "The Crystal Days 1979-1990" där det blandas med rariteter och liveupptagningar, den kanske främst är avsedd för gamla fans men det är en historisk kavalkad av och om bandet som tar mig tillbaks till ungdomen. Vem behöver magisk svamp ?? Bandet startades i Liverpool 1978 av Ian McCulloch som året innan hade hunnit med att starta och lägga ner två andra band tillsammans med välkända kompanjoner som Julian Cope och Pete Wylie. Dessa herrar fortsatte sedan på egen hand som många av er säkert vet. Har svårt att sätta ett favoritalbum med ekot , men för nya lyssnare skulle jag rekommendera ”Ocean Rain” En platta fylld av poppärlor som förför den mest hårdhänte gruvarbetaren. Några små tips på detta bands storhet……………….. Show Of Strenght Rescue Nocturnal Me Crocodiles With A Hip Pictures On The Wall Ocean Rain Porcupine

tisdag, december 23, 2008

Alternativ julmusik

I morgon når julmusiken sitt crescendo. Då har man under en månads tid tvångsmatats från alla håll med sötsliskiga julsånger. Som jag tidigare utlovat kommer här några alternativa jullåtar, inte fullt lika inställsamma.
Cornelis Vreswijk - Jultomten e faktiskt död Från vår favorittrubadur kommer alarmerade nyheter. Säg inget till barnen! Yobs - Gloria Punkgruppen Boys var tidigt ute å gjorde en hel LP med klassiska julsånger i något annorlunda tappning. Ibland, som här, även med nya texter inte fullt lika familjära som orginalen.
Dickies - Silent night Apropå punk. Amerikanska Dickies blev halvkända i slutet av 70-talet, mest p.g.a. sina udda covers. Deras natt är inte såååå väldans stilla. Damned - Sanity clause Damned på andra sidan Atlanten ville inte vara sämre. Som vanligt med glimten i ögat.
Captain Sensible - One christmas catalogue Pratar man Damned å glimten i ögat är den gemensamma nämnaren allt som oftast den galna Kaptenen, här på egna irrfäder.
Die Toten Hosen - Frohes fest Tyskarnas favoritpunkare bangar inte för en fest. DAD - Sad sad christmas Tro det eller ej. Här kommer danskarna å sätter ner!? humöret. Yello - Jingle bells De schweiziska ljudkonstnärerna gör en klassiker på traditionellt Yello-vis. Ramones - Merry christmas Alternativa jullekar? Anders F - D e inte snön... Klassiker. Måste vara med. Jag tycker det är lika underbart varje gång jag ser denna å "Fairytale" på en julskiva. Vadå svära i kyrkan! Å folk tycker det är jättemysigt. Ozzy & ? - Winter wonderland Underhållande klipp där "The prince of darkness" gör en duett med .......
Jag avrundar med en liten bonusvideo som visar hur många känner sig efter all julmat: God Jul!

måndag, december 22, 2008

2008 Ett Grisäventyr

Måndag är kanske inte veckans roligaste dag men detta skall jag rask som en mungo vända på...... Som glad tvåbarnsfar är det nattsudd som gäller för att ta del av det digra utbud som årets artister bjudit på, kanske inte helt optimalt i alla lägen eftersom ringarna under ögonen hade krävt åtskilliga mängder botox för att avlägsna, kan ju glädja mig åt att jag trots allt har ett tag kvar till Keith i dom rullande stenarna. Driften att ständigt hitta ny musik kan ibland bli något överdriven, i jakten på den försvunna skatten kan syftet därför gå förlorat, som många av oss bloggare kan man drabbas av stiltje i hjärnkontoret, antagligen ett sätt för hjärnan att slå av på takten och bearbeta det som redan är inlagt. 2008 års enorma mängd av tilltalande musik kommer troligen att skrivas in i hisitorieböckerna eller vad månde bliva av 2009 ?? Det återstår att se, själv kommer jag sitta i startgroparna med vita knogar och snorblandat Thomas Wassbergsskägg. Så då äntligen till musikåret 2008, att ta ut några solklara vinnare är nästan stört omöjligt så jag har här satt samman en albumlista med mina egna favoriter från det gågna året, ingen direkt ordning fast kanske lite eller nää…. Hade först tänkt att ha flera etapper men beslutade efter diverse överläggning att satsa på en rejäl smällkaramell för att riktigt visa vilket sanslöst år det har varit. Lite tips inför mellandagshysterin kanske ?? The Gutter Twins – Saturnalia En bra början med avgrundssång och gittarsjok len som en insmord törnebuske. The Sea Wolf – Leaves In The River En tidig favorit som tydligen smittat av sig, mästerligt låtmakeri, varför får jag tankar om elefanten Babar ?? Hjärnan är bra märklig.. And Also The Trees – The Rag And Bone Man Gamla swirlgitarrer med sång av Göteborgs-Håkans farbror ??……… Soundtrack Of Ours Lives – Communion Som gammal karbiddiggare kan jag bara älska deras musik, hade troligtvis diggat även om dom framfört sina verk på munjiga (ett förövrigt underskattat instrument) Spiritualized – Songs In A &E Otroligt starkt album där orden fräser och pyr, när döden står för dörren och väntar på sin del…..Vilken tur att liemannen fick stå i farstun ett tag till. Kleerup – Kleerup Även jag måste ge vika, det här är så avkopplande skönt att lyssna på att man nästan blir sängvätare Detektivbyrån – Wermland Klockspel kan både göra ont och vara oemotståndligt vackert, precis som en val i gattet. Vi har hört det förut men vad fan gör det, kombinationen med elektroniska instrument blir en mix som får den mest stelbente bar-nazisten att vilja dansa nippetippan. Charlatans – You Crossed My Path Och tur är väl det, här levererar dom sitt jämnaste album någonsin, helt otippat och alldeles underbart, som den indiesjäl jag är förnimmar jag lukterna från midsommar i Jörlanda, med dans i hagen, köttbullekrig, spirituell uppladdning, gåutochgåförattpiggnatilltimman, ren Galliano (har inte svalt en enda droppe av denna kletdryck sedans detta tillfälle) fotboll på gräsmattan, alla underbara människor, tältning, musiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik……………………………………… Bon Iver – For Emma , Forever Ago Släpptes egentligen förra året men inte här i det karga Svedala, så lågmält att lopporna framstår som högjudda partyanimals MGMT - Oracular Spetactular Årets elektrorockalbum, oemotståndlig mix som funkar på alla tillställningar Fleet Foxes – Ragged Wood Stämsång som mjukar upp stela höstleder, Simon And Art anno 2008 Glasvegas – Glasvegas Nä ingen ny tappning av Lars Vegas med Lars Christmas utan ett av årets viktigaste album. Kan inte riktigt sätt fingret på varför det är så charmigt, ärlighet kanske ???? Åsså resten : Juno Reactor – Gods & Monsters Okkervil River – The Stand Ins M83 – Saturdays =Youth Last Shadow Puppets - The Age Of Understatement Lykke Li – Youth Novels Calexico – Carried To Dust Sigur Ros - Med sud i eyrum vid spelum endust Conor Oberst – Cape Canaveral Dr Dog – Fate Nick Cave And The Bad Seeds - Dig Lazarus, Dig! Verve – Forth British Sea Power - Do You Like Music? Anna Ternheim – Leaving On A Mayday The Uglysuits – Same Vampire Weekend – Same Woven Hand – Ten Store Santogold – Same Beck – Modern Guilt The Notwist – The DevilYou And Me Cut Copy – In Ghost Colours Death Cab For Cutie – Narrow Stairs The Kooks – Konk Wolf Parade – At Mount Zoomer Wire – Object 47 Malcolm Middleton – Sleight Of Heart Albert Hammond Jr – Como Te Lama Racounters – Consolers Of Lonely Madrugada – Madrugada James – Hey Ma Ladytron – Velocifero Kings Of Leon – Only By Night Hold Steady – Stay Positive Bloc Party – Intimacy Coldplay – Viva La Vida Cure – 13 Frida Hyvönen – Silence Is Wild Håkan Hellström . För Sent För Edelweis Levellers – Letters From The Underground REM – Accelerate Tiger Lou – A Partial Print Twice A Man - Clouds Stills – Ocean Will Rise Bob Dylan – Tell Tale Signs Ra Ra Riot – The Rumb Line Human Highway – Moody Motorcycle Noah And The Whale – 5 Years Time Lackthereoff – Your Anchor Mobile – Tales From The City Fredrik - Na Na Ni The Coral Sea - Firelight Attic Lights - Friday Night Lights Deerhunter - Microcastle The Dears – Missiles Fire On Fire - The Orchard Annuals – Such Fun Black Mountain - In The Future Headlights – Some Racing Some Stopping Islands – Arm´s Way The Black Angels - Directions to See a Ghost The Courteneers – St Jude Rockpop The Dodos – Visiter The Fratellis – Here We Stand The Walkmen – You And I Liam Finn – Liam Finn The Rosebuds – Life Like The Porn Sword Tobacco – New Exclusive Olympic Heights Benoit Pioulard – Temper Jonas Reinhardt – Same Cold War Kids – Loyalty To Loyalty CSS - Donkey Tape - Luminarium Get Well Soon – Rest Now !!................. The Subways – All Or Nothing Dessutom återutgivningar och remastrade verk med bla .. U2 Joy Division New Order Dag Vag My Bloody Valentine Här avslutar jag mitt troligen längsta inlägg någonsin men man vet ju aldrig som eunucken sade..

söndag, december 21, 2008

Smile!

Våran bäbis börjar närma sig 3 månader, hon har börjat le riktigt. Inte några tveksamma magontminer utan riktiga breda leenden. Visserligen ljudlösa än så länge men tillräckligt för att alla som tittar på henne ska knyckla ihop ansiktet, göra konstiga läten o diverse tungformationer som i alla andra sammanhang skulle uppfattas som lätt obsena. Detta hjälper oftast inte utan leder istället till att man försöker göra ännu löjligare grimaser. Men jag har hittat knepet, Tindra är nämligen begåvad med ett musiköra och ler stort när hon hör sin första favoritlåt, och inte vilken låt som helst. Jag är i allmänhet skeptisk till covers på sådana här mästerverk men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Att storasystrarna har bytt bort Nick Cave mot hits for kids gör mig ingenting, för det är uppenbarligen precis som det var i den familjen som jag växte upp i. Det är minstingen som har smak! Martha Wainwright - See Emily Play

lördag, december 20, 2008

Över ån efter vatten?

Denna ständiga jakt?........Ibland önskar jag att varken internet eller cd-skivor fanns. Det var mycket enklare förr. Man köpte en platta, luktade på den, läste på konvolutet och framförallt MAN LYSSNADE PÅ HELA skivan. Nu lyssnar jag bara fragmentariskt på musik. En låt här, ett intro där och vips slank man ner i diket. Jag kan inte längre låttitlar eller namnen på medlemmarna i de olika banden..................Visst låter jag gnällig? Skämt och sido, internet är fantastiskt och har öppnat helt nya dörrar iallafall vad det anbelangar mitt musikintresse. Men i all bökning runt nya band och ny musik "ser man ibland inte träden för all skog".
Så här tänker jag nu presentera en av mina närmaste vänner Sir Toby.
Sir Toby (Tobias Karlsson) är en (h)elgalen hippiejävel som lever i Dalarna och slösar bort sin musikaliska talang med att undervisa små o stora barn i gitarrspel och dessutom bygga/köra motorcykel. Då och då hänger han på sig någon av sina egenkomponerade elguror och river av ett och annat surt riff.
Men han kan också om man har en hiskelig tur ta fram sin akustiska Ramires och framföra ett litet klassiskt stycke.
Här är han akustiskt (klippet består av flera låtar)
Här är han elektriskt (trummisen e hans ene son, den andre sonen kommer in o lirar gura på slutet.........bassisten e däremot okänd????...även detta klipp består av flera låtar)

Bambi

Har ägnat morgontimmarna åt att botanisera i min hårddisk bland allt nytt jag skaffat senaste tiden, men insåg att jag aldrig kommer att lyckas lyssna igenom allt ändå, så jag gav mig ut på nätet efter lite till. Sprang på den här tjejen, gillar man som jag Patti Smith o PJ Harvey så är inte steget långt till detta. Givetvis så har Mick Harvey med ett finger i spelet även här. Bambi Lee Savage Bambi på myspace

torsdag, december 18, 2008

Företagsdans

Fick en plötslig lust att svänga på höfterna, det skall sägas att det inte är ofta som benen vill röra sig i onödan nu för tiden, det var mycket bättre förr ???....,,,,,njaaae
Vill jag så kanske även ni...

onsdag, december 17, 2008

Urspårat

Snubbla över nåt vansinnigt roligt på tuben som jag givetvis måste dela med mig. Se något som 2 miljoner svenskar garanterat inte får se på fredag. Vassegooooo!

tisdag, december 16, 2008

Walk over

The quiet one

Längst till höger på scenen brukade han stå. Trots att han stod brevid John och Paul kändes ändå som han stod bakom dom. Men i alla fall så stod han framför Ringo!
George Harrison!
Minstingen.
Han var så ung när han började i Beatles att han inte kom in på klubbarna i Hamburg där dom skulle spela.
Inte heller lika karasmatisk som sina scengrannar. Men vem är det? Vem kan hävda sig mot Lennon! Inte ens Bono hade fått en syl i vädret.
Släpptes först fram som låtskrivare på LP'n "Help" från 1965. På "Sgt Pepper" kommer österländskt doftande "Within you without you" här i svävande version tillsammans med "Tomorrow never knows" från remixprojektet "Love" från 2006.
Från "Yellow submarine" kan ni här avnjuta heavypsykadeliska "It's all too much" och komiska "It's only a nothern song". För trots sin tillbakadragenhet och sorgsna melodier var George en rolig prick som hittade på galna saker. Kolla det här!
På undersköna "While my guitar gentle weeps" från det vita albumet finns Eric Clapton med på gitarr. Ett samarbete som fortlöpte i lika härliga "Badge" från Cream's sista platta "Goodbye".
Sista låt i denna miniintroduktion till Beatles doldis blir "Bangladesh". Låten är från välgörenhetsgalan för svältoffer i just Bangladesh som George anordnade 1971 med prominenta gäster som Clapton och Dylan.
En rolig liten parantes är att George blev först av dom gamla Beatlarna med att få en singeletta på listorna. Kanske inte lika konstigt som att det var Lennon som blev sist!! Han fick den t.o.m. postumt då "Starting over" kämpade sig högst upp på listorna två veckor efter sin död 1980. Säkerligen även mycket tack vare omständigheterna! Livet är allt bra konstigt!

söndag, december 14, 2008

Snart så kommer julen......

Jaha , så var det åter tid för all möjlig och omöjlig julmusik att fylla luftens alla tänkbara frekvenser. Den kommer från överallt TV, radio, affärer, barn, vänner, skivor m.m. Varje år tillkommer det nya verdervärdiga alster till den redan stora skräphögen. Å folk köper som bara den! Den som förstår få gärna förklara för mig!
Men självklart finns det bra jullåtar. Det finns t.o.m. många bra jullåtar. Å det finns massor av bra alternativa jullåtar som man kan spola öronen med. Men mer om detta i ett kommande inlägg. Detta inlägg ska bara handla om den bästa jullåten någonsin, en låt som man aldrig tröttnar på. Jag pratar givetvis om Pogues' "Fairytale of New York". Men istället för att jag ska trötta ut er ska jag låta de inblandade berätta om tillkomsten av mästerverket.
Varsågod, ha en trevlig timma!

lördag, december 13, 2008

Permafrost

Det känns längesedan vi svettiga upptäckte Sisters Of Mercy på Pet Sounds klassiska vinylaffär i Göteborg. Skall sägas att det verkligen är en enligt medeltiden smärre livstid som passerat. Får nog t.o.m hålla med om att mannen med rösten känns iskall för tillfället, mer än vanligt dvs. Varför därför inte avnjuta lite djupsång med avgrundsdialekt på sena timmen. Några små guldkottar att suga på när vinden bräker sin trånga våd. We Are The Same Susanne
Dance On Glass Mera hmm, vem sjunger tro ??

torsdag, december 11, 2008

Efterbörden

Det har tagit ett par dagar att komma i fas efter helgens stora invigning av spelrummet i källaren, en fantastisk afton med allt vad en musiknörd kan tänkas önska. Att vinylen äntligen fick stå i finrummet känns som konungens återkomst. Ögonbrynen kändes förvånansvärt tunga dagen efter, men är det kalas så…… Har sedan början av veckan försökt att väva ihop det gågna årets musikhändelser, kommer troligen att lägga fram ett antal listor med varierat tema. Det känns liksom svårt att sammanfatta musikåret 2008 med bara en komplett lista. Håll utkik kamrater…………. Ett annat angenämt bekymmer som jag igår förlöste var att hitta en ny spelare till min mp3 samling. Hade länge funderat över en Ipod Classic men var hela tiden tveksam över ljudkvalitén, efter långa överläggningar och genomgångar av olika produktbeskrivningar så blev det en Cowon Iaudio D2 16gb. Måste säga att det ljudet som strömmar ur denna lilla mediaspelare är helt maniskt bra, det bästa jag hört från en mp3 maskin. Den tar dom flesta ljud-video formaten och är en musiknörds dröm, inställningar för ljudet finns sannerligen i överflöd och minnet kan byggas ut med SD-kort. Varma rekommendationer…..grymt….. Avslutar med att hyssta ut ett nödrop inför nästa år. Här är ett knippe band som jag gärna hade sett återförenats eller återuppstå under 2009 Wolf Mother Saknas som tusan, rått som sushi på grönland Death From Above 1979 Tvåmansbandet som är lika diskreta som en flock elefanter Slowdive Skivan med maträttsnamnet är en av mina alltime-classics 16 Horsepower Visserligen finns ju Woven till Hands men kanske inte riktigt med samma magi
Mullrande bas och trumpinnemästare som får skäggstråna att växa inåt
Eller varför inte några konserter jag gärna hade besökt .....
Dreadzone Missades i Roskilde för 150 år sedan And Also The Trees Falsksångaren som låter lika vackert som en skogssymfoni med Zilversurfarn Calexico Tex mex med riktigt stark kryddning eller uppdrag ökenstorm Lard Träningsvär i nacken kanske ??? Dead Can Dance
och igen Inga muntra miner men vilken musik, oemotståndlig world music

tisdag, december 09, 2008

Reinkarnation

I lördags samlades grisgänget, dagen till ära extra förstärkta med Anders blå, för invigning av Jimpans precis renoverade källarvåning. Ett oerhört imponerande arbete med ett fantastiskt resultat där en oinredd källare har blivit stort badrum, hall med förvaringsutrymmen, datarum samt inte minst alla skivnördars våta dröm, skivrum.
Trots högt uppskruvade förväntningar så levde dagen-kvällen-natten upp till dessa med råge.
Dagen började med en gammal herderlig skivrunda runt stans vattenhål för musikälskare. Väl hemma igen så korkades ölen upp, kebabtalriken försvann snabbt en våning ner i matsmältningssorteringen samtidigt som det varma ljudet när nål möter vinylspår strömmade ur högtalarna.
Jag måste erkänna att jag hade glömt hur stor skillnad det är mellan dagens digitala, kliniska ljud jämfört det levande organiska ljud som vinylskivor erbjuder. Riktigt underbart att åter få lyssna på det. Å vilka minnen det finns bakom många skivor i Jimmys samling. Jisses!
Nu var det inte enbart en nostalgikväll utan även årets musikskörd diskuterades av de närvarande där man, otroligt nog, fick ytterligare mängder med tips om bra nyutgiven musik. Vilket osannolikt musikår det har varit!!
Undrar hur 2009 ska kunna överträffa detta?
Slutligen vill jag tacka alla närvarande!? för en otroligt trevlig och rolig lördagskväll. Extra tack till värden Jimmy för ett suveränt arrangemang! Jag längtar redan till nästa vinylväll.
Jo förresten, ni kanske undrar vilken låt som Jimmy, med stor omsorg, valde att spela när vi anlände. Här är den!

torsdag, december 04, 2008

Nått gammalt

Så här i årets sista månad verkar vi alla sitta o fundera över olika listor som skall sammanfatta olika former av årsbästa, en mycket angenäm sysselsättning. Men just nu har jag lust o rota i något gammalt o tryggt, dessutom tror jag att den här skivan är ganska underskattad över lag. Nick Caves "No more shall we part" har alltid legat mig varmt om hjärtat. När den släpptes 2001 var förväntningarna mycket höga då det varit 4 års torka sedan mästerverket "Boatmans call" vilket jag anser är hans hittils starkaste album. Den har ibland kallats för boatmans call part 2 med viss rätt, men om Boatmans call är en produkt av skilsmässa o nyförälskelse så är denna plattan fylld av religösa och äktenskapliga grubblerier samt en ny syn på livet efter att ha lämnat ett 25årigt drogmissbruk bakom sig. Det är helt klart hans mest pretentiösa album och han har en tendens till att yla fram sången emellanåt vilket inte gillas av alla, men det gillas av mig. Precis som med Boatmans call tog det lång tid innan skivan satte sig, några år faktisk, men låt för låt har trängt sig på för att stanna. Låt lista, As I sat sadly by her side - Börjar storslaget med livet, universum och allting, skön pianoslinga. No more shall we part - Den enda låten som inte riktig satt sig än, skönt att ha något kvar Halleluja - "The tears are welling in my eyes again, I need twenty big buckets to catch them in, And twenty pretty girls to carry them down, And twenty deep holes to bury them in" Kören på slutet gör låten fulländad. Love letter - Underbart vacker kärlekssång 15 feet of pure white snow - Störtskönt gung i skivans "popsång" och lite oväntat dyker Jarvis Cocker upp som dansare. God is in the house - "Anyday now he´ll come out" Underbar ironi, skulle kunna handla om Knutby. Oh my Lord - En av mina absoluta Cavefavvisar, men det är inget för snabblysning, man måste hela vägen till slutet för att förstå låtens storhet Sweetheart come - "It seems we can be happy now, it´s late but it ain´t never" Sorglig och förtröstansfull på samma gång. The sorrowfull wife- "The water is high on the beckoning river, I made her a promise I could not deliver, And the cry of the birds sends a terrible shiver, Through me and my sorrowful wife" En sällsynt ödmjuk sida av Cave, ytterligare en låt som kräver att man lyssnar igenom hela, annars kan det lika väl kvitta. We came along this road - "I left by the back door, With my wife's lover's smoking gun" Här har han lyckats sammanfatta sina texter i en mening, mer typiskt Cave kan det inte bli, dessutom är det en sån skön refräng att gå och nynna på. Gates to the garden - En dag på behandlingshemmet, tungsint, sorlig, hoppfull, ja som skivan är rätt igenom. Darker with the day- Jag vet inte om den kan gå under epitetet vardagsbetraktelse, men har man väl fått den på hjärnan så har den kommit för att stanna. Perfekt avslutning. Shane Macgowan sa i en intervju att Nick Cave gör världens bästa skivor, 30 sekunder in i första låten vet du vad det handlar om och man blir varken överraskad eller besviken, låtarna är samlade i en genomtänkt ordning och hänger ihop. Jag vet inte om jag håller med till 100% men det stämmer bra på Boatnmans Call och den här skivan i alla fall. Gillar ni den här perioden av Nick Cave rekommenderar jag varmt DVD´n God is in the House. Hej så länge.

tisdag, december 02, 2008

Full Täckning

Kan säkerligen rada upp 200 artister från det gågna året som förtjänar uppmärksamhet och respekt, här får ni gotta er åt några av mina godingar. Liam Finn Som att vinna på lotteriet av porös lågmäld pop Benoit Pioulard Laternativalternativindiesongsingadingdong , luftigt med en stor musikalisk bredd Jonas Reinhardt Gamla Tangerine Dream in i 2000 talet, kan inte sluta att lyssna på detta eftersom T G var stora husgudar under mina unga år, analogt syntsweepblipp av hösta klass. The Sand Band Stillsamt sextiotal fingrar över din existens och smörjer dig som en rostad smörgås. The Porn Sword Tobacco Soft som en skål med hallonbåtar på en luftmadrass, skön svensk ambientelectronica The Rosebuds Indierock så förbaskat bra att håret börjar växa ut igen, kanske mest näshåren men ändå Cold War Kids Kantad sång som inte släpper dig en sekund, indierock The Walkmen Biter dig I fotvalkarna, sextiotalsflirtar som fungerar makalöst bra
 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »