Breaking The Wavves

Noiserockbandet  Wavves släpper EP:n Life Sux under september månad. En av låtarna från skivan är “I Wanna Meet Dave Grohl” en härlig liten höstpärla . Varför inte lyssna nedan ?

Wavves – I Wanna Meet Dave Grohl  (mp3)

Spot On !

Beiruts nya platta “The Rip Tide” finns nu att avnjuta på Spoten. Efter ett antal genomlyssningar så undrar jag om det inte är deras starkaste fullängdare. Mmm får se hur länge den sitter i hjärnbarken.¨

The Rip Tide  (Spotify)

In Goth We Trust

 

Uppfriskande från en genré som nästan aldrig hörs eller syns längre. Andas lite Siouxsie minsann

Syntslingor

 

Syntpopen slog igenom stort i början av åttiotalet med numera välkända band som Depeche Mode, OMD, Human League, New Order och Ultravox (finns givetvis fler) Kraftwerk hade under några år redan visat världen hur maskiner kunde användas inom popmusiken. Det var säkerligen tack vare dom som många av banden startades. För min egen del så tror jag att det var i början av åttiotalet som jag själv fastnade på riktigt för elektronisk musik. Har sedan dess följt den med spänning ,såväl inhemsk som utländsk. Vill därför dela med mig av en liten Spotifylista med svensk syntpop, inte rykande färsk men nästan. Tänkte först tagit med både gammalt och nytt men Spoten har lite dåligt med svensk synt från tidigt åttiotal. Hoppas att ni hakar på kamrater…

Swedish Synthesia

Banjo Freakouts

Sugen på banjo så här på fredagseftermiddagen ? Isåfall kanske Blessed Feathers kan vagga dig till sömns med sin Stinging Nettle, Honeysuckle . Bandet släpper sitt självproducerade album “From the Mouths of the Middle Class”  den 20 september. Bör höras !

Kurerad Av En Backspegel

Veckans backspegel får bli The Cures lysande cd maxi “High “ Förutom titelspåret finns det två riktigt vassa spår som många troligen har missat, faktiskt två av mina favoriter med The Cure

This Twilight Garden (Video)  eller varför inte Spoten ?

Play  (Video) eller mot all förmodan Spoten

Turn Off Your Television

Och lyssna på det här istället..

Otroligt vad mycket bra musik det finns i lilla Svedala, känns som att det sitter någon i varje liten stuga och komponerar ihop små underverk.

Turn  Off  Your Television är verkligen inget undantag, Malmögruppen blandar en ljuvlig gryta av retrotoner fast i modern tappning. Bandet är aktuella med sin första fullängdare. Det självbetitlade albumet känns starkt rakt igenom, egna favoriter som “The Days We Have Today, A Different Kind Of Joy samt 20 Million People värmer ett gammalt indiehjärta som mitt. Blanda lite Coral, Elliott Smith och folk- americanarock så sjuder det av liv. Skivan kan snart avnjutas på Spotify så håll utkik. Tills dess kasta er över till deras hemsida för avlyssning

Hemsidan

Myspace

Progextra

Jag vet inte varför jag började att lyssna på prog. Det fanns ingen i min omgivning som gjorde det vilket hade varit en naturlig förklaring. Men faktum kvarstår att jag, som knappt fyllt tvåsiffrigt, helt plötsligt satt å njöt av låååååånga sammanflätade stycken av avancerad musik. Förmodligen var det musiktidningarnas fel för jag fullkomligt slet ut deras skrivna ord. Säkert hade tv-program med ELP och Rick Wakeman också sin självklara påverkan. Men frågan är om inte de fantastiska skivomslagen var huvudet på spiken. Roger Deans vackra landskap inspirerade t.o.m. så mycket att undertecknad försökte sig på att plagiera mästaren. Självklart med inte närmelsevis liknande resultat men ändå så hyggligt att jag idag kan titta på alstren utan skämmas så man ryser.

Men var ska man börja om man ska spana in progen. Ett förslag är att besöka den lysande bloggen Retrolistan där man har lagt upp länkar till två Spotifylistor för två olika eror. Jag föreslår att man först avnjuter den första klassiska och stilbildande epoken 1967-80 för att sen ta del av utvecklingen fram tills nutid.

Återkomsten Från Ovan

Nyåterförenade Death From Above 1979 kommer till Svedala, Nalen i Stockholm får den äran. Tyvärr inte till Göteborg, men bara vetskapen att dom andas och lever gör mig tillfredställd, några reminders kanske ??
Black History Moth
Blood On Our Hands

Inte Fy Skam

 

Den är inte ny men vad fasen gör det ? P.J Harveys skivor brukar vara något ojämna, men på sista fullängdaren gör hon sitt allra starkaste intryck hittills. En förbaskat bra skiva helt enkelt, kommer säkerligen ligga med högt upp på årsbästalistorna. Några spår från denna skulle kanske smaka så här på måndagskvällen ? För er som totalt missat denna skiva, lyssna genast på Spotify !!

(Varje låt är som en fantastisk  liten kortfilm)

The Glorious Land (video)

On Battleship Hill (video)

Let England Shake  (video)

The Words That Maketh Murder  (video)

The Sun Hits

Pizzagrillning på altanen, volymiöst taktfulla Steel Pulse  i  nya Dynavoice Dynamite högtalare, öl, familj och omtanke , skulle vilja stanna tiden just där. Det är i dom där små ögonblicken som själfulla minnen skapas. Tänker även på ett magiskt ögonblick från senaste Way Out Westfestivalen, Tallest Man On Earth spelar I Won´t Be Found och solen står som en värmande kamrat och ler mot oss. Livet kan vara bra vackert. Skall sägas att vi hade avnjutit starkare drycker, kan aldrig tänka mig att det påverkar..

En lärdom som oftast kommer med åren är vidsynthet, lyssna med  bredare upptagning, att inse och uppskatta mångfald även inom musiken. Det känns  som att gränser sakta suddas ut mellan musikgenrér. Tror att musiken aldrig varit så stark och tillgänglig. För mig som musikfanatiker är detta paradiset..

Varför inte då lyssna på ett band som blandat in modern musik med medeltida klanger och folkmusik sedan 80 talet. Lägg speciellt märke till trumslagaren som utför regndans mitt under spelning, fingercymbaler kan väl aldrig vara fel ??

 

Skådespelare=musiker

Många musiker har försökt sig på skådespelaryrket och det har väl i de flesta fall inte gått något vidare. Samma gäller andra hållet. Skådespelare som får hybris och tror dom kan bli storstjärnor inom musiken. Men som sagt det finns undantag. Här ett lysande sådant och dessutom utomordenligt överaskande. Robert Rodriguez slog igenom som regissör i "Desperado", en film som han för övrigt gjort en tidigare lågbudgetvariant av med namn "El Mariachi".

Alla har väl sett "Desperado" med dess smula våldsamma innehåll och då kanske inte det är så långsökt att Robert är god vän med Quentin Tarrantino. Det är från premiären av den sistnämdes film "Kill Bill 2" som följande klipp är hämtade. Gruppen heter Chingon och gitarristen heter, ja just det, Robert Rodriguez! Imponerande!

Malaguena Salerosa

Fideo del Oeste

Cool Folk Breeze

 

Ibland behövs lugnet, gå in i zonen så att säga, dra på den där samlingen  som får tungfolket att sätta plomberna i halsen. Folk , alt country, singer songwriter, gräsrötter mmm. Band jag inte visste att jag gillade poppar fram likt bananflugor vid fruktskålen. Som en motpol till livets ständiga forcering kommer därför en just sådan lista.Observera att den inte är lämplig till förfesten.(klicka nedan vid intresse)

Cool Folk Breeze

80`s In Da House

Visst var jag en av dom som växte upp under åttiotalet, med tonårsfylla, kärleksbekymmer, ångest , identitetsproblem och allt det där som hör det begynnande vuxenlivet till. Musiken under dessa år har av många s.k förståsigpåare kallats för dom förlorade åren, detta kan jag givetvis inte hålla med om. Visst kom det en hel del skivor som kanske inte skulle lämnat pressarna men  även guldkorn som aldrig faller i glömska. Tänkte bjuda på några av mina goaste bitar, alla med en egen historia.

80`s In Da House

Foster The People

Amerikanska bandet Foster The People är albumaktuella med Torches. Dom spelar en form av indiesoftelectropop som verkligen sätter sig. Enligt mig höjdpunkter från albumet förutom singeln Pumped Up Kicks är Miss You, Warrant samt Waste. En poppig mix av MGMT och Animal Collective skulle man nog kunna säga. Varför inte gå in på Spotify och bilda en egen uppfattning. Bandet kommer troligen till Sverige någon gång under hösten för ett antal spelningar, är ni intresserade så håll utkik för datum och plats.

Torches på Spotify

Fake Elastic Eels

Åter dags för en Spotify-lista för den nyfikne musikestradören. Lite gott och blandat samt några nygamla ansikten. För ännu mer listor gå gärna in på kategorin Spotify till höger

Fake Elastic Eels

Kulturkalas!?

Göteborgs kulturkalas känns som fruktansvärt avslagen hsitoria så här efter en suverän festivalhelg i Slottskogen. Men artistuppbådet saknar inte höjdpunkter. Kebnekajse, Mustasch, Eldkvarn och Miss Li är några. Men det tveklöst mest intressantaste uppträdandet sker på Kungstorget på lördag kväll. Soundtrack Of Our Lives fyller 15 år och ställer till med kalas på kalaset.

Kanske spelar dom denna höjdare?

Stoned By The Drone

Känner inte alls för att lägga mig, headbanga till solen går upp igen, hakar ni på ??
White Hills med H-p1

Streamad Och Klar

Varför inte lyssna till Beiruts nya fullängdare "The Rip Tide"  Visst känns dom igen, på både gott och ont, men mest gott tror jag, eller .....

The Rip Tide- Beirut

Lika märklig som ljuvlig, lägg speciellt märke till sångarens vandring med rösten, skulle inte vilja byta med trumslagaren. Mars Volta !!

4AD

Att skivbolaget 4AD i mångt och mycket har präglat min uppväxt är en understatement, det lilla bolaget med dom vansinnigt läckra omslagen har alltid legat mig varmt om hjärtat. Här får ni därför en liten spellista med några av mina favoriter

4AD On Spot

Arg ung man

Ett stycke bra musik samt video



Trast? Nä svan!

Så sitter man och smälter årets Way out West med den där härliga känslan i kroppen man har när man varit med om något riktigt bra. Hade inte jättestora förhoppningar om årets festival, tyckte startfältet var lite halvtrisst men ett festivalbesök med goda vänner och pilsner, eller något av de många fina alkoholfria alternativ som erbjuds, är ju aldrig fel. Så nu är jag som sagt mycket nöjd med att jag tillslut fick ändan ur vagnen och införskaffade en biljett tidigare i veckan. Jag kom in lite sent på fredagen men gott i väl i tid för att hinna se Fleet Foxes, vid sidan av Thåström det band jag såg fram emot mest. Missade dessa till förmån för Håkan Hellström för fyra år sedan så jag har väntat på ett tillfälle att se dem sen dess. Vad skall man säga, musiken sitter som gjutet, perfekta stämsånger, en lysande start på festivalen helt enkelt. När sista låten var avklarat drog Robyn igång med full energi på scenen mittemot, när hon dansar runt i stylthöga skor Prince borde avundas i någon slags Cobradans till just Cobrastyle vänder jag mig till Jimmy o säger ”snacka om kontrast” och syftar på föregående orkester varpå min lomhörde kamrat svarar, ”Trast! Jag tror hon försöker se ut som en svan…” Nåja, efter lite mat var det äntligen dags för Thåström, han lyckas äntra scenen precis i det ögonblicket när solen håller på och gå ner och luften blir lite kallare vilket gör att det känns än mer suggestivt. Han ser lite sliten ut i gubbbyxor och hatt när de drar igång med Miss Huddinge men kycklingdansen sitter. Bättre blir det med Ingen sjunger blues o Du ska va president var tyngre än någonsin. Förbannat bra som alltid när Thåström spelar även om jag sett honom bättre, 3 låtar jag aldrig hört förut varav en var en Strycover fick jag lära mig. Efter det kändes det som att Prince bara kunde förstöra ett vackert minne så jag begav mig hemåt. Lördag, försenad stressar jag in med bilen till stan och springer in för att se sista låten med Noah and the Whale, lät väldigt bra. Säkert spelade på största scenen vilket förvånade mig lite men den fyllde de upp utan problem. Överraskande bra faktiskt, jag gillar Säkert riktigt mycket, Annika Norlin är förbannat bra på att skriva låtar och framför dem med stort allvar och självförtroende utan att det känns pretentiöst, ska se dem igen så fort jag får chansen. Därefter såg vi några låtar på Loney Dear som också han lät riktigt bra, vi gick bort för att kolla lite på Pulp och tänkte att vi går tillbaka sen men där fastnade vi. Pulp svängde något hejdlöst, Jarvis trollband publiken bjöd på både sig själv och choklad. Han blåste nytt liv i sina gamla örhängen Disco2000 och Common People och de känns helt plötsligt som något fräscht när jag spelar dem på stereon idag. Därefter Tiesto, trodde jag skulle uppleva det som tortyr men måste säga att jag tvärvände på den punkten, riktigt glad att jag gav det en chans, ett basljud som fick det att fladdra i mitt 5 mm långa hår är inte att förakta. Att festivalen avslutades med Kayne West och mer techno i form av Fake Blood gjorde att avsaknaden av gitarrer var för mig påtaglig, men det gjorde inte så mycket, jag var helt nöjd med dagen. Kort sagt 2 riktigt roliga dagar och jag ser fram emot vad nästa år har att erbjuda.