Jag skulle skrivit om veckans album i söndags , men efter en lång helg i Boggens hemstad var jag helt enkelt för sliten för att skriva.
Veckans album tar sin början en kall mörk novemberkväll 1986. Min kusin hade köpt Imperiets nya platta "SYND" och kom hem till mig för att lyssna på den. Vi var riktigt inbitna Imperiet-fans så spänningen var på topp. Albumet hade föregåtts av två singelsläpp, dels "Märk hur vår skugga/Briggen Bluebird" och rockrökaren "Var e´vargen" som hade gett en liten hint om att bandet var i förändring framförallt ljudmässigt. Vi satte oss i vardagsrummet och jag kan fortfarande känna känslan när jag tog ut skivan ur innerfodralet, den där sugande känslan som en ny vinylskiva har. Jag lade skivan på spelaren och förde dit pickupen, satte mig i soffan med omslaget och väntade.......tre sekunder, det kändes som en hel evighet. Det första som hördes var en inräkning med trumstockar...sen "Österns röda ros", vi satt som förstenade, vi hade aldrig hört ett svenskt band låta så mäktigt, så tungt och så tight. Det var som att få en högerkrok på hakan, som sekunderna innan du får ditt livs största kärlek besvarad. Tiden, rummet, världen stannade för en sekund. När sedan "Café Cosmopolite" kom som andra låt visste jag inte vad jag skulle ta mig till.
Lägg desutom till det fantastiskt fräcka omslaget med bandet i motljus, med fräckt typsnitt och öppnade man skivkomvolutet var där en bild på världen....fast spegelvänd.
Hursomhelst så är detta en skiva som jag sedan november 1986 i stor sett spelat någon gång i veckan. Min absoluta Imperietplatta (fast det är svårt, alla har sin charm) som jag har otroligt många minnen till. Allt ifrån vilda fester, tonårskärlek via kraschade förhållanden och barnafödsel. Den låt som så småningom efter alla års lyssnande blev min favvo är "Offret" , en låt som ett gäng grabbar från Eskilstuna troligtvis lyssnat en hel del på.
Jag lägger ut skivan HÄR (spotyfi)
En sak som jag funderat på ett tag är allt snack runt Thåström. Han var den i Imperiet som lyckades bäst efter splittringen och så här i efterhand har han också fått mycket av kredden för Imperiet. När de var ett aktivt band pratades det inte om att det var Thåströms band. Imperiet var en enhet, ett band. Det kan man ana när man kollar på klippet med Café C. där det är Christian Falk (bas) som är den som håller ihop bandet, räknar in och styr låten.
Over and out!!
Ps. Det närmar sig en riktig holmgång nere i källaren på Brobergsgatan. Fan va det skall bli sköj! Det går rykten om att det blir den vassaste och bästa uppställning gubbar som kommer till spel. Allt ifrån otrolig rutin på liberoplats via en terrier på mitten till sniken på topp, allt ihop genialiskt diregerat av "direktörn" med taktiktavlan. Desutom har vi en mycket kompetent gubbe på bänken som kan komma in och avgöra.....bara han byter ut stilettklackarna mot skruvdobb!
See ya soon! ds.
8 kommentarer:
-86, så länge sen, fick den ihop med Ebbas Kärlek o uppror av mina bröder i julklapp. De idiotförklarade mig för min musiksmak o nu sitter de själva med Ebba Grön i bilstereon. Kan bara hålla med dig för övrigt, en fantastisk skiva där nästan alla låtarna vid något tillfälle varit favvolåten. Lysande avrundning, ser fram emot fredagsmys.
Libromannen
Var tvungen att göra ett brejk i snöskottningen annars hade jag troligen blivit skogstokig, vad är då bättre än att gå in på Skivgrisen och skönja ett nytt inlägg från Gonzo,hade dock inte tid att kommentera, det fick bli kvällsgörat helt enkelt. "Imperiet" ett band som vi båda växt upp med och som lagt djupa spår i musiksjälen, Synd är den mörka sidan av oss, vissa av låtarna växte sig starka fler år efter skivans utgivning,det gör bara riktigt bra album, suveränt inlägg Gonzo, nu jäklar är det nära för drabbning ett 2010
Härligt att läsa om en gammal favoritplatta! Men det var faktiskt ett tag sedan jag lyssnade på den. Måste göra det nu. Sen blir jag förstås nyfiken på vad Mr Gonzo hade för sig i Tuna?
Jonas: Håller med dig om att alla låtar någon gång varit plattans starkaste.
Jimpan:Svartaperioden....den går över för en del...andra inte.
Boggen: Jo jag var på ett så kallat swapmeet...en marknad för gamla begagnade Harleydelar som hölls vid en travbana. Sundbyholm kanske den hette..jag vågar inte svära på det. Sedan tillbringade jag helgen hos goda vänner i Strängnäs.
Aha! Det var helt andra hästkrafter på Sundbyholm alltså. Blev det några fynd?
Jo då...det blev allt några gamla rostiga skruvar....och en hel del grogg.
Den här plattan spelade jag sönder och samman när det begav sig. Tack för nostalgitrippen, Gonzo!
Och tack för senast Gonzo och övriga skivgrisar!
När det begav sig så rankade jag både "Blå himmel blues" och "2:a Augusti" högre men dessa har idag en fruktansvärt daterad ljudbild. Det har inte "Synd". En mäktig inledande "Österns röda ros" sätter sin prägel på resten av plattan. Håller med dig om "Offret", en av Imperiets finaste juveler.
Skicka en kommentar