Någon gång när åttiotal blev nittiotal gick vännerna till Gamle Port för att avnjuta en av dom stora favoriterna New Model Army. Konserten var bra. Träskorna i taket. Micstativet gunga så kraftigt att Justin slog ut ytterligare en tand. Men d bestående minnet från kvällen var något annat.
Om jag säger så här: Jag har aldrig överumplas av musik på detta sätt. Att höra något så vackert utan att vetat att ens existerade. Jag stod häpen.
Klart jag visste att NMA hade med fiol på sina låtar, "Vagabonds" gick ju hett på vinylspelaren. Men vem d va som spela hade man inte så bra koll på. Än mindre att han va med på turnén å allra minst att han var "förband", om man nu kan säga så om en person.
Så där står vi å väntar på en riktigt ösig konsert å så kommer en snubbe med fiol in!!! Hmmm! Va e detta???
Visserligen hade jag sett Imperiet några år tidigare som då hade Fläsket som förband å d va kul i ungefär en å en halv låt. Å här kommer en ensam gnidare in!!
Han börjar knäppa på strängarna å lägger en basgång, trycker ner delaypedalen å låter den gå. Börjar åter igen knäppa på strängarna å lägger lite skimrande ljudkaskader även d med delay. Till sist börjar han använda sin stråke för att spela dom mest smäktande toner.
Hallå!!!
Va eee detta???
Där stod jag med gapande mun å knottrig hud. Kan man spela så här underbart på detta hiskeliga instrument??
D kunde man, i alla fall HAN.
Ytterligare en aspekt e att han gör allt live, visserligen med effektpedaler. Han behärskar sitt instrument å tekniken till fullo.
När jag efter mycket letande äntligen hitta förstlingsverket "Purple Electric Violin Concerto" blev jag själaglad å jag kan, utan att överdriva, säga att detta är en av mina mest spelade plattor någonsin.
Plats på scen, eller rättare sagt gatan, för: Ed Alleyne Johnson
Ps. Läs gärna kommentarerna från han som lagt ut klippet. Likheterna med min upplevelse e slående. Ds.
4 kommentarer:
Fenomenalt. Briljant. Vilken snubbe! Blev helt tagen faktiskt. Måste varit skitmäktigt att se detta live.
Helt magiskt bra!!...man har ju suttit ett antal gånger framför detta klipp och bara njutit. Jag sitter just nu och skriver för det vildaste på min sluttenta för den här terminen så jag har varit lite kass på att kommentera.
De två senaste inläggen har varit kanon och dessutom lite med samma tema...nämligen effektpedaler. Detta lite "heta" ämne har varit uppe på agendan många gånger och nästan alla har någon form av åsikt. Är det fusk eller är det inte fusk? Jag måste säga en gång för alla att jag tycker effekter är en del av instrumentet. Hendrix, Spotnicks, Beatles, U2 m.m. m.m. har alla byggt lite av sitt sound och därmed sin framgång på efekter. Ed Alleyne utnytjar detta på ett fantastiskt sätt precis som Lindsey Buckingham. Där Lindsey får det att låta som han har 15 fingrar på varje hand, mycket smakfullt.
Nä nu får jag återgå till pluggandet. see ya!!
Skitmäktigt a bara förnamnet! Tänk å springa på honom som gatumusikant. Man hade ju aldrig gått därifrån.
E helt inne på din linje, Gonzo. Effekter e absolut inte fusk! Du ska ju kunna bemästra effekterna på samma sätt som du bemästrar instrumentet.
Lycka t med pluggandet.
Han lämnar nog ingen oberörd den käre Ed, kommer givetvis ihåg den svettiga kvällen på Gamle Port som gick i väntans tecken men vad gör det när så himmelska toner ekar ut ur det öppna taket på våning två. Det blev en mycket sen kväll, tror att sängen uppsöktes vid halv fyra på morgonen och sedan upp klockan halv sex för att stångas på bygget.
Vilken man, vilket sound
Skicka en kommentar