Musik kan man ha till mycket. Till dans. För att spela luftgitarr. Eller som en buffert mot verkligheten.
Musik kan också vara ett samtal. När jag lyssnar på James Yorkston känns det så. Att lyssna på honom är som att sitta och sippa whisky med en god vän; vi småskrattar och samtalar till fullmånen om saker som verkligheten betyder något.
Musik kan också vara ett samtal. När jag lyssnar på James Yorkston känns det så. Att lyssna på honom är som att sitta och sippa whisky med en god vän; vi småskrattar och samtalar till fullmånen om saker som verkligheten betyder något.
Om livet.
Yorkston är insiktsfull, ödmjuk och rolig; han
sjunger om livets alla sidor, inte sällan de mörkare. Dessutom
är han en fantastisk storyteller. Så det är kanske inte så konstigt att han
även släppt en humoristisk dagbok om sitt turnerande, livet och ganska mycket whisky.
Hans senaste album, I Was a Cat From A Book, handlar bland annat om att
se sitt barn bli sjukt och om effekten av en depression. Jag kan relatera till detta.
Tillsammans med en jazztrio blandar Yorkston melankoli
med eufori, eftertänksamma melodier med tempostarka folksånger. Och när
jag lyssnar på det nya albumet slås jag Yorkstons
släktskap med en annan av mina skotska favoriter, Malcolm Middleton. Inte minst
hörs det på de frenetiska ”I Can Take All This” och ”Border Song”. Den
sistnämda är så sprängfylld av snabba textrader att man undrar om låten inte i
själva verket är ett kusinbarn till "Subterranean Homesick Blues". Den spröda favoriten "The Fire & The Flames" är som en seans där man lockat fram självaste Nick Drake.
Yorkston firar tioårsjubileum i år. Själv upptäckte jag honom
först för fyra år sen när han släppte ”When the Haar Rolls in”. Det är jag glad
för.
"Vännen" från Skottland har släppt ett av årets bästa album.
5 kommentarer:
Härligt inlägg Anders, två synnerligen kompetenta herrar. Har väl egentligen lyssnat mest på Malcolm solo och även hans Arab Strap. Wax Gibbons är en favoritplatta alla kategorier, så smärtsamt bra helt enkelt. Välskrivet som tusan Anders, gött !!
Tack Jimmy. Snällt sagt. Malcolm är fantastisk, inte tu tal om saken. Anders
Jag har aldrig gett Yorkston en ärlig chans....du vet han har försvunnit i banjosorlet. Skall genast sätta mig och lyssna utan förutfattade meningar. Malcolm tog ju mig med storm..
Härligt inspirerande text så får en att verkligen sukta efter att få kasta sig över en skatt.
Här ska njutas!
Gonzo. Ge det en chans. 27 minuter blandade ankekdoter om inspelningen som avslutning. Mysigt, bara det.
TP: Kul. Det är det det handlar om.
Skicka en kommentar