Justin Sullivan klar för Barcca?? (NMA på Sticky Fingers)

Regnig Måndagkväll i Göteborg....låter inte som någon upphetsande början på en historia. Men så var det i allafall. Gårdagen börjar med att jag möter upp självaste gammelgalten på Dirty Records redan på eftermiddagen, där vi bestämmer oss för att ta en traditionell skivrunda innan vi skall se New Model Army på Sticky (Stinky) Fingers. Rundan blev lottlös och hungern gjorde att vi bestämmde oss för mat. Vi sladdade in på O'learys för att äta, ljuga och kolla lite hockey/fotboll. Efter en god måltid några cider ett Frölunda mål och en ruskig strut från Hysen sonen knallade vi i ösregnet bort till Sticky. Lokalen var halvtom och det luktade trötthet och oinsperation lång väg. Ett förband bestående av unga pojkar intog scenen och levererade en svängig rock med lite amerikanskpunk influenser. Helt ok och med en sångare vars pipa impade på två gamla galtar. Vi tog en sväng upp på övervåningen som var stängd men genom gallergrinden fick vi en glimt av Justin som satt och diggade förbandet.

Nu närmade sig stunden för kvällens höjdpunkt. Lokalen hade fyllts groggar hade inmundigats och humöret var på topp. In kommer NMA och startar med "Here Comes The War" redan här reser sig håret på mina armar och när de river av "Whitecoats" som fjärde låt!!! är det klackarna i taket. Sedan radar de upp gamla hitar varvat med nyare alster i en kanonmix. När de som sista låt spelar "Green And Grey" har de infriat alla mina förväntningar trots att de inte spelade 225!!!

Förra veckan såg jag Bon Iver på Pustervik...en helt ok spelning med en betydligt yngre publik. Då var det vassa armbågar och lite sura miner när det blev trångt, nu var det betydligt högre medelålder och jag reflekterade över att ingen störde sig på lite knuff och trängsel.

Hursomhelst håller jag inte med GP's recensent som gav en 2:a i betyg utan jag ger Arme´n en klar 4.

ps. Har justin Sullivan spelat för Barcelona??

Semester !!!

Äntligen dags att för en veckas frist i ett förhoppningsvis ljummet Grekland. Tänkte först att lägga ut ett knippe grekisk musik men det är banne mig inte så lätt att hitta spännande artister från grekland. För att komma i rätt stämning lyssnar jag istället på Sufjan Stevens.

Mmmmmmmmmmm

Vi höres när La Familia har landat vid Stensjön igen.

Sufjan Stevens Blommiga ängar och timotejtjejer

Vangelis - Spiral Iallafall född i grekland, syntpionär

Med Brokig Bakgrund

Har precis sett slutet på filmrullen Mr Brooks med Kevin Costner som seriemördare, kan nog inte påstå att han känns trovärdig som massdråpare, tänker mest på vargar, golfbollar, hörapparater och simhud mellan tårna när det gäller hans skådespelarinsatser, plus i kanten dock för ett antiamerikanskt slut. Filmen kändes ok men inte mycket mer, däremot som filmens avslutningslåt spelades The Veils "Vicious Traditions" som är desto bättre, lugn suggestiv med avslutning ala Mogwai -Sigur Ros

Inget ont som inte har något gött, eller vad säger ni

The Veils - Vicious Traditions videoklipp dock inte den riktiga videon eftersom ni då är tvugna att se hela filmen till slutet osv.....................

The Veils på MySpace

The Veils info

Undercover

Bilden till mitt förra inlägg fick mig att minnas den gamla goda tiden då skivomslagen nästan var lika viktiga som musiken. Då, innan internet, var omslagens text den enda informationskälla man hade(På den tiden gick det faktiskt att läsa omslagstext utan förstoringsglas).

Man lade även ner stort arbete på omslagsdesignen. Min stora favorit från 70-talet är utan tvekan Roger Dean. Hans teckningar prydde skivomslag av t.ex. Budgie, Uriah Heep, Badger och Osibisa. Det mest väl- och erkända samarbetet är dock med mina favoriter från tiden Yes. Rogers fantasimotiv gav Yes musik ytterligare en sfär. Som många andra blev även undertecknad så inspirerad att han under en tid försökte sig på att rita liknande. I vissa fall lyckades jag, efter förutsättningarna, hyggligt. Förutom omslagen så designade Roger även logos och Yes scenrekvisita under några år. Ytterligare info om Roger Dean och hans alster hittar ni på hans hemsida. Titta och njut!

Nordpolen

• Den nordligaste punkten på jordklotet
• Norra delen av Polen där bl.a. Gdansk ligger
• Ny svensk grupp med egen My Space-sida

Kalla Kårar Eller Cold War Kids

Kalla krigets ungdomar har satt ett kraftigt avtryck i höstleran med deras sista fulllängdare "Loyalty To Loyalty" Ytterligare en skiva att lägga till på den numera gedigna listan över 2008 års bästa album. Spretig oemotståndlig poprock som färdas rakt in i ditt undermedvetna, sätter sig som en dubbelnougat runt hjärtat (eller kanske midjan)

Loyalty To Loyalty Teaser Videoklipp

Ljudsmakprov på skivan hittar ni exakt här

Can you play the drums?

I mitt senaste inlägg skrev jag om när The Who ersatte en alldeles för överförfriskad Keith Moon med en ur publiken som fick spela trummor. Tyckte ni det var udda och fräckt kommer ni älska detta. Green Day placerar sig själva på avbytarbänken och tar hjälp av fyra stycken ur publiken sköta pausunderhållningen.

Ett synnerligen udda grepp!

Varsågod!

Mardrömmar???

Ikväll bestämmde jag mig för att sortera lite i min musik, nåt jag borde gjort för länge sedan. Jag lyssnade igenom en hel bibba med musik och placerade in den på rätt ställe. Det blev ungefär en miljon 10-sekunders låtar...härligt för en gris som mig. Men så bökade jag fram en platta som legat gömd alldeles för länge. Nämligen Alice Coopers "Welcome To My Nightmare". Nä jag är ingen större fantast av Alice Cooper men den här plattan sticker ut ordentligt. Den kom -75 och var Alice första soloplatta, bandet Alice Cooper hade lagts ner året innan. Skivan är ett konceptalbum och här tar Alice ut svängarna ordentligt. Här finns allt från tung rock till skräckfilmsmusik och en stor portion humor i Zappas anda. För övrigt var det ju Zappa som upptäckte Alice Cooper och såg till att de fick spela in sina första två plattor. Plattan är dessutom producerad av Bob Ezrin som bl.a producerat förutom Alice, Kiss, Peter Gabriel, NIN och Pink Floyds "The Wall".

Hursomhelst detta är en skiva som bör lyssnas på oavsett vad man tycker om Alice Cooper, spandex eller pudelfrisyrer.

Här kommer iallafall några smakprov från detta eminenta album.

Welcome To My Nightmare

Steven

Only Women Bleed

Cold Ethyl

Fireside Favorites

Suveräna inlägg mina kära kumpaner, lågan brinner lika starkt och klart som pyromanens vårbrasa, har tyvärr inte hunnit med så mycket bloggande den sista veckan, gissa om frossan känns total. Projektet med spelrummet i källaren är numera omdöpt till "det svarta hålets förbannelse"

Bara ett par saker till så ävlar mayana, nu har vi äntligen kommit till stadiet där diverse elektronik skall inhandlas.

Stereo, högtalare, ny skivspelare, tv mmm , snacka om angenäma bekymmer.

Kommer ihåg alla inflyttningar som man själv gått igenom, det första som monteras ihop är givetvis musikmaskinen, man får ingen arbetsro utan lite ljuvliga toner, att flyttlådorna sedan tog upp större delen av lägenheten var ett smärre bekymmer. Passar därför på att tipsa om lite ljuv bakgrundsmusik som med fördel avnjutes vid eventuell montering av möbler eller liknande.

Giant Sand-Increment Of Love Sandstormsmusik, lyssna även på Calexico som är gamla medlemmar ur bandet.

Calexico - Crystal Frontier Sista skivan Carried To Dust är snorbra, måste höras..

Over and out

Året är 1973.

Konsert med The Who.

Keith Moon är så påverkad av allt man kan tänka sig att han efter en tuff brottningsmatch på scen med Pete Townshend bara hinner med två takter i nästa låt innan han tuppar av å blir utburen av roddare.

Vad gör man i ett sånt läge??

Jo, man frågar publiken om nån kan komma upp å hoppa in istället Keith Moon, en av dom bästa trummisarna genom tiderna. En yngling plockas upp å klarar av uppdraget hyggligt.

Oxå ett sätt att lösa ett problem. Betänk att The Who var vid tillfället megastora.

Bildbevis