XX-Rated

Hypade som tusan men visst f.. är det bra, låter inte helt olikt tidiga Cure på sina ställen (lyssna speciellt på Faith skivan)

The XX - Crystalised

The XX - Blood Red Moon

The XX - Basic Space

The XX - Teardrop

Spinning Round...

Dagens musiktips "Little Dragon" bjuder på en skön softpopelectro med bra sånginsatser, bor och arbetar tydligen från Göteborg, har dock missat dessa helt.

Just remember, don`t chase the dragon

Fortune

Twice

Machine Dreams Spotifylänk med deras album från 2009

Jag - en missbrukare

"Det börja tidigt, så tidigt jag minns" I början av 70-talet hette dom Tiffany, Go m.m. Det var redan där , när jag knappt fyllt tvåsiffrigt, som mitt missbruk startade. Ett missbruk som med åren blivit värre men till skillnad från andra sorts missbruk jag absolut inte vill avvänjas vid. Musiktidningar! Min favoritlektyr utan konkurrens. Ett sätt att fly den stormiga vardagen. Låta världens alla måsten swischa förbi den väl skyddande läsbubblan. Att fördjupa sig i den värld som ligger en så varmt om hjärtat - musikens. NME, Melody Maker, Uncut, Record Collector, Classic Rock, Mojo och alla andra internationella storheter. Inhemska Schlager + Ritz = Slitz, Sonic, Pop, Sweden Rock, Release, Zero mm. Allt slukar jag och har slukat med god aptit. I slutet av 70-talet kom fanzines med till exempel Lennart Perssons Feber. Musiktidningar skrivna av musikälskare, inte nödvändigtvis med journalistutbildning. Dessa fanzines kan klart jämställas med dagens bloggar. Och det är väl därför jag tycker om att läsa musikbloggar där texten är skriven i en positiv anda om något som ligger en varmt om hjärtat. Det är självklart så det ska vara. Hur många gånger har man inte läst sågningar i dagspressen där journalisten inte haft en aning vad det handlat om och därför totalsågat. För vems vinning? Ingens. Mitt missbruk är så gravt att jag inte heller slänger tidningarna efter jag läst dom. Nä, här läggs det i kronologisk ordning i allt högre staplar. För det är inte ovanligt att man läser om nummer, en del många gånger om. Titta på bilden! Överst i högen ligger ett nummer av den förträffliga svenska musiktidningen Pop. Detta nummer från 1994 är den tidning jag, utan konkurrens, läst mest gånger. Vad är det som är så speciellt med detta nummer? Jo, hela numret handlar om världens 100 bästa skivor genom tiderna, som ni förstått av tidigare inlägg är listor något man är barnsligt förtjust i. Att skriva om dessa skivor hade man dessutom samlat in skribenteliten, kanske den bästa genom alla tider. Anekdoter till varje skiva skrevs av bl.a. Persson, Lokko, Stebe, Strage, Gradvall, Häglund, Bjurman, Olovsson, Widell och Nylin. Bättre än så här blir det inte. Ser ni numret på någon loppis eller serietidningsaffär så införskaffa det genast. Det är en order. Vem som var etta? Hur listan såg ut? Det får ni veta den dag ni läser tidningen.

Chew Nä Mew

Dags för lite dansk fägring igen, har i tidigare inlägg tipsat om musik från vårt vackra grannland. Dagens danskar får bli Mew eftersom dom är albumaktuella med "No More Stories.." Skivan inehåller läckra popmelodier som får hösten att mildra sin framfart och det gillas .... No More Stories på Spotify Myspacesidan

Mica (video) Lite äldre låt

Repeaterbeater (klipp)

Äntligen fredag

Så var det fredag igen.

Den sköna avslutningen på en ännu en arbetsvecka. Fredagsmys, After Work, Tv-kväll, grillning mm. Vad man än gör är det ständiga problemet: Hur i helvete ska man kunna hålla sig vaken!?

Här är i alla fall något som får en att vakna till! Ju högre volym desto piggare blir man!

OBS! Varning för feststämning!

Max 80's

Kommer ni ihåg den här snubben? Max Headroom.

Han kom, slog igenom, blev megahypad å sen var det över. Otroligt populär en ytterst kort tid. Reklam, jingles, TV-show. Han låg t.o.m. på topplistan.

Här är ett klipp som avslutas med en guilty pleasure, eller hur Jimpan?

Fluktsoda och Blomsterhinkar

Äntligen är bloggen i full rullning igen, efter ett halvårs smygvila känns det som inspirationen hittat tillbaks. Ibland måste det till lite andrum för att hitta drivet. Förr i tiden hade man sina favoritartister som man gick och inhandlade så fort ett nytt album släpptes , nu kommer det nya tillskott varje dag, sanslöst vilken produktionsnivå musikbranschen trots allt håller, Tack vare nätet finns oändliga möjligheter för alla musikälskare och så hoppas jag att det förblir.. Åker i ren Mobyanda mycket kollektivt till min arbetsplats, detta ger utrymme för en hel del lyssnande och smäktande intressant läsning. Bengans Skivhandel hade ett tält på Way Out West festivalen där jag och mina kamrater givetvis häckade. Som den sanne musiknörd jag är kände jag mig tvungen att inhandla några böcker och cd:s. Hittade en bok om postpunken samt en om Factory Records, gissa om dom sidorna går heta på kollektvagnen, kommer förhoppningsvis att leverera ett inlägg om just Factory Records, det lilla bolaget med dom stora artisterna.

För er som vill veta så heter böckerna "Rip It Up And Start Again, Postpunk 1978-1984 samt "Factory, The Story Of The Record Label" , rekomenderas hjärtligt.

Måste även dra ett kärt konsertminne från den gamla goda tiden: The Mission Kåren 1987 Min broder bjöd med mig på denna liverökare som för alltid etsat sig fast hos mig, Wayne Hussey och Craig Adams i högform två år efter Sisters Of Mercys uppbrott. Wayne kom rusandes ut mot publiken och hystade ut hinkar med blommor, (dvs blommorna ) hade i och för sig varit udda om dom även kastat ut hinkarna. Låtar som Wasteland, Dancing Barefoot och Serpents Kiss gjorde kvällen till en gotisk julafton. Skall sägas att bäst före datumet har för längesedan gått ut på bandet, lyssna därför helst på deras fyra första skivor.

Relaterat (Goth) :

Ghostdance - River Of No Return

Fields Of The Nephilim - And There Will Your Heart Be Also

Red Lorry Yellow Lorry - Nothing Wrong

Danse Society - Hold On

Rosetta Stone - Leave Me For Dead

Neon Judgement - Awful Day

Lite gammalt, lite nytt..(eller när tentan satte klorna i mig)

Att skriva en hemtenta är en sjuhelvetes process. Man sitter där framför datorn och försöker pressa fram en massa ord som inte vill komma fram. Tankarna flyr iväg åt alla jävla håll. Det e svårt att behålla fokus.

Som tur är finns internet och youtube.....och spotyfi förståss. Det blev inte ett dugg lättare när Jimpan la upp inlägget om listorna.....ska bara kolla lite och så har en timme paserat. Som om jag inte hade tidsbrist innan.

HURSOMHELST så kollade jag runt lite och hittade två coola grejer jag vill dela med mig av.

Först ut är en låt som jag som barn diggade skarpt den kan ni lyssna på här (spotify) och sedan orginalet(oxå spotify) som svänger ordentligt det med.

Nu till en helt annan sak. Kolla in vad Gamgubbarna håller på med. Blev positivt överaskad. Man får tacka sin sambo som fortf. håller utkik efter dinosaurier.

Mysfaktor

Bara en trevlig låt helt enkelt... Pete Yorn And Scarlett Johanssen - Relator

Listad För Marengo

Varför inte passa på att styra in webbläsaren på Pitchfork Medias hemsida och få fullständig listfrossa, dom har lagt ute en gedigen samling listor som ligger nere till vänster på sidan.

Glad läsning mina vänner.....

Här trycker ni, eller här eller alternativt här eller här

Kraftig Katalog

Såg glatt att merparten av Kraftwerks katalog skulle återutges remastrade samt med extra smågodis, vad månde bliva av detta, puh. Därför i glad syntpopsanda kan jag meddela att i morgon den 25/8 skall Wonderland Records ha en minifestival med några av bolagets artister, namn som "Arvid, Hearts Of Black Science, Emmon och Thermostatic kommer att spela på Trädgårn i Göteborg. Missa isåfall inte Hearts Of Black Science som är überbra. Hearts Of Black Science - Empty City Lights (videoklipp)

Arvid - HurKunde Jag Låta Det Ske (Mp3)

Universal Poplab - Fame & Hate (Mp3)

Thermostatic - Driving (Mp3)

Emmon - Lips On Fire (Mp3)

Fler låtar finns för lyssning eller nedladdning på Wonderland Records hemsida

Hur skall jag avsluta det här nu då ?? Jo med en video av Göteborgs stoltheter The Soundtrack Of Our Lives som visar upp en flippad sida ..

Flipside

Riddare på irrfärder

För att spinna vidare på mitt förra inlägg vill jag berätta en liten lustig historia om Rick Wakeman. Ni som tror sig aldrig hört Rick kan jag med en gång säga att det har ni. Innan han blev världskändis som soloartist och som medlem i Yes var han en ofta anlitad studiomusiker där han medverkat på både denna och den här. Hört dom förut? Den progressiva musikgenre, här i Svedala oftast kallad symfonirock, dit Rick hörde till blev ofta beskylld på att ta sig själva och sin musik på allt för stort allvar. Konceptalbum var snarare en regel än undantag. Herr Wakemans tre första album handlade i turordning om Henrik VIII hustrur(vilka var en icke oansenlig mängd), Jules Verne’s bok ”Journey to the centre of the earth” och Arthursagan. Efter succén med ”Journey ..”, som gjordes tillsammans med ett rockband, symfoniorkester samt en kör, tänkte Wakeman ytterligare ett steg längre. Arthursagan sattes upp live på Wembley med samma samarbetspartners som vid förra skivan samt en konståkningsshow som gestaltade berättelsen. Det var vid en sekvens i denna show som följande utspelade sig. Till en showerna hade en av konståkarna lämnat återbud. Rick tänkte inte så mycket på det, det spelar väl ingen roll om det är 29 eller 30 konståkare! Konstigt nog var det ingen annan som tänkte på det heller förrän man kom till den del av showen då händelserna utspelade sig på slagfält med riddare i dödlig strid. Efter att riddarna hade stridit mot varandra en stund skulle alla falla ner döda. Så gjordes varje kväll och så gjordes även denna kväll. Men i.o.m. att riddarna var ojämna till antalet så förblev en riddare stående. Den vilsne riddaren(konståkaren) var plötsligt helt ensam utan en chans att bli dödad då kombantanterna redan låg döda på sen. Han åkte villrådigt runt medan dirigenten och Rick tittade på varandra och undrade hur fasen man skulle avsluta detta. Efter ett par minuter kom konståkaren på den lysande idén att begå harakiri varvid musikstycket äntligen kunde avslutas. Så kan det gå! Harakiri var något som Rick nästan lyckades med privat då han innan han fyllt 30 fått tre hjärtinfarkter, spenderat 10 miljoner pund( i dåtidens värdering), alkoholmissbruk, avverkat två äktenskap samt helt bankrupt sovit på parkbänkar. Starkt jobbat! Dessbättre vände lyckan för honom igen. Det jag berättade förut om allvarliga symfonirockare stämmer absolut inte på Rick. Han har under åren samlat på sig mängder av roliga anekdoter precis som den ovan berättade, något som han gladeligen berättar i både radio och bokform. Och ni som undrar om han är duktig på att klia tangenter kan kolla detta.

Luciarock

Har du inget för dig på lucia så har du möjlighet att kolla in ett klassiskt band i Lisebergshallen. Inget att fundera över säg bara Yes.

Denna stundtals hårt kritiserade grupp har överlevt många slitningar och mängder med medlemsbyten. Sättning på denna turné är dom gamla rävarna Chris Squire, Allan White och Steve Howe samt nykomlingarna David Benoit och Oliver Wakeman. Det två sistnämnda har bägge en lustig historik. Ni som kan er symfoniska historia känner igen Olivers efternamn. Visst är det Ricks son. När den legendariska tangentvirtousen avböjde turnéförfrågan lämnade han i alla fall två tips till ersättare, hans bägge söner Adam och Oliver.

David Benoit är en ännu konstigare historia. Han fick ett samtal från Chris Squire som hade sett klipp med honom på YouTube. Chris erbjöd han att ersätta Jon Anderson som har hälsoproblem.

Anledning till varför valet föll på just David finner ni här.

Vi pratade om röstlikhet i inlägget om Alice In Chains. Vad tycker ni då om detta?

Telekines Eller Hur Var Det Nu ??

Telekinesis låter hur konstigt som helst på svenska så vilken tur att Seattles "Micheal Lerner" istället leverar en härlig lättåtkomlig indierock. Alla instrument spelar han tydligen själv , man är sin egen bäste dräng helt enkelt. Det nya albumet heter fullständigt otippat just Telekinesis....

Awkward Kisser Videoklipp eller varför inte ladda ner den lagliga mp3 versionen

Tokyo Videoklipp

Myspacesidan

Rödstrumpor..eller "det svänger så man blir tokig"

Halleluja! Två inlägg på samma dag. Tur att man har omtenta.

Var förbi hemma hos Anders (Kind Of Blue) igår och då spelade han upp en man vid namn Malcolm Middelton för mig. Å jävlar va det svängde, det fick mig att känna samma känsla som när jag hörde The Wonder Stuff första gången. Lägger ut ett smakprov här (spotyfi) av låten Red Trevellin' Socks

Halka i cyberspace!

Jaha då har man landat igen efter en fantastisk musikalisk upplevelse på Way Out West. Både Jimpan och TP har ju redovisat festivalen på ett mycket detaljrikt och målande sätt, så jag tänker inte tjata ut ämnet mer, jag håller med om bedömningen. Premiärfestivalsbesökaren (min dotter) har varit i eld och lågor och babblat på som en speedad tjackpundare om hur bra festivalen var. Jag kan bara nicka instämmande och samtidigt känna en stolthet i bröstet som bara en far kan känna.

För mig var höjdpunkterna Band Of Horses, Timo, Teddybears,och Wolfmother. Största överraskningen var Calexico. Jag tycker så här i efterhand lite synd om My Bloody Valentine som blev bortmixade.

Hursomhelst regnet öser ner, jag sitter med en omtenta och försöker förstå det som jag inte förstod i våras (suck). För att inte dö av tristess är man tungen att slösurfa lite, lyssna på musik och fundera på vad man skall göra när tentan är färdig. Jag halkade av misstag över en ny låt?! med ett av mina gamla favvoband Alice In Chains. Med en viss skeptisism lyssnade jag igenom låten och döm om min förvåning.....det här svänger. Så till er alla från mig "Check My Brain"

Zaza Brazza ...

Drömsk dronepop med inslag av shoegazer kan jag aldrig få för mycket av. Har sedan Slowdives storhetsdagar varit ett stort fan av just denna musik. För er som tvivlat på genrens överlevnad så kan jag lugnande säga att den fortfarande andas och frodas, kanske inte i samma utsträckning som i slutet av åttio, början av nittiotalet men ändock. Bandet Zaza från New York sveper förbi mitt öra och lämnar en hinna av samlat lugn . Bandet har precis släppt en rykande färsk EP vid namnet " Cameo" Skutta gärna in på deras Myspacesida..

Myspacesidan

EP:n finns även att köpa på Emusic

Wowwowwow!

Torsdag Ja, idag börjar det! Efter flera dagars noga studerande av spelschemat föll valet av festivalsuppladdning på Annedalskyrkan. Glada i hågen efter att ha skålat in festligheterna i både malt och malt släpptes den dynamiska duon av på kyrkans parkering. När ingången till kyrkan väl blev synlig så upptäcktes självklart kö. Inget speciellt med det men när vi snällt ,som riktiga svennen, ställt oss sist i kön befann vi oss kusligt nära Linnéplatsen! Hastigheten på köns framfart var klart jämförbar med Gonzos ryck i backen på en joggingrunda dvs knappt befintlig. Spelschemat fram igen och en alternativ plan togs fram. 25 meter från kyrkan var det helt stopp så reservplanen sattes i verket. Med snabba spänstiga steg( obs, det här var på torsdagen) gick färden mot Kajskjul 8. Inget dumt val skulle det visa sig för där bjöds tre göteborgska superakter som alla verkligen var bra. Theodor Jensen, uppvärmningsspelning för Timo Räisinen och sist men absolut inte minst den stora överraskningen för mig Joel Alme som gav festivalens första ståpäls. I efterhand så är jag glad att vi inte kom in på Annedalskyrkan för denna förfest ill WOW slog t.o.m. förra årets dito med Gutter Twins. Fredag Nu var det dags för den riktiga festivalen att börja. Och började gjorde vi på sedvanligt sätt i Jimpans skivkällare innan vi tillsammans med tusentals andra musikdiggare intog Slottskogen. Med Timos spelning på första WOW i minnet så kändes valet av kickstart självklar. Å den gode Timo gjorde ingen besviken, förutom en obegripbar resencent från GP som klagade över för mycket!!! gitarrer. Fullt ös och lycka. Perfekt! Bortsläntrande till tältet och Bon Iver. Trångt som satan både inne och utanför tältet. Det lilla jag hörde där lät bra. Tillbaks till Flamingoscenen igen för att ta del av festivalens mest udda inslag, Beirut, med musik som för tankarna till Balkan, zigenare och cirkus. Udda men småtrevligt. Ett av de stora överaskningarna gick på näst, Band Of Horses. Visst hade jag hört dom förut å visst hade jag tyckt att det lät bra men jag hade mina tvivel, främst för den högflygande sången. Skulle den hålla och skulle man kunna undvika att tröttna på den en hel konsert? När bandet kliver på och sen börjar med en lugn låt där sångaren sitter vid en steel så växte mina tvivel alltmer. Men jäklar vilken konsert. Jag t.o.m. har gått å nynnat på Funeral och No one’s gonna love you sen dess och bättre betyg än det kan man inte få av mig. Tyvärr gjorde vi sen en planeringsmiss genom att käka under Robyn för att kunna kika på Wilco. Robyn lät väldigt bra på håll tillsammans med en hamburgare medan Wilco inte alls passade mig. En som absolut inte kom upp normal kapacitet var Anthony. Jag hade hellre hört han ensam med piano. En unplugged-scen är kanske en idé för framtida festivaler? Iväg till tältet igen för att se den exellenta norska duon Röyksopp som verkligen piskade upp stämningen. När sedan gruppen gästades av de svenska gästsångerskorna visste jublet inga gränser och marken vibrerade. Tungt! Skottland, stående trummis med två! trummor, wall of sound-gitarrer, melodiöst. Nej, jag pratar inte om Jesus & the Mary Chain utan självklart det megahypade Glasvegas. För en gång skull kan jag acceptera hypen. Fräckt, udda och bra! Avslutade kvällen i Slottskogen med Artic Monkeys men det var inte riktigt min påse. Fruktansvärt imponerande trummis hade dom i alla fall, framför allt så var skillnaden gentemot Glasvegas slående!(Ursäkta!!!!) Men kvällen var inte slut med detta utan med taxi i ilfart till Trägårn där bulletinerna om låååååång kö tyvärr besannades. Oron att som kvällen innan inte komma in på den tilltänkta konserten var som tur var obefogad. Var det oro, trötthet eller något annat som gjorde att en av grisarna lyckades ta fel dörr av två möjliga trots glasklara instruktioner av dörrslusken, överlåter jag till den skyldige att uttala sig om. Vi andra grymtade nöjt! Echo & the Bunnymen, denna gamla relik, skulle ge oss mästerverket ”Ocean Rain” och visst, dom lyckades alldeles utmärkt trots Ian’s dalande humör-stigande intag ( stryk det som önskas). Hem , kort nedsnack och morsning å goodbye! Lördag Lördagen inbjöd, till skillnad från fredag, till längre uppvärmning i Jimpans källare då siktet ställdes in på Calexico som spelade först 14.30. Gamla favoriter avnjöts till en ruskigt tidig Gin Tonic. Regnet till trots föförde Calexico oss med Texmexkryddade toner, trots att dom är från Arizona. Det kändes som den självklaraste sak i världen när dom spelade Love’s klassiska ”Alone again or”. Överaskande bra! Träd kan vara bra att tillgå ibland. När värsta skuren kom stod sällskapet under en alm som fungerade som paraply och tittade på struttiga Vampire Weekend. Nja säger jag. En god middag intogs på Mykonos innan sista etappen mot målsnöret. Amadou och Mariam lät härligt bra men var bara ett kort delmål mot Wolfmother. Dessa australiensare som slog igenom med dunder och brak för några år sen för att sedan bara försvinna. Nu tillbaka i ny sättning gav dom den tyngsta och svettigaste rockkonserten hittils i WOW’s historia. Tungt! Största besvikelsen på årets festival stod My Bloody Valentine för. Varför? Varför? Varför? Bara en massa frågeställningar kom när jag stod och försökte urskilja nyanser, melodier eller sång i låtarna! Och det anskrämliga slutet! Varför? Vilken tur att Teddybears finns då. På förhand tyckte jag både bokningen av Teddybears och Timo visade svaghetstecken, att redan tredje året bjuda in samma artister igen. Men man bör göra skillnad på artister och artister. Dessa två levererar alltid. Timo startade kalaset. Teddybears avslutade. Å vilken avslutning. Vilken scenshow! Vilket ljus! Vilket tryck! Festivalens andra ståpäls infann sig och det var problem med att få ner mungiporna i neutralt läge. Summering En underbar härlig festival som får en att redan längta till nästa år. En ung festivaldebutants lycka var härligt att skåda. Onda fötter å känningar i knä å rygg. Ålderstecken? Skit samma, nästa år står man där igen.

Ses då!

Soulsavers

Said gonna be a revival tonight ooh

I wanna see a revival yeah

Gonna be a revival tonight

Lord, let there be a revival yeah

Forgive what I have done

It means my soul's survival, oohh

I need you so,it's sin

Put an end to my suffering oh

Why am I so blind with my eyes wide open? ooh

Trying to get my hands clean in dirty water

I wanna see a revival tonight

Lord, let there be a revival yeah

I need to see a revival tonight oh

Wanna see a revival oohh

Why am I so blind with my eyes wide open? yeah

Soulsavers - Revival (video) Tänker inte ens kommentera

Soulsavers på Myspace

Info på Wiki

Mellan Mandelmannen och Hörselpluttar

Så var det hela över för den här gången, Way Out West blev precis så där bra som jag hade hoppats, dessutom med vissa överraskningar. Utbudet av mat och Bajamajor ökar för varje år vilket är ytterst välkommet men viktigast av allt var ljudet som höll genomgående hög kvalitet, behövdes knappt hörselpluttar. Fredagens program var så maxat att den egna kostföringen blev lidande, sanslöst vilken konsertdag, lördagen var en betydligt lugnare tillställning med mer utrymme för mellansnack och matintag, riktigt skönt. Så till den svulstiga listan ... Bäst: (Så där bra som det bara kan vara på festival)

Band Of Horses

Sol, sol och Hästbandet som levererar perfekt, spelglädje och suverän sånginsats.

Timo Räisänen

( även uppvärmningen på torsdag Kajskul 8)

Energi som räcker hela festivalen, Timos ständiga leénde smittar av sig och Way Out Wests inspark blir svår att överträffa.

Calexico

Plötsligt blåser en taggig ökenbuske förbi Slottskogens festival, dessutom mäktigt blås.

Wolfmother

Vilket klös, adrenalinet började pumpa i en snart 40 årig idrottskropp med kraftiga ledbesvär.

Röyksopp

Blipp blopp som inte går att värja sig från, när Robin kommer in lyfter taket på Linnétältet.

Joel Alme

(Klubb Kajskul 8 torsdag) Värmt och hjärtligt

Echo And The Bunnymen

Trots Ians makabra tillstånd så hölls andan uppe från ett klassikt rockalbum. Cutttttttttttttttttttttttttttteeeeeeeeeeeeeeeeeer

Robyn

Inte my cup of tea men tusan vilken energi den lilla tösen har

Teddybears

Sanslös scenshow samt en av festivalens bästa dansakter

Fever Ray

Tyvärr kunde jag inte se så mycket men det var tungt svepande ljudlandskap som skickades ut i Slottskogens mylla

Glasvegas

Kom lagom till mina favoritlåtar och det lät hyggligt kan man säga

Theodor Jensen på Kajskulet , lät svinbra men körde alltför kort enligt mig Nja : (Inte dåligt men inte heller helt lyckat)

Antony och Symfonikerna

Smärtsamt att inte få höra en enda av mina favoritlåtar, nää, hur mycket jag än gillar honom kan jag inte ge godkänt.

My Bloody Valentine

Brötigt som vanligt men med ett outro på 12 minuter kändes det mest som a complete waste of time

Beirut

Egentligen bra men jag blev inte det minsta berörd, mer spelglädje, balkanfnatt eller vad som helst???

Vampire Weekend

Hade några riktigt bra stunder men aningens för tunn ljudbild för min smak.

Bon Iver

Fastnade alltför långt bak i publikhavet vilket antagligen inte gav en rättvis bild av framträdandet, gick och köpte öl istället..

Wilco

Experimentlystra herrar som inte imponerade på mig, har kommit fram till att det är betydligt roligare när artisterna tycker om att stå på scen och förmedla. Arctic Monkeys

Frenetisk galenpannemusik brände visserligen till ibland men oftast inte

Amadou & Mariam lät helskönt men jag valde att gå bort och se Wolfmother vilket jag inte ångrade

Lilly Allen såg ut som hade snortat upp en fiolsträng innan hon äntrade scenen, inte min kaka helt enkelt Sammantaget en fullständigt makalös musikhelg med många imponerande akter. Även publiken stod för en salig blandning av mode och frisyrer, underhållande som tusan. Tack för i år, vi syns 2010

Dagens Skivtips

Ninaninaninana nininanananina

Med ett bandnamn som som troligen går dom flesta förbi gör JJ en spröd electronicamix som andas mycket Air France men ändock på eget sätt. Det här får bli min veckofavorit, lyssna och dröm er bort

JJ No2

Telefonmoderater och Vilda Dammsamlare

Lite smått och gott från Emusic, hade tänkt en kollektion från kommande Way Out West artister men det fick bli det här som en liten motvikt. Hoppas att ni hittar något av intresse. Lightning Dust - Infinite Lights (album) Poprock med kvinnligt bedårande darr Julian Plenti – Julian Plenti Is…Skyscraper (album) Efter tips från den utsökta musikbloggen Musikfeber , sångaren i Interpol goes solo och bra är det givetvis…. Nurses - Technicolour (Låt) Freakoutpop som flyger runt i ditt huvud Desolution Wilderness – New Universe (album) Mäktig echochamberpoprock med puttriga retrotendenser Throw Me The Statue – Creaturesque (album) Udda infallsrock Sing Fan Bous – Clangour (album) Än mer udda melodier som attackerar från alla hörn Moderat – Moderat (album) Intelligent Groove, musik för både hjärta och hjärna Telefon Tel Aviv – Immolate Yourself Tyvärr finns inte gruppen längre, men detta borde höras

Dax att öka partypulsen

Favoriterna Dreadzone har kommit med en ny singel som heter "Beyond A Rock" och som är en osedvanlig rak och snabb sak. Kanske ingen av de allra bästa låtar dom har gett ut men funkar bra som pulsökare. Vill man känna lite mer festivalstämning redan nu så kan man göra ett besök i deras back-katalog. Här kommer några förslag (vissa av dålig videokvalite men där festivalkänsla överväger) : Return of the dread Zion Youth Love the life Little Britain Iron Shirt Biological Radio

Det spelades bättre boll....

Av en händelse, alltför för komplicerad att redogöra för här och egentligen helt ointressant, snubblade jag över kommande matcher för korpfotbollen i Göteborg. Att den goa göteborgshumorn genomsyrar det mesta av livet i och omkring Götet är en självklarhet. På gatan, jobbet, i affären, på puben, ja överallt där du kan tänka dig. Lika självklar har den varit inom sporten. Å pratar vi sport i Göteborg så pratar vi till 75 % fotboll. Att höra alla expertkommantarer från åskådare på en fotbollsmatch brukar vara lika underhållande som en Stand Up Comedy-Show. Ni som har spelat fotboll, vilken nivå det än må vara, vet att tugget i omklädningsrummet är både rått och fult men samtidigt hjärtligt varmt och otroligt roligt. Att humorn finns med i namnsättningen på nya klubbar långt ner i seriesystemet och på korpnivå är en sann göteborgsk tradition som funnits sedan länge och som finns än idag vilket följande exempel bevisar:

Dynamo Soul United, Kafka Klareberg, Döna FF, PuffarGjordaAvHonung, Lubba FF, FC Hybris, Real Sisådär, BK Bänken, FC Zico, Bonde söker boll, Spartak Kamrat, Killar vi Gillar, Laglösa FC, Sparka Slå, Grusidojjorna.

Som gammal lagkapten infinner sig tanken hur i hela världen man hade klarat av att tacka motståndarna för matchen utan att fullständigt bryta ihop i skrattspasmer.

Har ni några mer skojiga lagnamn så gläd gärna era medmänniskor med detta.

I Väntans Tider

Efter många timmars genomgång av tester och recensioner har jag äntligen beställt min nya vinylspelare, funderingarna har funnits sedan jag färdigställde mitt älskade spelrum men attans vad svårt det skulle vara att välja. Till slut stog det mellan tre märken : Rega, Project och Thorens. Eftersom jag enkelt ville ha möjlighet att växla varvtal slogs många modeller ut och till slut blev det en Project Xpression III Comfort Tror att detta blir en modell att kunna växa vidare med. Hör gärna av er om ni har någon erfarenhet av denna spelare. Nästa steg i utbyggnaden av min maskinpark blir troligtvis en skivtvätt, finns faktiskt några stycken som fått bra recensioner och inte kostar din högra arm. Den mest spännande är Cadence Okki Nokki som rekomenderas starkt av många. Passar på att dela ut lite nyttiga länkar för oss vinylnördar : Vinylskivan Länksamling och tips mmm Musicstack Musikbutik för vinyl, cd mm risk för begagnadfrossa Vinylium Butik i Göteborg med nytt och begagnat Sound Pollution En gammal klassiker Till slut en goding från Andrew Bird, inte riktigt som Ed Aleyne Johnson med likväl snuskigt bra, för dom som hinner se Andrew på Way Out West kan jag bára säga grattis. Imitosis

Mission possible

Vår själsfrände Musikfeber-Malin kom häromdagen med ett ovärdeligt tips som jag känner att jag måste hjälpa till att missionera ut till massorna. Här kommer rykande nytt från Muse. Ruskigt bra!

Way Out Feast

Så var den äntligen spikad, spelschemat på Way Out West, späckat som tusan men det ser ganska bra ut , inte så många fasansfulla krockar som jag befarade, frågan är bara när ölen skall avnjutas.. Min festival börjar på torsdag med Loney Dear och El Perro Del Mar, fredagen är så späckad av bra artister att man nästan får en fnurra på tråden. Hoppas nu att väderlöken är på vår sida.

Här har ni min most wanted-festivallista :

TORSDAG 13/8

20:30 HAJEN-ANNEDALSKYRKAN

21:30 LONEY DEAR-ANNEDALSKYRKAN

22:00 THEODOR JENSEN-KAJSKUL 8

23:00 EL PERRO DEL MAR-ANNEDALSKYRKAN

23:00 ST. VINCENT-PARKEN

23:00 BLITZEN TRAPPER-PUSTERVIKSBAREN

FREDAG 14/8

13:30 TIMO RÄISÄNEN-FLAMINGO

14:30 BON IVER-LINNÉ

15:35 BEIRUT-FLAMINGO

16:15 GRIZZLY BEAR-LINNÉ

16:40 BAND OF HORSES-AZALEA

17:40 ROBYN-FLAMINGO

17:45 FLORENCE AND THE MACHINE-LINNÉ

19:00 WILCO-AZALEA

19:15 LAAKSO-LINNÉ

20:15 ANTONY & THE JOHNSONS-FLAMINGO

21:15 RÖYKSOPP-LINNÉ

21:35 GLASVEGAS-AZALEA

22:40 ARCTIC MONKEYS-FLAMINGO

23:00 FEVER RAY-LINNÈ

23:00 IRREPRESSIBLES-ANNEDALSKYRKAN

00:30 ANDREW BIRD-ANNEDALSKYRKAN

00:30 CHAIRLIFT-PARKEN

00:30 CRYSTAL ANTLERS-STICKY FINGERS

00:30 THE MORNING BENDERS-PUSTERVIKSBAREN

00:45 ECHO AND THE BUNNYMEN-TRÄDGÅRN

01:30 VETIVER-PUSTERVIKSBAREN

LÖRDAG 15/8

13:00 PATRICK WOLF-LINNÉ

13:30 JENNY WILSON-FLAMINGO

14:35 CALEXICO-AZALEA

15:40 VAMPIRE WEEKEND-FLAMINGO

16:00 OLLE LJUNGSTRÖM-LINNÉ

17:45 FLORENCE VALENTIN-LINNÈ

18:50 AMADOU& MARIAM-AZALEA

19:30 WOLF MOTHER-LINNÈ

20:00 BASEMENT JAXX-FLAMINGO

21:15 MY BLOODY VALENTINE-AZALEA

22:35 LILLY ALLEN-FLAMINGO

23:00 TEDDYBEARS-LINNÈ

23:30 PETER BRODERICK-ANNEDALSKYRKAN

00:50 GANG GANG DANCE-TRÄDGÅRN

01:30 JAY REATARD-STICKY FINGERS

02:00 LADYHAWKE-PARKEN

World Music Deluxe

Så här inför stundande festivalyra passar det kanske bra med ett klipp från Amadou & Mariam, mer world-electro-muzak åt folket......

Vi syns på W.O.W

Sabali

Left Me For Dead

Fortfarande bra, fortfarande tung så varsågoda :

Rob Dougan - Furious Angel

Jaha, så var det över för den här gången!

Det är inte med dom allra fjäderlättaste stegen man går till jobbet imorgon. Men man måste ju glädja sig åt att semestern har varit fantastiskt skön och avkopplande, precis som den är tilltänkt att vara. Verandan har använts flitigt, bl.a. satt grisarna där före, efter och nästan under den klassiska fotbollsmatchen. Samma kväll fick jag äntligen även invigt min ölbalja. Dagen efter var, till min oerhörda lättnad, både stuga och veranda intakta. Däremot hade gräsmattan grava skador, hur nu det är möjligt efter en barfotamatch!? Kan för övrigt berätta att jag t.o.m. läst en bok under semestern!!! Ingen skönlitteratur visserligen men ändå. Lemmy's självbiografi var en ganska munter läsning i hängmattan.

Men nu är det alltså åter till vardagen.

Upp-gå till jobbet-jobba jobba jobba

Samma sak även imorgon

Jag har tagit fram följande musikstycke som speglar detta inlägg och som samtidigt spinner vidare på Jimmys monsteriösa trios från förra inlägget.

Och till er som fortfarande har semester säger jag: Måcklisar!!!