Och jag är i köket med en mun full av snor...

Stickans underbara tolkning av Dylan, ja så är det, nu är min mun full av snor. Därför blev det inget inlägg i onsdags. Jag kör på frihand nu istället. Veckan har som sagt gått i snorets tecken, men jag han med en liten minirunda häromdagen (skivrunda). Jag drog Andra långgatan och koncentrerade min snorfyllda hjärna på VINYL!!
Detta resulterade i Muddy Waters bästa (tyngsta) platta After The Rain, Neil Young Decade trippel (60:-!!!) ZZ Top Eliminator och en Paul Butterfield som jag letat efter länge men aldrig sett. Dessutom fingrade jag på Temple Of The Dog på vinyl...men det var nog en nypress? Febrig och yr av lycka vinglade jag hem för att avnjuta dessa vax. Jag älskar verkligen vinylskivor.

Ja ja jag lägger upp lite smakprov från mina köp.

ZZ Top - I Need You Tonight

Neil Young - Love Is A Rose

Paul Butterfield - In My Own Dreams

Muddy Waters - Bottom Of The Sea

Muddy är märkbart influerad av Hendrix som i sin tur dyrkade Muddy.

Vardagsrumscountry, finkultur och världens bästa roddare?

Ja ha då var det onsdag igen. Tid för bloggande. Vad ska jag skriva om idag då? Har det hänt något fantastiskt i musikvärlden? Nja......eller jo det har det. Jag har sen förra veckan sett två eller egentligen 3 jävligt bra konserter..eller framträdanden? Äh, vi tar det från början.

I torsdags så skulle en kompis till mig spela i Uddevalla, på något som kallas Uddevallakassetten (oj vad många dubbelkonsonanter). Detta är en förening/kompisgäng som arrangerar olika typer av spelningar. Allt i från enskilda artister till små festivaler av olika karaktär. De får dit ganska stora artister stundtals, som t ex Weeping Willows, Kebene, Orgel& trummor med Ebbot m.m. Tillbaka till torsdagen. Min kompis Christian &2120's skulle spela ihop med en amerikansk snubbe som heter Ted Russel Kamp. Tydligen är han någon form av country/sing and songwriter. Detta är den information som jag har när jag och min sambo åker norrut för en spelning. Vi har kollat upp adressen och när vi kommer fram är det ett vanligt gammalt trähus med lägenheter. Vi går in på en innergård och på en farstudörr står ett litet klistermärke som säger Uddevallakassetten kontor. Upp för trappan och in genom en dörr, rakt in i en lägenhet, där vi blir välkommnade och visade till VARDAGSRUMMET!! Där finns en liten scen och ett PA. Killen som hälsar oss välkommen säger att vi gärna får sitta i köket också om man vill dricka en öl eller tjöta lite innan spelningen. Dryck och snacks får man ha med själv.
Jag hälsar på min vän Christian och blir även introducerad för Ted, som för övrigt visar sig vara en mycket trevlig herre. Nu till själva spelningen. Christian körde själv med gitarr, utan trummor eller bas, riktigt bra. Skön svängig countryblues. Sen är det Ted's tur. Han börjar med att säga att han inte sovit sen han flög från LA, vilket gör att han varit vaken ganska många timmar, men att vin funkar bra och att han börjar bli i stängerna så humöret var på topp. Ted spelar en blandning av country ala' Jill Johnson fast mycket svängigare och sing & songwriter låtar. Han spelar covers av Dylan, Townes Van Zandt, Shooter Jennings, Velvet Underground, plus sina egna låtar. Det intressanta är att han växlar mellan gitarr och bas. Tänk er själva att spela Dylan på bas? Han spelade melodi och komp samtidigt och detta utan pedaler och effekter. Nu visade det sig att gamle Ted är en riktig räv som varit bassist i ganska många olika countryrockband, som för oss här i Norden är helt okända...eller iaf. för mig och mina vänner t ex Shooter Jennings (son till Waylon Jennings). Hursomhelst var det en fantastisk upplevelse och två underbara timmar som Ted körde. Hela grejen förövrigt var så jävla ball.

Christian & 2120's

Ted Russel Kamp

Shooter Jennings (Ted på bas)

I lördags hade jag den stora äran att få rodda för Kristoffer and the Harbourheads när de spelade på Invigningen av Göteborgs filmfestival. Detta gick av stapeln på Pustervik. Spelningen var skitbra, ölen smakade mumma och jag kände mig som en riktig roddare med armband, stagepass och fri tillgång till bandets ölförråd. Med sig på spelningen hade de gäster i form av Daniel Gilbert och Klabbe från jazz/electrobandet Klabber Bank ( som jag kommer återkomma till i ett annat inlägg).
Filmfestival....fiiint ska det vara.
Tyvärr har jag inget klipp från spelningen så det får bli ett annat.

Kristoffer & The Harbourheads

Bilder som aldrig suddas ut.

Nej jag har inte tappat förståndet...det här handlar inte om Tomas Ledin, så ta det lugnt. Förresten har jag för mig att TP varit på Ledinkonsert och sa att det var förvånasvärt bra?? Ja ja, nu till något helt annorlunda.

En av mina första och största idoler är Jimi Hendrix. Jag har så att säga fått honom via modersmjölken. När jag var liten spelade min far ofta en live-platta från Isle Of Wight -70. Den bestod av endast sex stycken spår bl a All Along The Watchtower, Freedom, Foxy Lady och Midnight Lightning, vi återkommer till den lite senare. Jag hade en bild framför mig på ett gråmulet disigt England, där Hendrix på eftermiddagen bränner ur gitarr, förstärkare och öron på publiken. Där Hendrix är spirituell och på hugget och publiken älskar honom. Döm om min förvåning när jag som tonåring fick tag i en vhs-kassett med hela konserten, som för det första var sent på natten och med en publik i upprorstillstånd. Hendrix är sliten och trött, spelar visserligen skitbra (stundtals) men verkar inte det minsta glad och lämnar scenen efter de obligatoriska numren genom att slänga gitarren i backen.
Två helt olika bilder. En verklig och en i mitt lilla huvud. Hursomhelst så hittade jag vinylen som min far spelade och när jag satte på den såg jag min imaginära bild igen....den sitter där fastetsad och det finns ingen verklighet som kan ändra på det...och det gör ingenting.
Nu till det märkliga med låten Midnight Lightning. Den finns alltså med på min vinyl från -71, men inte på vhs-kassetten från 1990. Inte heller på cd-utgåvan av konserten. jag började fundera på om låten aldrig varit med? Det är först när konserten ges ut igen 2004 som låten dyker upp och jag kan lugnt luta mig tillbaka och njuta av Hendrix i eftermiddagsdiset...eller hur var det nu?. Så kan det gå.

Midnight Lightning....tuben.

Hela konserten på Spotyfi

Bara ett band

Det är onsdagkväll, kallt som fan och jag sitter med en frustrerande känsla i kroppen. En av mina stora passioner förutom musik är BANDY. Denna gamla engelska gentlemannasport (som alla andra lagidrotter) som med sin fart och böljande spel kan få den mest inbitne pessimist att dra på munnen. Men till idrotten och passionen tillhör oxå en besvikelse, en gnagande känsla av att något är fel, eller t.o.m. ren uppgivenhet. För mitt älskade lag har kört fast likt tyska armen i den ryska novemberleran. All form av spelide' jävlar annama och flyt är som bortblåst. Jag får helt enkelt syssla med annat för att rensa tankarna och för att familjen inte skall kollapsa.

Så vad gör man, jo man slösurfar på youtube, kollar roliga, tråkiga, sväniga klipp med diverse artister. Jag som älskar dokumentärer om band och artister brukar kolla på en serie som heter classic albums, där en klassik skiva helt enkelt gås igenom av div. experter, artister, studiotekniker och annat löst folk. Ikväll fastnade jag för The Band och inspelningen av "Music from the big pink" och "The Band". Två fantastiska album av ett band som funnits med i periferin  men aldrig riktigt träffat mitt i prick. Låten The Weight är en favvo som jag både spelat och lyssnat otroligt mycket på, men resten har aldrig riktigt sugit tag i mig, för än nu. Kanske är det den mediokra bandymatchen som försatte mig i rätt "mood"? Vem vet.

Hursomhelst kan jag iaf. rekomendera både programmet och skivorna. Dessutom är deras sista konsert en milstolpe i musikhistorien.

The Night They Drove Old Dixie Down

Classic Albums -The Band

2012 I Ett Nötskal

Så var det dags för en summering av 2012. Mängder med bra musik har som vanligt förgyllt det gågna året.

Way Out West var den stadiga musikfest som vi vant oss vid, det mest imponerande med festivalen är den digra blandningen. Att få se 25 000 människor med 3d glasögon på Kraftwerks konsert är oslagbart. Billy Braggs svarta humor och gitarr fick hela Slottskogen att dra på mungiporna och ett laddat Black Keys försatte Göteborg i gungning. The Swans på Pustervik är däremot svårt att beskriva, möjligen som en betongvägg i pannan ? mäktigt !

Mark Lanegan inledde året i total svärta med Gravediggers Song, tyngre inledning går det knappast att få.

Några av Sveriges mest färgstarka band/artister genom tiderna klev in och visade vart båten skulle stå. Soundtrack Of Our Lives och Thåström gav ut sina starkaste album på mycket länge, synd att TSOOL besluta sig för att lägga vantarna på hyllan men vi ser fram emot comebacken.

Några sköna vitamintillskott i årets musikskörd :  Grimes (finurlig som tusan)Milagres (perfekt höst/vintermusik) Kristian Anttila (plattan som Kent borde ha gjort) och Tallest Man On Earth vaggade oss sakta över till andra sidan.

För övrigt bäst med 2012 :

Beach House får till en fullträff i albumet Bloom (svårslagen)

Perfume Genius sköra röst i All Waters (jisses vad starkt)

Ravonettes popar vidare i gott slag i She Owns The Street

Jonas Lundqvist tidigare trummis i Bad Cash Quartet släpper sitt självlysande soloalbum “så ede me de”

Otroligt nog fastnade jag för Whatever Happened To The Times med soullegenden Bobby Womack, undrens tid är icke förbi.

John Talabot står för årets electronicaplatta, fin är bara förnamnet

Årets fräsigaste syntplatta hittar vi hos mexikanska Hocico, El Ultimo Minuto är smärtsamt tung, som en musikalisk fortsättning på Sawfilmerna.

Detta plus givetvis mycket mycket mer gjorde att musikåret 2012 står sig mycket bra, kanske inte riktigt i samma klass som 2008, men det året är å andra sidan svårslaget.

Har lovat mig själv att inför 2013 komma ut och lyssna mer live. Som familjefar kan det vara svårt att få till just detta men visst fasen går det. 2013 skall bli ett steg ut i verkligheten.

Givetvis måste det till en lista för att än mer visa upp årets godbitar, här uppdelat på två stycken, en mindre och en större. Haka på vetja …

Stay Tuned 2012 (Lilla)

Best Of  2012-In A Lonely Place (Stora)

I bra skick för en TV-show...

Precis som förra veckan har den här farit fram i hundranittio kilometer i timmen. Jag har inte hunnit med en bråkdel av vad jag skulle.
Har i alla fall gett mig fan på att hinna med ett litet inlägg på skivgrisen. Dagens inlägg går lite mer åt det komiska hållet, eller hur man nu väljer att se det. Dessa gossar kanske skulle fundera på att inte röka så förbannat innan de spelar in för TV. Fantastiskt roligt klipp hursomhelst, och gitarrsolot  är något i hästeväg.
Detta band kanske man inte i första hand förknippar med rock n' roll life-style, men det var något de i början av sin karriär var ganska duktiga på.

Dr Hook - Cover Of The Rolling Stone.

Med tummen mitt i handen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en tung vecka! Minst sagt! I lördags skulle jag svarva lite pryttlar till min motorcykel, varpå jag fastnade och klämde min tumme rejält i svarven. Det kunde gått riktigt illa, jag hade tur, men likt förbannat har jag ont och min tumme är obrukbar på några dagar. Svullnaden börjar lägga sig, men fortfarande är tummen betydligt större och blåare än original.
                                                                                                                                                                                        Som musiknörd börjar hjärnan givetvis fundera över olika former av tummar. Först ut givetvis en av mina favoritlåtar: Under My Thumb, en fantastisk låt med Stones under i mitt tycke den bästa eran. Här med Brian Jones på Marimba.

Näste man till rakning blir Mountain ett annat favoritband med låten Thumbsucker från plattan Avalanche (1974).

Givetvis får Dylan vara med, här är Just Like Tumb's Blues från Highway 61 Revisited.

Sist men inte minst måste den största tummen få vara med......givetvis Richie Havens, mannen som gav tummen ett ansikte.
Freedom (Woodstock -69)

Ikväll kommer jag sitta klistrad vid datorn, för att följa elitrapporten från Kungälvs bortamatch mot Vetlanda i bandyns elitserie...vintern är här och kriget har börjat.

Det tråkiga året 1973?

Jag har många gånger i mitt liv funderat över vad som hände det år då jag föddes. Vilka stora världshändelser och vilka musikaliska alster som gjordes. Jag har alltid känt det som om 1973 var lite av ett musikaliskt mellanår, dom klassiska tunga namnen inom rocken hade redan gjort sina mästerverk, splittrats eller rent av lämnat in hatten. Discoeran stod för dörren och flera av de gamla hjältarna började smöra till sig. Jag har ibland önskat att jag föddes -72, eller rent av -68.
I världen hände det inte så roliga saker, statskuppen i Chile,oljekrisen, som en liten ljusglimt kan nämnas USA:s tillbakadragande av militära trupper i Vietnam.

Så jag tänkte kolla vilka plattor i min skivsamling som var gjorda -73.....döm om min förvåning. Här kommer ett litet urval:

Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
Led Zeppelin - Houses Of The Holy
ZZ Top - Tres Hombres
Bruce Springsteen - Greetings From Asbury Park och  The Wild The Innocent...
Tom Waits - Closing Time
Alice Cooper - Billion Dollar Babies
Little Feat - Dixie Chicken
The Stooges - Raw Power
Pink Floyd - Dark Side Of The Moon
Mahavishnu Orchestra - Bird Of Fire
Bob Marley and The Wailers - Catch A Fire och Burnin'
David Bowie - Aladdin Sane
Jethro Tull - Passion Play
Bob Dylan - Pat Garrett & Billy The Kid (Soundtrack)
West, Bruce & Laing - Whatever Turns You On
Lynyrd Skynyrd - Pronounced
Allman Brothers Band - Brothers And Sisters
Elton John - Goodbye Yellow Brick Road
Frank Zappa - Overnight Sensation.

.....det finns mer, ELP, Yes, George Harrison, BTO, Nasareth, Roxy Music m.m.
Jag är numera inte lika bekymrad över att vara född 1973
/Lillgrisen

One Good Thing About Music.....

....when it hits you feel no pain.
Klassiska ord från Bob Marley, och så sanna. Nu är det en nystart för oss skivgrisar, stian har fått en ny liten spädgris, eller som man i sportens värld hade uttryckt : EN DRÖMVÄRVNING. Vi har fått in en playmaker av rang som med både sin gedigna musikkunskap och sitt utomordentliga språk kommer förgylla bloggen och ge oss trötta en liten spark i röven. Under en allt för lång tid har Jimpan dragit ett tungt lass nästan helt själv. Så jag hälsar Anders välkommen, det är bara att böka vidare i musikleran.

Ja just det...jag började med Bobban. Jag inhandlade i sommar en dvd-dokumentär om Bob Marleys liv. Denna dokumentär är kanske den bästa i sitt slag. Jag har sett den ett 10-tal gånger och tröttnar aldrig. Jag rekomenderar ALLA att genast se den. Det finns ett helt gäng dokumentärer om just Bob Marley, men ingen som är så här omfattande och har så hög kvalitet. Dessutom är den ca. 2,5 timme....ren njutning.
Vi ses om en vecka....

Trenchtown Rock

Vad gör du då?....Vad gör vi nu?

Oj oj oj vad längesedan jag skrev ett inlägg här på skivgrisen. Det har varit en lååång mörk höst som sugit musten ur de flesta, inte minst mig. Nu är det ett nytt år med spännande musik. Det kan bli lite av ett festivalår kanske, det ser lovande ut på festivalhimlen. Vad sägs om band som Soundgarden,Bon Iver,Stone Roses, The Cure, alla kommer trampa den svenska myllan i sommar.

Men 2012 börjar i mörkrets tecken.....läste ikväll att en av mina stora idoler inom svensk rock lämnat oss.(uppgifterna är inte bekräftade till fullo) Per Odeltorp alias Stig Vig.

Denne man har en speciell plats hos oss skivgrisar, Dag Vag är ett band som alltid spelats på våra sittningar. Det spelar inte någon roll hur mycket ny musik eller nya band som spelades....någon gång under kvällen kom alltid en Dag-låt. Det har varit "dimma" , "tjockhult", "musik" men kanske framförallt "Bullen".

Jag hade förmånen att se Dag Vag på Neferititi i oktober, en helt fantastisk spelning. Det är jag otroligt glad för idag. Den låt som fastnade från denna spelning var "Idioterna". Jag köpte dessutom deras nya singel som är skitbra.

Vi lyfter på hatten och spelar givetvis bara Dag-Vag hela morgondagen.

Lägger en spotifylista här

Hemligheten.....

....bakom att skriva en hitlåt. Se och lär

70 bast!!!

Idag får vi lyfta på hatten för en 70-åring. Det är utan tvekan en av pop/rockhistoriens absolut viktigaste personer. En man som inspirerat och influerat mängder av artister. Att välja en av hans låtar är oerhört svårt för att det finns så många att välja mellan.

Ofta har andra gjort hans låtar bättre men det finns en låt som ingen kan göra bättre, så vi kör den här.

Grattis Bob!!!!!!

Vi lyfter på hatten........

.......och hedrar en av rockhistoriens största och mest betydelsefulla hjältar, som för 40-år sedan idag tragiskt lämnade oss.................vi höjer en skåååål.

Här var han i full blom.

Those where the days

Ja vad skall man säga.......allt kanske inte var bättre förr????

Lovesick - Live

Dom är iaf. väldigt synkade.

Vilken tur att man har musiken!!!

Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Man vill mycket, men tiden räcker inte till. Det är många som pockar på uppmärksamheten. Hursomhelst vaknade jag och insåg att denna dag skulle bli en skitdag med massa måsten och en fruktansvärd tidsbrist, vilket inte är en bra kombination. Jag slog igång datorn och kollade min mejl samtidigt som jag försökte få i mig någon form av näring. Jag surfade nästan omedvetet in på youtube och skrev Jello Biafra i sökfältet....och hittade det här. Vilken jävla tur, för nu känns dagen betydligt lättare (i.a.f. för en liten stund).

Glada Norrmän och ett gäng med hästar

Jaha, då var man här igen, efter ett lååååångt uppehåll. Fan va skolan och tonårsdöttrar tar tid. Hursomhelst så läste jag till min stora glädje att Band Of Horses nya platta släpps 17:e maj!!! Alltså en dag att fira.......

Tills dess får vi hålla tillgodo med de andra två plattorna, som efter övervägande faktiskt inte innehåller en enda dålig låt....riktigt starkt av ett band att hålla så hög klass på sina två första skivor.

Dessutom har jag via hårda förhandlingar och kontakter med undre världen lyckats få tag på en billjett till detta eminenta band som spelar den 17:e april.

Här kommer ett litet liveklipp.

Ps. Har desutom blivit tvingad av det styrande matriarkatet att vara hundvakt i drygt en vecka........men denna hund heter inte Kjell utan KURT!

Först ut i år igen???

Man skall inte frångå traditioner...eller? Jag tänkte iallafall fortsätta på traditionen med att skriva årets första inlägg.

Vilket musikår!! Helt fantastiska alster har passerat genom mina hörselgångar under 2009. Desutom är det dax att knåpa färdigt det första deceniets fantastiska alster. Detta kräver minst sagt tid, tid är något som jag absolut inte kan gödsla med för tillfället. Men i väntan på en lista över 2000 -talets första 10 år ger jag er här ett smakprov på en artist som jag hade glädjen att se i början av juni.

Vi talar om Boråssonen (jag tror han kom därifrån) Daniel Norgren. En bluesman i Seasick Stevestil, som jag fastnade för.

Ja ni får dömma själva.

Låt 1

Låt 2

Fågelsång som insperationskälla

Jag tänkte skriva del 3 om "åsnorna när jag ramlade över detta klipp.

När jag hörde låten tänkte jag på att Grateful Dead har inspirerat många av de nya banden som kommer fram. Här finns klara kopplingar till Bl.a Fleet Foxes, Band of Horses och alla såkallade "Banjoband" (Boggen och blå-Anders fattar nog vad jag menar). Orkar ni bara ta er igenom det lååånga solopartiet med lite jazzigt inslag så har ni en fantastisk låt.

Indoktrineringen har börjat!!!

Grateful Dead - Bird Song

You Just Wanna Humu...

Dagens höjdpunkt i detta fantastiska novemberväder stod Jim Carrey för, en kamrat visade upp en samling sanslöst roliga klipp från tuben där ovannämnda komiker gjorde parodi på kända skådespelare och deras gestaltningar.

Rocky

Jack Nicholson mm

Bonus

En guldgruva...... och lite engelsk jazzrock

Jag fick ett tips av en kompis igår som jag bara måste förmedla till er andra. Han berättade om en sida på nätet där man kunde lyssna på streamade konserter. Han sa att där finns allt!!! ....jag tog honom givetvis med en nypa salt. Men döm om min förvåning, där finns otroligt mycket. Vad sägs om Mountain från -71, Hendrix, Bon Iver, Fleet Foxes, Allman Brothers, Okkervil River, Zappa, ja listan kan göras oändlig. Adressen den hittar ni HÄR. Det är bara att göra en liten kort registrering sen kan ni vältra er i underbara livekonserter.

Sen måste jag bara ha med lite musik också: Dagens platta får bli "Songs For A Tailor", Jack Bruce första soloplatta efter Cream. En fantastisk jazzrockplatta.......den ligger här (spotify)

Jag filar febrilt på del 2 med Gov't Mule............så lätt kommer ni inte undan!