I'm Not There eller varför bara en endagars billjett?

Jag förbannar mig själv....jag tänkte även onda/stygga tankar som "varför har man inte vett på att skydda sig", jag kved och led för att min dotter fyllde 12 år på fredagen så att jag fick nöja mig med en EN-DAGARS!! billjett till W.O.W

Skämt och sido. När mina små grisar till vänner glada fick uppleva fredagens fantastiska program på W.O.W firade jag min äldsta dotters 12- årsdag ( vissa andra bloggare vars son oxå fyllde år på fredagen verkar ju inte ha någon som helst skam i kroppen). Jag frågade henne om vi skulle gå ut och äta på restaurang med hela familjen? "Nja svarade hon tveksamt" och la till " Kan vi inte köpa med mat hem och hyra en film"? Sagt och gjort (det var ju hennes födelsedag) iväg till pizzerian och videobutiken. Efter en del dividerande fram och tillbaka bestämmde hon sig för en svensk komedi som hette 7 miljonärer. Jag tänkte att skall jag både genomlida filmen plus ha ångest för en missad festivaldag måste jag trösta mig med något. Vad passade då inte bättre än att se den underbara Dylanfilmen I'M NOT THERE (Lite vitsigt va?)

Men med min endagarsbilljett i högsta hugg fick jag på lördagen avnjuta en av de absolut bästa festivaldagar i mitt liv med mycket hög kvalitet på banden samt underbar sällskap i form av "HOGFARM" med tillhörande löst folk.

Så här när allt lagt sig måste jag nog ändå säga att Silverbullit/Freddie var den stora överraskningen.

Håkan var precis så bra som jag förväntade mig att han skulle vara.

Flamming Lips.........ja jag vet inte....roligt men ganska sopigt oxå...lite kluven...

Neil Young regerar!!!! ( synd bara att vi missade hans x-tra nummer som tydligen var Beatlescovern A DAY IN A LIFE som tillhör en av mina favvosar men här får ni den serverad på silverfat)