Band/låtar som jag klarat mig utan , eller alternativt artister utan gränser…..
The Dark Side Of The Rocks. Dessa ringmaskar drabbar givetvis även toppartister.
The Dark Side Of The Rocks. Dessa ringmaskar drabbar givetvis även toppartister.
Härmed debiteras följande artister p.g.a musikalisk illvilja och upplevelseväckande bedrövelse.
Les Rita Mitsouko - Lika spännande som en fyra dagars ukelelefestival iförd endast stringbadbyxor. Skall sägas att dessa går förvånansvärt bra på kalkonkvällar.
The Real Group - Stämsång på sämsta tänkbara sätt, känns som en kombination av burkravioli, jorgubbar och kolasås. Kan magen klara av detta så är det bara att gratulera.
Waltari - Det är med stor sorg som jag tar med denna grupp, dom gjorde trots allt en förbannat bra version på The Cures A Forest i det tidiga nittiotalet. Vilken förändring, det sista jag köpte, hörde och faktiskt slängde lät som om Lillen Eklund försökte sig på symfonisk kakaduarock, jisses !! Har ni för övrigt hört/sett Lillen på Steel-Guitar….,mumma !!
Mick Jagger och David Bowie – Dancing In the Street Tyvärr måste jag ta med denna tortyr. Två av musikhistoriens dinosaurier levererar här en fullkomligt meningslös version som eventuell kan passa som bakgrundsmusik till Majsans Gatukök, bra artister är inte alltid en garanti, risk för öronlossning.
The Doors – Touch Me Ett band som jag för övrigt verkligen gillar, men det här är inget örongodis precis, svullen, pompös trapetsmusik av den lägre förskolan. Morrison ylar sig igenom denna fasad av bregott.
Puh… det får nog räcka för den här gången, dags att gå in på veckans godbitar istället.
Håll även utkik efter min Best Of Barbershoplista, nää skojade bara lite...............
Les Rita Mitsouko - Lika spännande som en fyra dagars ukelelefestival iförd endast stringbadbyxor. Skall sägas att dessa går förvånansvärt bra på kalkonkvällar.
The Real Group - Stämsång på sämsta tänkbara sätt, känns som en kombination av burkravioli, jorgubbar och kolasås. Kan magen klara av detta så är det bara att gratulera.
Waltari - Det är med stor sorg som jag tar med denna grupp, dom gjorde trots allt en förbannat bra version på The Cures A Forest i det tidiga nittiotalet. Vilken förändring, det sista jag köpte, hörde och faktiskt slängde lät som om Lillen Eklund försökte sig på symfonisk kakaduarock, jisses !! Har ni för övrigt hört/sett Lillen på Steel-Guitar….,mumma !!
Mick Jagger och David Bowie – Dancing In the Street Tyvärr måste jag ta med denna tortyr. Två av musikhistoriens dinosaurier levererar här en fullkomligt meningslös version som eventuell kan passa som bakgrundsmusik till Majsans Gatukök, bra artister är inte alltid en garanti, risk för öronlossning.
The Doors – Touch Me Ett band som jag för övrigt verkligen gillar, men det här är inget örongodis precis, svullen, pompös trapetsmusik av den lägre förskolan. Morrison ylar sig igenom denna fasad av bregott.
Puh… det får nog räcka för den här gången, dags att gå in på veckans godbitar istället.
Håll även utkik efter min Best Of Barbershoplista, nää skojade bara lite...............
4 kommentarer:
Underbar läsning...inte ett öga tort. Les Ritas tillhör ju kalkonfavvosarna. Ang. Doors låten så ville de försöka sig på att få till ett Phil Spector sound som tyvärr inte blev så lyckat.
Ojojoj va många låtar som passar in här. Vad sägs oom David Lee Roth t.ex?
I Les Rita var ju favoriterna Sparks inblandade vid nåt tillfälle men inte fan blev det bättre för det. Bröderna Mael i sig hade ju en lika svajig produktion som en Baldertur.
A forrest med Waltari kämpa vi oss igenom en vägg av Tuborgtrötthet för att se mitt i natten i Roskilde.
Touch me med Doors tycker du inte alls är dålig! Det är nog den låt jag har hört dig sjunga mest genom åren, dock med göteborsk översättning: Kom igen, kom igen å peta på mig!
Å du, Aj näver pråmiss ju a ros garden!
Har ett gammalt klipp där The Doors spelar Touch Me live hos Ed Sullivan. I slutet av låten ler Jim Morrison ett snett leende, man kan se hur han våndas över hela upplägget - att vara smörig hos Sullivan kombinerat med smöret i låten.
Du kan ha rätt broder, Touch Me sitter fastnaglad som en påminnelse över hjärnans nyckfullhet. Peta på mig.....för jag är inte rädd, var e löftet som du gav...dudududuuuuuu
Kan riktigt tänka mig Jims sneda mungipa Anders.
Jimmy
Skicka en kommentar