Dessa ord sjöng "the glimmer twins" på plattan It' only rock n' roll 1974. De hade givetvis alldeles rätt....tiden väntar inte på någon. Tid är dessutom något jag senaste veckan inte har haft speciellt mycket i överflöd, men jag har i alla fall hunnit med att se på en fantastisk musikdokumentär. jag såg på PJ20 (Pearl Jam 20 år) som är gjord av Cameron Crowe som bl.a gjort filmen "singels". Denna drygt 2 timmar långa och mycket välgjorda film var för mig även en resa i tiden. Det som gjorde den så bra var att det finns väldigt mycket dokumenterat med PJ, mycket filmklipp från turne'bussar och runt om själva spelningarna. Dessutom är deras historia ganska brokig och visar en baksida av ett gigantiskt genombrott som bandet fick i mitten på 90-talet.
Seattlescenen i början av 90 var unik på många sätt. Banden var vänner och stöttade varann istället för att tävla om uppmärksamhet. Något som också gav frukt musikaliskt i form av Temple Of The Dog- plattan. Ett mästerverk enligt mig. Det var även intressant att se hur PJ växte fram ur askan efter Mother Love Bone, sen MLB's sångare Andy Wood dött av en överdos innan bandet han slå igenom ordentligt.
Senare delen av filmen är också mycket intressant, där PJ slåss med hur de ska tackla giriga biljettförsäljare, sin egen framgång och vem som ska leda bandet musikaliskt. För mig som släppte PJ efter tredje skivan "Vitalogy" var det kul att få lite nya låtar och plattor att lyssna in.
Men för mig blir det aldrig bättre än så här.
Så vill man minnas flanellskjortor, avklippta armebrallor långt hår, skägg och svängig musik så rekommenderar jag att sitta ner och titta på en fantastisk dokumentär.
3 kommentarer:
Tack för den dokumentären, Gonzo. Du vet vad jag gör i kväll när familjen lagt sig? Hunger strike är överdrivet bra. Spelade den för yngste sonen. Han headbangade av pur instinkt. Trots att han inte har sitt långa hår kvar, och trots att det inte är en headbangarlåt. Stolt, oavsett. Mer flanell!
A.
Vilken nostalgikajuta Anders, för mig är Seattleschenen förevigt förknippat med Pearl Jam, Soundgarden och Björboholm. Nirvana lever på något sätt vid sidan av, skall försöka att se filmen snarast. Temple Of the Dog, The Singles, State Of Love And Trust, sommar.....tack
Grymt inlägg som sätter fart på nostalgikänslorna. Jäklar vilken bra musik, tackar mjukost för den påminnelsen.
Skicka en kommentar