onsdag, december 25, 2013
Husband
fredag, december 20, 2013
fredag, februari 15, 2013
Veckans upptäckt: David Munyon
Jag har fullkomligt kastat in saker i spellistan, på känn, bara efter att ha hört inledningstonerna. Låter det bra, in med det. Det har varit principen. Sedan har jag suttit mig ner och lyssnat på min nya spellista på shuffle.
Det hade varit topp-3 för mig det året - om jag bara hade hittat det.
Favoritspår: Savannah Purple, Jackie Robinson Special, Dixie Blue, Lookin Thru The Window For Your Heart, Quit Yer Fightin'
söndag, februari 10, 2013
Närproducerat
Att bra musik kan komma varifrån som helst vet vi nuförtiden. Idag finns inga gränser utan bara möjligheter. Du behöver inte komma från Detroit, LA eller Manchester utan du kan lika gärna komma från Malis öken, Island, Mongoliet, yttre Hebriderna eller Stenungsund!
I den, nästan alltid, navelskådande lokalskriften ST-tidningen trängs reportage om folk som är oense om det mest onödigt meningslösa, bortsprungna kossor och vilka dansband som gästar den lokala dansresturangen. Men ibland kan den överraska som i höstas då de hade ett reportage om Ingemar Ljungström. Ingemar vem? undrar ni säkert och jag förstår er. Jag hade säkert bläddrat snabbt förbi om det inte vore för fotot på Ingemar. Jag som har ansiktsminne fastnade med blicken på fotot ett tag innan den berömda femöringen trillade ner.
I skiftet mellan 70- och 80-talet lyssnade jag mycket på den nya musiken( new wave, punk, synth). Nästan uteslutande kom artisterna från de brittiska öarna men självklart utvecklades även svensk musik på samma sätt och även den hittade till mitt pojkrum. Inom synthgenren tyckte jag då som nu att Cosmic Overdose var absolut bäst och mest framåt. Deras andra platta 4668 från 1981 är en svensk klassiker oavsett genrer. Förutom att gruppen var bra var det ytterligare en sak som gjorde stort intryck på mig. På deras första singel fanns det på baksidan ett telefonnummer i fall man ville komma i kontakt med gruppen, och det numret gick till JÖRLANDA! Alltså där jag bodde! Oerhört konstigt och roligt. Man kunde alltså gör musik i lilla Jörlanda!
Nåja, nu är det inte så att Cosmic Overdose kom från Jörlanda utan, vilket artikeln i ST-tidningen förklarade, att det var Ingemar som hade sitt sommarhus där. Ingemar känner ni kanske bättre som Karl Gasleben som tillsammans med Dan Söderquist bildade Cosmic Overdose vilken senare utvecklades till Twice A Man.
I förra veckans utgåva av ST-tidningen fanns ett reportage av dagens stora lokala grupp och faktiskt lite inom som samma genre som Cosmic och Twice nämligen Hearts Of The Black Science som är aktuella med en ny EP och senare i vår ett album. Både jag och Jimmy har förut haft med duon på otaliga spellistor så lyssna även på de två starka äldre albumen.
fredag, februari 08, 2013
Och jag är i köket med en mun full av snor...
Detta resulterade i Muddy Waters bästa (tyngsta) platta After The Rain, Neil Young Decade trippel (60:-!!!) ZZ Top Eliminator och en Paul Butterfield som jag letat efter länge men aldrig sett. Dessutom fingrade jag på Temple Of The Dog på vinyl...men det var nog en nypress? Febrig och yr av lycka vinglade jag hem för att avnjuta dessa vax. Jag älskar verkligen vinylskivor.
Ja ja jag lägger upp lite smakprov från mina köp.
ZZ Top - I Need You Tonight
Neil Young - Love Is A Rose
Paul Butterfield - In My Own Dreams
Muddy Waters - Bottom Of The Sea
Muddy är märkbart influerad av Hendrix som i sin tur dyrkade Muddy.
onsdag, januari 30, 2013
Vardagsrumscountry, finkultur och världens bästa roddare?
Ja ha då var det onsdag igen. Tid för bloggande. Vad ska jag skriva om idag då? Har det hänt något fantastiskt i musikvärlden? Nja......eller jo det har det. Jag har sen förra veckan sett två eller egentligen 3 jävligt bra konserter..eller framträdanden? Äh, vi tar det från början.
I torsdags så skulle en kompis till mig spela i Uddevalla, på något som kallas Uddevallakassetten (oj vad många dubbelkonsonanter). Detta är en förening/kompisgäng som arrangerar olika typer av spelningar. Allt i från enskilda artister till små festivaler av olika karaktär. De får dit ganska stora artister stundtals, som t ex Weeping Willows, Kebene, Orgel& trummor med Ebbot m.m. Tillbaka till torsdagen. Min kompis Christian &2120's skulle spela ihop med en amerikansk snubbe som heter Ted Russel Kamp. Tydligen är han någon form av country/sing and songwriter. Detta är den information som jag har när jag och min sambo åker norrut för en spelning. Vi har kollat upp adressen och när vi kommer fram är det ett vanligt gammalt trähus med lägenheter. Vi går in på en innergård och på en farstudörr står ett litet klistermärke som säger Uddevallakassetten kontor. Upp för trappan och in genom en dörr, rakt in i en lägenhet, där vi blir välkommnade och visade till VARDAGSRUMMET!! Där finns en liten scen och ett PA. Killen som hälsar oss välkommen säger att vi gärna får sitta i köket också om man vill dricka en öl eller tjöta lite innan spelningen. Dryck och snacks får man ha med själv.
Jag hälsar på min vän Christian och blir även introducerad för Ted, som för övrigt visar sig vara en mycket trevlig herre. Nu till själva spelningen. Christian körde själv med gitarr, utan trummor eller bas, riktigt bra. Skön svängig countryblues. Sen är det Ted's tur. Han börjar med att säga att han inte sovit sen han flög från LA, vilket gör att han varit vaken ganska många timmar, men att vin funkar bra och att han börjar bli i stängerna så humöret var på topp. Ted spelar en blandning av country ala' Jill Johnson fast mycket svängigare och sing & songwriter låtar. Han spelar covers av Dylan, Townes Van Zandt, Shooter Jennings, Velvet Underground, plus sina egna låtar. Det intressanta är att han växlar mellan gitarr och bas. Tänk er själva att spela Dylan på bas? Han spelade melodi och komp samtidigt och detta utan pedaler och effekter. Nu visade det sig att gamle Ted är en riktig räv som varit bassist i ganska många olika countryrockband, som för oss här i Norden är helt okända...eller iaf. för mig och mina vänner t ex Shooter Jennings (son till Waylon Jennings). Hursomhelst var det en fantastisk upplevelse och två underbara timmar som Ted körde. Hela grejen förövrigt var så jävla ball.
Christian & 2120's
Ted Russel Kamp
Shooter Jennings (Ted på bas)
I lördags hade jag den stora äran att få rodda för Kristoffer and the Harbourheads när de spelade på Invigningen av Göteborgs filmfestival. Detta gick av stapeln på Pustervik. Spelningen var skitbra, ölen smakade mumma och jag kände mig som en riktig roddare med armband, stagepass och fri tillgång till bandets ölförråd. Med sig på spelningen hade de gäster i form av Daniel Gilbert och Klabbe från jazz/electrobandet Klabber Bank ( som jag kommer återkomma till i ett annat inlägg).
Filmfestival....fiiint ska det vara.
Tyvärr har jag inget klipp från spelningen så det får bli ett annat.
Kristoffer & The Harbourheads
lördag, januari 26, 2013
I väntans tider
Så avlägset men ändå så nära. I augusti trängs man åter med tusen förväntansfulla musikälskare på gång- och cykelvägen från Linnéplatsen upp mot insläppet till festivalsområdet.
För tillfället är det inte bara tiden som gör att det känns avlägset utan även årstidens väder. Utomfestival är inte det första tanken som rusar genom skallen när man sätter sig i en kall bil på morgonen i 18 minus. Men likväl släpptes idag biljetterna till årets Way Out West. För min egen och Jimmys del är det en självklarhet, vi har varit på samtliga festivaler hittills och har för avsikt att länge hålla den traditionen obruten. Vi hoppas få trevligt sällskap av övriga grisar och vänner.
Som uppladdning kommer jag i år premiärbesöka Sweden Rock. En blygsam dag i Sölvesborg kommer det att bli och givetvis är det Kiss och inte minst trivsam gemenskap med bäste kusin Peter som drar.
I väntan på det bjuder jag här på januaris spellista
onsdag, januari 23, 2013
Bilder som aldrig suddas ut.
Nej jag har inte tappat förståndet...det här handlar inte om Tomas Ledin, så ta det lugnt. Förresten har jag för mig att TP varit på Ledinkonsert och sa att det var förvånasvärt bra?? Ja ja, nu till något helt annorlunda.
En av mina första och största idoler är Jimi Hendrix. Jag har så att säga fått honom via modersmjölken. När jag var liten spelade min far ofta en live-platta från Isle Of Wight -70. Den bestod av endast sex stycken spår bl a All Along The Watchtower, Freedom, Foxy Lady och Midnight Lightning, vi återkommer till den lite senare. Jag hade en bild framför mig på ett gråmulet disigt England, där Hendrix på eftermiddagen bränner ur gitarr, förstärkare och öron på publiken. Där Hendrix är spirituell och på hugget och publiken älskar honom. Döm om min förvåning när jag som tonåring fick tag i en vhs-kassett med hela konserten, som för det första var sent på natten och med en publik i upprorstillstånd. Hendrix är sliten och trött, spelar visserligen skitbra (stundtals) men verkar inte det minsta glad och lämnar scenen efter de obligatoriska numren genom att slänga gitarren i backen.
Två helt olika bilder. En verklig och en i mitt lilla huvud. Hursomhelst så hittade jag vinylen som min far spelade och när jag satte på den såg jag min imaginära bild igen....den sitter där fastetsad och det finns ingen verklighet som kan ändra på det...och det gör ingenting.
Nu till det märkliga med låten Midnight Lightning. Den finns alltså med på min vinyl från -71, men inte på vhs-kassetten från 1990. Inte heller på cd-utgåvan av konserten. jag började fundera på om låten aldrig varit med? Det är först när konserten ges ut igen 2004 som låten dyker upp och jag kan lugnt luta mig tillbaka och njuta av Hendrix i eftermiddagsdiset...eller hur var det nu?. Så kan det gå.
Midnight Lightning....tuben.
Hela konserten på Spotyfi
måndag, januari 21, 2013
2012 - FAVORITERNA
Svårt som fan.
Och högst subjektivt.
Det kallas visst för garagerock. Men jag har svårt för det där, med genrer. Jag blandar alltid ihop dem. Det finns för många. Och jag orkar inte gå ner på en sådan nivå av nörderi. "Jävligt bra", kallar jag det. Det är rock. Det är retro. Här och där anar jag spöket av en ung Mick Jagger. Riffen är psykedeliska ekon rakt nedstigna från 60-talet. Det låter som något jag hört tusen gånger, men det låter fräscht. Äkta. Hela albumet igenom. Amatörer lånar, genier stjäl. Allah-Las tillhör kanske den senare kategorin?
James Yorkston - I was a cat from a book
onsdag, januari 16, 2013
Bara ett band
Det är onsdagkväll, kallt som fan och jag sitter med en frustrerande känsla i kroppen. En av mina stora passioner förutom musik är BANDY. Denna gamla engelska gentlemannasport (som alla andra lagidrotter) som med sin fart och böljande spel kan få den mest inbitne pessimist att dra på munnen. Men till idrotten och passionen tillhör oxå en besvikelse, en gnagande känsla av att något är fel, eller t.o.m. ren uppgivenhet. För mitt älskade lag har kört fast likt tyska armen i den ryska novemberleran. All form av spelide' jävlar annama och flyt är som bortblåst. Jag får helt enkelt syssla med annat för att rensa tankarna och för att familjen inte skall kollapsa.
Så vad gör man, jo man slösurfar på youtube, kollar roliga, tråkiga, sväniga klipp med diverse artister. Jag som älskar dokumentärer om band och artister brukar kolla på en serie som heter classic albums, där en klassik skiva helt enkelt gås igenom av div. experter, artister, studiotekniker och annat löst folk. Ikväll fastnade jag för The Band och inspelningen av "Music from the big pink" och "The Band". Två fantastiska album av ett band som funnits med i periferin men aldrig riktigt träffat mitt i prick. Låten The Weight är en favvo som jag både spelat och lyssnat otroligt mycket på, men resten har aldrig riktigt sugit tag i mig, för än nu. Kanske är det den mediokra bandymatchen som försatte mig i rätt "mood"? Vem vet.
Hursomhelst kan jag iaf. rekomendera både programmet och skivorna. Dessutom är deras sista konsert en milstolpe i musikhistorien.
The Night They Drove Old Dixie Down
Classic Albums -The Band
söndag, januari 13, 2013
2012 I Ett Nötskal
Så var det dags för en summering av 2012. Mängder med bra musik har som vanligt förgyllt det gågna året.
Way Out West var den stadiga musikfest som vi vant oss vid, det mest imponerande med festivalen är den digra blandningen. Att få se 25 000 människor med 3d glasögon på Kraftwerks konsert är oslagbart. Billy Braggs svarta humor och gitarr fick hela Slottskogen att dra på mungiporna och ett laddat Black Keys försatte Göteborg i gungning. The Swans på Pustervik är däremot svårt att beskriva, möjligen som en betongvägg i pannan ? mäktigt !
Mark Lanegan inledde året i total svärta med Gravediggers Song, tyngre inledning går det knappast att få.
Några av Sveriges mest färgstarka band/artister genom tiderna klev in och visade vart båten skulle stå. Soundtrack Of Our Lives och Thåström gav ut sina starkaste album på mycket länge, synd att TSOOL besluta sig för att lägga vantarna på hyllan men vi ser fram emot comebacken.
Några sköna vitamintillskott i årets musikskörd : Grimes (finurlig som tusan)Milagres (perfekt höst/vintermusik) Kristian Anttila (plattan som Kent borde ha gjort) och Tallest Man On Earth vaggade oss sakta över till andra sidan.
För övrigt bäst med 2012 :
Beach House får till en fullträff i albumet Bloom (svårslagen)
Perfume Genius sköra röst i All Waters (jisses vad starkt)
Ravonettes popar vidare i gott slag i She Owns The Street
Jonas Lundqvist tidigare trummis i Bad Cash Quartet släpper sitt självlysande soloalbum “så ede me de”
Otroligt nog fastnade jag för Whatever Happened To The Times med soullegenden Bobby Womack, undrens tid är icke förbi.
John Talabot står för årets electronicaplatta, fin är bara förnamnet
Årets fräsigaste syntplatta hittar vi hos mexikanska Hocico, El Ultimo Minuto är smärtsamt tung, som en musikalisk fortsättning på Sawfilmerna.
Detta plus givetvis mycket mycket mer gjorde att musikåret 2012 står sig mycket bra, kanske inte riktigt i samma klass som 2008, men det året är å andra sidan svårslaget.
Har lovat mig själv att inför 2013 komma ut och lyssna mer live. Som familjefar kan det vara svårt att få till just detta men visst fasen går det. 2013 skall bli ett steg ut i verkligheten.
Givetvis måste det till en lista för att än mer visa upp årets godbitar, här uppdelat på två stycken, en mindre och en större. Haka på vetja …
Stay Tuned 2012 (Lilla)
Best Of 2012-In A Lonely Place (Stora)
lördag, januari 12, 2013
Varför denna ständiga sortering?
Det är min jobb helg...dvs.jag jobbar fredag och söndag. Lördagen är vikt till familjen. Nu är det emellertid så att mina söta små flickor har passerat stadiet för just söta SMÅ flickor, de är mer vackra blivande kvinnor. Detta gör att mitt familjeliv ser lite annorlunda ut nu för tiden. Istället för mys framför dumburken till Let' Dance, Idol eller min favorit Stjärnor på is, så får man vara glad om ens döttrar överhuvud taget är hemma. Denna lördag var så i alla fall vikt till familjeliv, vilket utvecklade sig till att jag och sambon började planera för en kommande pianoflytt ..ja jag eller mina döttrar skall få ett piano. Var nu det ska stå i vår redan trångbodda trea? Hursomhelst så behöver denna pianogåva planeras väl. Det innebär tumstock, ögonmått och vilda gissningar. Även en del manövrering av diverse möbler. Bra tänkte jag och tog en öl...för det gör man väl när man flyttar tunga saker? Tre timmar senare ser vardagsrummet ut som Londonbombningarna under andra världskriget, eller Bagdad för de eventuellt lite yngre som kanske mot all förmodan skulle läsa detta. I och med denna flytt av bl.a. bokhyllor, fick jag (eller tog om man vill säga) tillfället att sortera mina skivor. UNDERBART!!!! Varför är det så kul att sortera dessa förbannade skivor? Ja ja, medan jag sorterar så passar jag på att lyssna på en mängd skivor som lite har kommit i skymundan alternativt stått i träda ett tag. Oj vad mycket bra musik man har. Allt i från Bernt Staf till Zappa via Sisters och Led Zeppelin. Inte att förglömma Vangelis, Bob Marley och Hendrix. Efter ett tag kom jag in på Liveplattor och min passion för att musik SKA upplevas live. Man hör att artisterna är på topp, publiken lyfter dem och vice versa. Så nu tänker jag lägga upp några underbara liveklipp med publikstöd som ni kan njuta av så här på lördagskvällen. PÅ onsdag är allt som vanligt igen och då skriver jag om något annat.
Puss på er.
Pearl Jam - Better Man
James - Sit down
Håkan - Känn ingen sorg
U2 - 40
fredag, januari 11, 2013
2012 års största fynd: Rodriguez
torsdag, januari 10, 2013
Analog porr
Oxygene - Live in Studio