Eftersom vi sedan fredagen fått klara oss utan datorer så är mina möjligheter till digital skrift ringa. Att ilskan brännt in sina initialer på min rygg är ett påstående i underkant av verkligheten. Att bli av med bitar av sitt liv för att ett par ynklingar inte kan hålla sig inom lagens gränser känns inte verkligt. Vi badar inte i pengar, vi sliter ihop vartenda öre och försöker själva utan hjälp att reparera och förbättra vårt boende och liv. Kanske fel forum att dela med sig på men jag slänger in ett musikaliskt pekfinger från en viss Jourgensen och givetvis John, nu jävlar i min låda ...nästa inlägg kanske blir snällare...
5 kommentarer:
Kan föreställa mig din ilska, Jimmy. Inbrott är inga roliga saker. Man vill ju tro att man är säker. Mina tankar går till dig och din familj. Hoppas ni har ett bra försäkringsbolag.
Det blir stadigt bättre, fyra nyanser av ilska kan man säga, familjen mår förhållandevis bra, återstår att se hur bra vårt försäkringsbolag är. Vissa saker kan dock inte mätas i pengar. Mina småttingar lär aldrig glömma detta tilltag.
Ibland blir man så trött att man nästan tappar tilltron till ett fungerande samhälle. Må dessa illvilliga själars anus brinna för evigt.
Tänk att det ska vara så svårt för somliga att skilja på ägandeskap.
Tänk att ha Al som vakthund, till o med värre än Frisco! Vilken syn för inkräktare å få se mr Jourgensen skramliga nuna med ett diaboliskt flin blixtra till i ficklampeljuset. Jag blir rädd bara att skriva om det!
Satt just och tänkte på ett anus som brinner, det vore en syn Gonzo, ägandeskapets gränser är tydligen förvirrande för somliga T.P, mitt är också ditt stämmer kanske inte i alla lägen.
Skicka en kommentar