Oj oj oj vad längesedan jag skrev ett inlägg här på skivgrisen. Det har varit en lååång mörk höst som sugit musten ur de flesta, inte minst mig. Nu är det ett nytt år med spännande musik. Det kan bli lite av ett festivalår kanske, det ser lovande ut på festivalhimlen. Vad sägs om band som Soundgarden,Bon Iver,Stone Roses, The Cure, alla kommer trampa den svenska myllan i sommar.
Men 2012 börjar i mörkrets tecken.....läste ikväll att en av mina stora idoler inom svensk rock lämnat oss.(uppgifterna är inte bekräftade till fullo) Per Odeltorp alias Stig Vig.
Denne man har en speciell plats hos oss skivgrisar, Dag Vag är ett band som alltid spelats på våra sittningar. Det spelar inte någon roll hur mycket ny musik eller nya band som spelades....någon gång under kvällen kom alltid en Dag-låt. Det har varit "dimma" , "tjockhult", "musik" men kanske framförallt "Bullen".
Jag hade förmånen att se Dag Vag på Neferititi i oktober, en helt fantastisk spelning. Det är jag otroligt glad för idag. Den låt som fastnade från denna spelning var "Idioterna". Jag köpte dessutom deras nya singel som är skitbra.
Vi lyfter på hatten och spelar givetvis bara Dag-Vag hela morgondagen.
Lägger en spotifylista här
3 kommentarer:
Himla tråkigt Gonzo, Dag Vag och Stig Vig lever vidare i våra skivhjärtan. Dom är ett av de få band som aldrig missat en skivkväll med grisarna.
Hyllningskväll snart ??
R.I.P Stig Vig
I morse fick jag syn på den tragiska nyheten. Under dagen gick jag och funderade på utformningen av ett hyllningsinlägg men så slog det mig; det finns ju mer grisar som gillar Dag. Mycket riktigt så var dreaden Gonzoman helt inne på samma spår som mig och vansinnigt mycket snabbare. Så jag sällar mig till grisarnas vördnadsfulla hyllningskör som tackar en underbar karaktär för alla musikaliska höjdpunkter han och sina polare har gett oss.
För egen del måste jag erkänna att få, om ens någon, grupp eller artist har hängt med så länge och spelats så flitigt som just Dag Vag. Från första plattan till senaste cdm, från Kungälvsparken1981 till Musikens hus 2009. Alltid lika bra, alltid lika upplyftande och medryckande.
På gristräffar diskuteras allas gemnsamma favoriter som Pogues, Clash och andra internationella storheter men fasen vet om inte Dag i våra öron är jämnbördiga med dessa. Precis som Jimpan säger så är det nog det enda band som spelats varenda grissittning och det måste ju tyda på klass!
Jag njuter av spotifylistan och kommer å tänka på en vajande och idogt tuggummituggande Stickan i ett av hans underfundiga mellansnack innan han och brorsan Lennart drar i gång de gungande grunderna i nästa låt.
TP
Lyfter på hatten för Stickan och tänker att det behövs en griskväll med mycket sprit snart för att kunna hantera sorgen.
Skicka en kommentar