Lonely Seeds

Att Nick Cave and the bad seeds släppte skiva i veckan har förmodligen inte missats av någon. I vanlig ordning får denne kritikerälskade artist fantastiska recensioner. I mina ögon har han åter igen gjort ett mästerverk, jag e å andra sidan så såld på denna artist att jag omöjligen kan vara objektiv i ämnet. NC är en fantastisk albumartist, han lever inte på enstaka låtar utan gör jämna genomtänkta album, låtarna hör liksom ihop. Så är det även på Dig lazarus dig, trots att man påminns av tidigare helt olika produktioner såsom ”Your funeral, my trial” och ”And no more shall we part”. Har särskilt fastnat för sista låten ”More news from nowhere”, som jag tycker andas väldigt mycket Lou Reed. Jag såg en solokonsert med NC för 1 ½ år sedan med halva bad seeds, som några månader senare gav sig till känna som ”Grinderman” Jag hade sett samma sättning ett par år innan men det stod tidigt klart för mig att dessa herrar inte bara hade låtit skägg och hår växa, utan också käkat en ansenlig mängd taggtråd. Låtarna var hårdare, fränare och mer uppskruvade än någonsin. Kommer nog att återkomma mer om detta för att klara väntan till den 17 maj när jag får se dem igen i Stockholm. En annan bra sak med the bad seeds är att man kan botanisera nästan hur länge som helst i de övriga mycket kreativa medlemmarnas övriga projekt. Här kommer ett litet axplock.
PS. Angående bilden, ser ut som Iggy driver lite med Nicks superpretentiösa ego.


Dig Lazarus Dig.

Soloklipp- Öppningsnumret från solokonserterna, lite dålig kvalité på klippet men jävligt kraftfullt

Conway Savage - pianist som får oförtjänt lite uppmärksamhet

Gallon Drunk - James Johnston ersatte Blixa för några år sen.

The Vanity Set - Jim Sclavunos trummis i BS o Grinderman

Dirty Three - Warren Ellis blir allt mer lik Rasputin, är egentligen inte inne på

instrumentalmusik men det här är bra avkoppling

Dirth Three myspace

The Wallbangers-Mick Harvey projekt, multimusikern utan vars hjälp NC säkert aldrig nått sin storhet.