Musiken är ett glashus på
sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar
och stenarna rullar tvärs
igenom men varje ruta
förblir hel.
Vackra ord på ämnet av Tranströmer
Från en gigant till en annan så såg jag att Waterboys har släppt en skiva med tolkningar av den irländske nobelpristagaren WB Yeats, örongodis för en nörd som mig.
Även om jag nog tycker att Shane tolkar honom lite starkare..
När jag skriver detta sitter min son bakom mig i köket och leker med lite burkar o annat från ett skåp, han är 1,5 år och gillar sånt. Jag ser att han har fått tag på knivbladen till mixern och böjer mig ner för att ta bort den. Jag upptäcker då att jag är för sen, han har redan 3 fina skärsår och blod över hela handen. Det är ju inte värre än att jag kan sätta på några plåster, han blev inte ens ledsen, men vad hjälper det. Försöker berätta för hans mamma om lille Ricky, som stoppade ner handen i mixern och hur illa det kunde gått. Men stämningen är ansträngd.
2 kommentarer:
Trots att Mike Scott är, som namnet förpliktigar, skotte så har han genom åren visat en stor svaghet för den irländska kulturen. Pogues och Shane är självklart obestridliga kungar men Waterboys är inte så fasligt långt efter. This is the sea är ett mästerverk och Dream harder når nästan ända fram. Det här låter riktigt bra. Kul!
Fad Gadget var en kuf som skuttade helt överraskande från avantgarde-synt till folkmusik. Och dessutom gjorde otroligt bra. The Liberty Tree är en fantastisk låt och ett relativt bra album.
Varför inte spela lite av Fads musik för att lätta upp stämningen?
TP
Vilka godingar Jonas, Waterboys sista är en av deras starkaste i modern tid, riktigt bra. Fad Gadget med Frank Tovey är en också en riktigt höjdare, otroligt egensinnig syntmuzak som blev folkis i slutändan, finns mycket att upptäcka där.Sätt för guds skull inte på Collapsing New People när stämningen redan är ansträngd
Skicka en kommentar