Överraskningsband, när du helt oanande bevittnar eller hörsammar nya artister som lägger in sig i favoritfacket, kan vara en konsert du av en händelse stövlade in på eller en skiva där du chansar med omslaget som referens. Visst har det hunnit att bli många roliga överraskningar som fortfarande lever kvar.
Roskildefestivalen har varit det perfekta redskapet för att hitta ny musik, hade hört mycket lite om Philip Boa And The Voodooclub på Lars Aldmans Bommen så det var utan förväntningar jag satte mig framför den stora scenen, tror att det var 1990. Bandet hade två trummisar vilket verkade fräckt och vilken konsert jag sedan fick uppleva. Boa fastnade för gott som ett av mina favoritband. Många skulle nog påstå att hans skivor är något ojämna och det kan jag skriva under på, men varje album innehåller 2-3 låtar som du antagligen hade sålt din själ för att vara delaktig i. Lyssna och avgör själva.
3 kommentarer:
Phillip Boa är en artist som jag hört dig spela milljarrder gånger men som jag aldrig riktigt tagit till mig. Varför kan man fråga sig när jag nu i lungn och ro lyssnar och tycker det är kanon! Sånt e livet ibland. Tur att man har möjlighet att genom detta underbara forum få återupptäcka gamla band och artister som fallit i glömska.
Men visst kan raksträckan från stora vägen och till Källsby kännas otroligt lång?
Här har vi ytterligare en som låter som ingen annan. En doldis som förtjänar att upptäckas av fler.
Precis som du säger är Boa mycket ojämn men vilka pärlor han har fått till. "Love on sale" tillhör mina absoluta favoriter.
Blev överaskad över diskografin i din ena länk. Han har gjort mer än vad jag visste. Får bli en liten uppdatering där. Det finns garanterat nya skatter att finna.
Boa är en klart underskattad artist, för min del har han gjort några riktiga klassiker som för alltid får plats i min musiksamling, raksträckan från Jörlandas centrum och Källsby var i vissa fall lika lättbesegrad som Mount Everest.
Jimmy
Skicka en kommentar