Måndagstankar med finurliga trevligheter

Började dagen med att nynna på The Stand av gamla hederliga Alarm, fråga mig inte varför men den bara befann sig i min signalbank. Där finns för övrigt allehanda information av blandad kvalitét. Lyssnade på Waterboys i helgen och sändaren gick därför sedan hastigt in på den perfekta bryta upp-låten New Life som för min egen del var uppbrottet från min dåvarande flickvän, ingen låt att göra barn till helt enkelt. Att gräset på andra sidan var lika grönt som min nuvarande sönderbrända matta är ju en helt annan historia.

Konsertminnen är ju ständiga återkomster till platser, intryck, färger och lukteeeeeeeer,
Glömmer aldrig Missions konsert på Kåren 1986, Wayne Hussey och Craig Adams i storform levererar så självaste Krystmarodören hade blivit avundsjuk. Inte fullt så lysande var en betydligt senare konsert med Mission som vi skivgrisar smärtsamt fick uppleva på Sticky Fingers scen, uttryckslöst och segt som morgonslemmet efter en helkväll med krunch. Det som man bäst kommer ihåg från den kvällen var den odör som en kavajprydd herre i publiken berikade sin omgivning med när han sakta gled förbi bardiskens gyllene sken. Det skall sägas att jag har hunnit att bli hyfsat rutinerad när det gäller lukter och odörer men det här tar verkligen hem det åtråvärda priset : Det värsta släppet i mannaminne !! Snacka om releaseparty.....

För att återhämta mig efter denna kraftfulla seans beslöt sig min nördiga musikhjärna att dela ut Nick Cave And The Bad Seeds udda låt Say Goodbye To the Little Girl Tree. Väl nere på jorden kan dagen forsätta i sin musikaliska föränderlighet
Amen..