Om jag måste välja en favoritplatta i år, blir det nog soundtracket till dokumentären om Rodriguez. Vilken musik. Vilken saga. Vilken hjälte! Gatupoet och trubadur med låttexter i klass med Dylan men som aldrig sålde några album i USA – och försvann.
Att livet inte är rättvist är spraymålat över hela filmen. Likaså att tur och tajming slår talang alla dagar i veckan. Textraderna från ”Cause”,
strax före skivbolaget Sussex sparkade honom, är som en spådom:
”Cause I lost my job two weeks before Christmas
And I talked to Jesus at the sewer
And the Pope said it was none of his God-damned business”
Ja, jag vet. Det är inte musik från 2012. Snarare 1970. Därför hamnar den inte heller på den kommande årslistan. Men oavsett vilket så var det i år han blev upptäckt. Dokumentären om Sixto
Rodriguez är en osannolik, oemotståndlig tårdrypare; och hans musik ger mig
samma känsla som när man luspank hittar en femhundring i kavajfodret fyra dagar
före lön. Efter att ha sett (och hört) Searching For Sugar Man känner man sig
nästan skyldig att skicka femhundringen till Rodriguez i stället.
4 kommentarer:
Så jävla bra!
Å vilken story sen! Rena Askungen!
Såg ett reportage i "60 minutes" i morse om Rodriguez. Vilken ödmjuk person. Det tog 40 år men det känns bra att han fick uppleva folks uppskattning istället, som i många andra fall, det sker postumt.
TP
Underbar historia och framförallt musik....njuter!
Måste se filmen, musiken är helt makalös, att det inte slog när det väl begav sig är ofattbart, mumma !!
Vänner! Har ni inte sett filmen. Så. MÅSTE. Ni. Göra. Det. Genast!
Oscarsnomineringen är given. Och om den inte vinner ska jag äta upp min gamla Best of Cd med Tomas Ledin.
Skicka en kommentar