Nu närmar sig avslutet med stormsteg. Det är dags att stänga butiken, göra upp med året som gått, fundera över sina musikaliska tillkortakommande och känna en viss frustration över allt nytt man borde tagit till sig, lyssnat på, hummat gillande och bedömt.
Har surfat runt lite på olika bloggar, musiksidor på nätet samt plöjt lite gamla hederliga tidningar i pappersformat.
Det som slår mig är: Hur kan man ta till sig all musik som kommer?? Hur kan man på ett nykter sätt bedöma och gilla/ogilla all musik som kommer över oss med en hastighet som bara ett rejält magras kan matcha.
Vi är givetvis alla olika och man tar till sig musik på olika sätt, dessutom jobbar flera av de som skriver om musik med just att bedöma nya alster.
Med den lilla tid som jag har haft över till att lyssna in NY musik har varit begränsad, det finns ju så fruktansvärt mycket bra musik som gjordes för massa år sedan som jag fortfarande inte upptäckt.
Min årsbästa lista består i endast 5 st album som jag känner att jag lyssnat såpass mycket på så att jag kan bedöma dem.
Först ut är min gamle vapendragare Thåström som jag följt ända sedan Ebba-tiden. Hans senaste sols-platta "Beväpna er med vingar" tycker jag är den bästa soloskivan "Pimme" gjort. Här tar han steget från att vara en fantastisk låtskrivare till en av våra största poeter. En underbart mörk skiva med fantastiska texter och med ett härligt monotont molande i samma anda som Nick Cave. Låtar som "St Ana Katedral", "Dansbandssångaren", "Beväpna er med vingar" och framför allt "Nere på maskinisten" är i min smak helt fenomenala.
Betyg 9/10
Nästa platta är från Göteborgs stolthet The Soundtack Of Our Lives. "Throw It To The Universe" är en helgjuten TSOOL-platta med alla ingredienser från den gyllene rockåldern på 60-70 talet. Throw it.. kommer aldrig kunna mäta sig med TSOOL's debut men det kan å andra sidan nästan ingen göra. Det här är en skitbra platta och jag har haft flera olika favoritspår som t.ex: Where's the Rock, Faster Than The Speed Of Light What's Your Story och Throw It To The Universe.
Betyg 7/10
Tredje plattan på min lista är Kristoffer And The Harbourheads "Little Goes A Long Way". Detta är Kristoffers 4:e platta men den första som Kristoffer & The Harbourheads. Den här skivan är enligt mig en riktigt bra poplatta med inslag av karibiska rytmer, kraut, rock och country. Allt i en salig blandning som Kristoffer får ihop på ett fantastiskt sätt. Deras säregna instrumentering med Kristoffer på Trummor/sång, Joel på gitarr och Emil på keyboard gör ljudbilden intressant och spännande. Det här är en sådan skiva där man ändrar sina favoritlåtar. "We are all different" och "Bulls, Wolf and Grizzly Bears" var givna till en början sedan kom "Only for Rachel och Little Goes A long Way" och seglade upp som favoriter. Även "Kiddo", "Happy Face" och "From Heaven to Sweden" är fantastiska låtar
Jag skulle ägnat ett helt inlägg åt denna platta känner jag nu.....men men
Betyg 9/10
Fjärde plattan på min lista är av ett mycket rutinerat gäng. The ol' little band from Texas ZZ Top och deras nya platta "La Futura" Det finns mycket att säga om denna Texas trio, men gillar man de tidiga plattorna (pre-synttrummor) kommer man bli glatt överaskad. Nu är trion tillbaka med gammal hederlig sväningig boogierock som doftar öl, motorolja och öken. Jag som lyssnat mycket på bandet genom åren tycker att det är den bästa plattan sedan Eleminator 1983. Gibbons levererar feta gitarr-riff blandat med tunga solon, Hill pumpar bas som aldrig förr och Beard spelar svängigt på RIKTIGA trummor.
Betyg 7/10
Sista och femte plattan är i min mening "årets platta" utan konkurrens. "Big Moon Ritual" med Chris Robinson Brotherhood. Efter att Black Crowes lagt av samlade Chris ihop ett gäng polare och gav sig ut för att spela live. Musiken skulle vara country influerad psykedelian.Dom hamnade till slut i studion och detta resulterade i två skivor var av det här är den första. Skivan osar Grateful Dead, och Pink Floyd, låtarna är långa och har långa solon, något jag gillar skarpt. Bara öppningsspåret "Tulsa Yesterday" är 12 minuter!! sedan följs det av Rosalee 9.07 och Star or Stone 9.33. Inget för nervösa alltså. Låtarna innehåller olika partier och svävar likt Chris själv en bit över marken.
Betyg 10/10
4 kommentarer:
Wow, ett nästan lika stark femma som Fetisov-Kasatonov-Makarov-Larionov-Krutov!
Håller benhårt med om att det är Thåströms bästa soloplatta.
Du tar upp Soundtracks största problem: den oslagbara debutplattan. Gruppen har genom åren skämt bort oss med drivor av bra musik och starka plattor men i jämförelsen med debuten står sig alla slätt.
Kristoffer är häpnadsväckande bra och växer alltmer för varje lyssning. Dom har ett eget och väldigt tilltalande sound.
Stark platta med skäggen. Lite konstigt dock med karbonkopian av "Tush"!!??
Slutligen kan jag konstatera att du har fortfarande ett digert arbete kvar innan du kan övertyga mig om Allmans och CRB's storhet. Möjligen hade en feting kunnat hjälpa till på traven men det är ju uteslutet.
Summa summarum, Krutov hamnade i utvisningsbåset men de andra fyra höll pucken i två minuter ändå.
Ha ha ha ..underbar liknelse...ja Krutow har ju ett ansikte bara en mor kan älska. Jag förstår att det inte är lätt att ta till sig CRB med en gång. Jag älskar ju den typen av psykedelisk countryrock plus att jag alltid gillat svart kråkorna, så jag har ett försprång.
Håller med om ZZ Top vissa låtar har de nog gjort förut, men jag tycker det är ett steg i rätt riktning. Krippes skiva bara växer...den är riktigt bra.
Såja, Gonzo. Det var väl inte så jobbigt att plita ner en liten lista för oss musiknördar. Fem album räcker långt. Syftet är ju inte att komma med något facit, att vara allvetande, att ha Expressen Fredagkoll - bara att tipsa om några bra plattor. Och det gör du på ett alldeles utmärkt läsvärt sätt. Tack som fan! A.
Fasen va härligt med listor Gonzo, TSOOLs sista är deras näst bästa, tror jag, dom har skrapat ihop ett knippe låtar som skulle få alla band i världen att dansa jitterbug på dödsstjärnan av puttrig glädje. Thåströms bästa skiva sedan ..Imperiet-Ebba, Beväpna er med vingar är en titel som passar bra in, han får liksom ihop hela konceptet, svårmod, poesi och jävlar anamma. Krippes skiva är förbenat bra, låtarna växer om varandra, bildar nya spår av lekfullhet och spelglädje, mäktigt. ZZ Tops platta har jag lyssnat på tok för lite på för att ha någon vettig kommentar om. Chris Robinson måste jag nog också ge mera tid, mycket meera tid om man sneglar på låtlängderna. Grymt Gonzo ! Grisarnas första sköna lista över 2012.
Skicka en kommentar