Man kan ju undra om vattnet i Mersey påverkar stadens musiker att utföra underverk? Maken till smittande refränger får man leta efter. Smaka bara på dessa namn:
60-talets inte helt okända Beatles , Searchers och Gerry and the Pacemakers med klassiska "Ferry cross the Mersey" och inte minst "You never walk alone" som varenda kotte i Liverpool kan, även blåa Everton-fans.
Under New Wave- och Indie-eran kom Echo & the Bunnymen, Teardrop Explodes, Mighty Wah, OMD, China Crises, Frankie Goes To Hollywood och Dead or Alive.
90-talet bjöd bl.a. på Boo Radleys, Farm och La's och på senare tid har Coral och Zutons blivit poppis.
Smutta på alla dessa namn och garanterat kommer flera låtar dyka upp i ert minne. Ett namn som jag inte nämnt och som jag absolut vill framhäva är Ian Mcnabb. Ian är en popsnidare av rang. Han rönte en viss framgång med sitt band Icicle Works i början på 80-talet, lyssna på 60-talsinfluerade "Love is a wonderful colour" med sin högflygande refräng. Ytterligare en poppärla är "If love was like guitars" som han framför som soloartist, tyvärr har jag hittat den någonstans så jag kan förmedla den. I mitten av 90-talet hade han skrivit en del hårdare låtar inspirerat av Neil Young. En skivbolagsrepresentant tyckte Ian skulle spela in låtarna med Crazy Horse. Ian, som inte trodde idéen var genomförbar, okejade med en axelryckning. Några telefonsamtal och veckor senare satt han i samma studio som Ralph Molina och Brian Talbot. Ian hängde på sig taggtrådsgitarren och ut kom samma skräniga toner som maestro Young. Skivan "Head lika a rock" kan jag varmt rekommendera både för Neil Young-fantaster och andra. Lyssna på "You Must Be Prepared To Dream" och "Fire in my soul". Efter denna kommersiella! och artistiska peak har Ian strövis kommit ut med godis t.ex. "Don't put the spell on me".
På senare år har han mest uppträtt unplugged bl.a. har han istället för att turnera på sedvanligt sätt låtit privatpersoner boka honom via My Space för ett hemmagig (se dokumentären). Helt underbart!
