tisdag, september 30, 2008

Justin Sullivan klar för Barcca?? (NMA på Sticky Fingers)

Regnig Måndagkväll i Göteborg....låter inte som någon upphetsande början på en historia. Men så var det i allafall. Gårdagen börjar med att jag möter upp självaste gammelgalten på Dirty Records redan på eftermiddagen, där vi bestämmer oss för att ta en traditionell skivrunda innan vi skall se New Model Army på Sticky (Stinky) Fingers. Rundan blev lottlös och hungern gjorde att vi bestämmde oss för mat. Vi sladdade in på O'learys för att äta, ljuga och kolla lite hockey/fotboll. Efter en god måltid några cider ett Frölunda mål och en ruskig strut från Hysen sonen knallade vi i ösregnet bort till Sticky. Lokalen var halvtom och det luktade trötthet och oinsperation lång väg. Ett förband bestående av unga pojkar intog scenen och levererade en svängig rock med lite amerikanskpunk influenser. Helt ok och med en sångare vars pipa impade på två gamla galtar. Vi tog en sväng upp på övervåningen som var stängd men genom gallergrinden fick vi en glimt av Justin som satt och diggade förbandet.
Nu närmade sig stunden för kvällens höjdpunkt. Lokalen hade fyllts groggar hade inmundigats och humöret var på topp. In kommer NMA och startar med "Here Comes The War" redan här reser sig håret på mina armar och när de river av "Whitecoats" som fjärde låt!!! är det klackarna i taket. Sedan radar de upp gamla hitar varvat med nyare alster i en kanonmix. När de som sista låt spelar "Green And Grey" har de infriat alla mina förväntningar trots att de inte spelade 225!!!
Förra veckan såg jag Bon Iver på Pustervik...en helt ok spelning med en betydligt yngre publik. Då var det vassa armbågar och lite sura miner när det blev trångt, nu var det betydligt högre medelålder och jag reflekterade över att ingen störde sig på lite knuff och trängsel.
Hursomhelst håller jag inte med GP's recensent som gav en 2:a i betyg utan jag ger Arme´n en klar 4.
ps. Har justin Sullivan spelat för Barcelona??

lördag, september 27, 2008

Semester !!!

Äntligen dags att för en veckas frist i ett förhoppningsvis ljummet Grekland. Tänkte först att lägga ut ett knippe grekisk musik men det är banne mig inte så lätt att hitta spännande artister från grekland. För att komma i rätt stämning lyssnar jag istället på Sufjan Stevens.
Mmmmmmmmmmm
Vi höres när La Familia har landat vid Stensjön igen.
Sufjan Stevens Blommiga ängar och timotejtjejer
Vangelis - Spiral Iallafall född i grekland, syntpionär

fredag, september 26, 2008

Med Brokig Bakgrund

Har precis sett slutet på filmrullen Mr Brooks med Kevin Costner som seriemördare, kan nog inte påstå att han känns trovärdig som massdråpare, tänker mest på vargar, golfbollar, hörapparater och simhud mellan tårna när det gäller hans skådespelarinsatser, plus i kanten dock för ett antiamerikanskt slut. Filmen kändes ok men inte mycket mer, däremot som filmens avslutningslåt spelades The Veils "Vicious Traditions" som är desto bättre, lugn suggestiv med avslutning ala Mogwai -Sigur Ros
Inget ont som inte har något gött, eller vad säger ni
The Veils - Vicious Traditions videoklipp dock inte den riktiga videon eftersom ni då är tvugna att se hela filmen till slutet osv.....................

Undercover

Bilden till mitt förra inlägg fick mig att minnas den gamla goda tiden då skivomslagen nästan var lika viktiga som musiken. Då, innan internet, var omslagens text den enda informationskälla man hade(På den tiden gick det faktiskt att läsa omslagstext utan förstoringsglas).
Man lade även ner stort arbete på omslagsdesignen. Min stora favorit från 70-talet är utan tvekan Roger Dean. Hans teckningar prydde skivomslag av t.ex. Budgie, Uriah Heep, Badger och Osibisa. Det mest väl- och erkända samarbetet är dock med mina favoriter från tiden Yes. Rogers fantasimotiv gav Yes musik ytterligare en sfär. Som många andra blev även undertecknad så inspirerad att han under en tid försökte sig på att rita liknande. I vissa fall lyckades jag, efter förutsättningarna, hyggligt. Förutom omslagen så designade Roger även logos och Yes scenrekvisita under några år. Ytterligare info om Roger Dean och hans alster hittar ni på hans hemsida. Titta och njut!

onsdag, september 24, 2008

Nordpolen

  • Den nordligaste punkten på jordklotet
  • Norra delen av Polen där bl.a. Gdansk ligger
  • Ny svensk grupp med egen My Space-sida

Kalla Kårar Eller Cold War Kids

Kalla krigets ungdomar har satt ett kraftigt avtryck i höstleran med deras sista fulllängdare "Loyalty To Loyalty" Ytterligare en skiva att lägga till på den numera gedigna listan över 2008 års bästa album. Spretig oemotståndlig poprock som färdas rakt in i ditt undermedvetna, sätter sig som en dubbelnougat runt hjärtat (eller kanske midjan)
Ljudsmakprov på skivan hittar ni exakt här

Can you play the drums?

I mitt senaste inlägg skrev jag om när The Who ersatte en alldeles för överförfriskad Keith Moon med en ur publiken som fick spela trummor. Tyckte ni det var udda och fräckt kommer ni älska detta. Green Day placerar sig själva på avbytarbänken och tar hjälp av fyra stycken ur publiken sköta pausunderhållningen.
Ett synnerligen udda grepp!

tisdag, september 23, 2008

Mardrömmar???

Ikväll bestämmde jag mig för att sortera lite i min musik, nåt jag borde gjort för länge sedan. Jag lyssnade igenom en hel bibba med musik och placerade in den på rätt ställe. Det blev ungefär en miljon 10-sekunders låtar...härligt för en gris som mig. Men så bökade jag fram en platta som legat gömd alldeles för länge. Nämligen Alice Coopers "Welcome To My Nightmare". Nä jag är ingen större fantast av Alice Cooper men den här plattan sticker ut ordentligt. Den kom -75 och var Alice första soloplatta, bandet Alice Cooper hade lagts ner året innan. Skivan är ett konceptalbum och här tar Alice ut svängarna ordentligt. Här finns allt från tung rock till skräckfilmsmusik och en stor portion humor i Zappas anda. För övrigt var det ju Zappa som upptäckte Alice Cooper och såg till att de fick spela in sina första två plattor. Plattan är dessutom producerad av Bob Ezrin som bl.a producerat förutom Alice, Kiss, Peter Gabriel, NIN och Pink Floyds "The Wall".
Hursomhelst detta är en skiva som bör lyssnas på oavsett vad man tycker om Alice Cooper, spandex eller pudelfrisyrer.
Här kommer iallafall några smakprov från detta eminenta album.

måndag, september 22, 2008

Fireside Favorites

Suveräna inlägg mina kära kumpaner, lågan brinner lika starkt och klart som pyromanens vårbrasa, har tyvärr inte hunnit med så mycket bloggande den sista veckan, gissa om frossan känns total. Projektet med spelrummet i källaren är numera omdöpt till "det svarta hålets förbannelse"
Bara ett par saker till så ävlar mayana, nu har vi äntligen kommit till stadiet där diverse elektronik skall inhandlas.
Stereo, högtalare, ny skivspelare, tv mmm , snacka om angenäma bekymmer.
Kommer ihåg alla inflyttningar som man själv gått igenom, det första som monteras ihop är givetvis musikmaskinen, man får ingen arbetsro utan lite ljuvliga toner, att flyttlådorna sedan tog upp större delen av lägenheten var ett smärre bekymmer. Passar därför på att tipsa om lite ljuv bakgrundsmusik som med fördel avnjutes vid eventuell montering av möbler eller liknande.
Giant Sand-Increment Of Love Sandstormsmusik, lyssna även på Calexico som är gamla medlemmar ur bandet.
Calexico - Crystal Frontier Sista skivan Carried To Dust är snorbra, måste höras..

Over and out

Året är 1973.
Konsert med The Who.
Keith Moon är så påverkad av allt man kan tänka sig att han efter en tuff brottningsmatch på scen med Pete Townshend bara hinner med två takter i nästa låt innan han tuppar av å blir utburen av roddare.
Vad gör man i ett sånt läge??
Jo, man frågar publiken om nån kan komma upp å hoppa in istället Keith Moon, en av dom bästa trummisarna genom tiderna. En yngling plockas upp å klarar av uppdraget hyggligt.
Oxå ett sätt att lösa ett problem. Betänk att The Who var vid tillfället megastora.

En vecka kvar!!!

Jävla måndag sjöng Roffe Wickström på -70 talet. Ja det kan man säga..ögonlocken tunga som bly och en kropp som tillhör en 80-åring. Men när jag släpar mig till bussen kommer jag på att det är bara en vecka kvar tills jag (lillgrisen) och Gammelgalten skall på NEW MODEL ARMY!!!!
Det skall bli såååå jävla roligt. så för att ladda upp lite och för att reta de andra grisarna som inte skall med kommer här 3 härliga smakprov på vad vi troligtvis kommer att få se.

fredag, september 19, 2008

The Brittish Blues Invasion

Jaha då var det äntligen fredag och lite tid över för skivgriseri. Nu har jag äntligen tagit mod till mig och tänker här ge er ett litet smakprov på en av mina absoluta favoritartister inom bluesen. Nämligen John Mayall. Mayall har en otroligt betydande roll inom rockhistorien och var tillsammans med Alexis Korner och Graham Bond kanske den viktigaste enskilda personen i den engelska R&B (Rhythm and Blues) vågen på 60-talet. Han bildade sitt band John Mayall's Bluesbreakers redan -63 men det dröjde fram till mars -65 innan han släppte första plattan "John Mayall plays John Mayall". Skivan väckte ingen större uppmärksamhet. Under våren -65 ansluter sig Eric Clapton till bandet efter att ha lämnat Yardbirds. På sommaren -66 släpps skivan "BluesBreakers With Eric Clapton". Skivan blir en succe´ och innehåller låtar som "All Youre Love", "Ramblin´On My Mind" och "Steppin' Out". Clapton blir i den här vevan kallad Gud. Clapton lämmnar bandet för att bilda Cream och ersätts av Peter Green. "A Hard Road" Mayalls 3:e skiva släpps i början av -67 med bl a låten "Supernatural" där man kan höra embryot till "Fleetwood Mac's Albatross" I Bluesbreakers träffar Peter Green Mick Fleetwood och John McVie. Dessa tre bildar lite senare samma år Peter Green's Fleetwood Mac.
In med nya friska musiker och en mycket ung lovande gitarrist, Mick Taylor. Med Mick Taylor i bandet spelar Mayall in plattorna "Crusade" och "Barewires", den senare med klara psykadeliska inslag. -68 flyttar Mayall till Los Angeles och bor med medlemmarna i "Canned Heat". Han får över Mick Taylor och spelar tillsammans med Mick och amerikanska musiker in sitt mästerverk (enligt min mening) "Blues From Laurel Canyon" Denna skiva markerar en utveckling från traditionell brittisk blues till en mer psykadelisk jazz orienterad skiva. i låtar som "Walkin On The Sunset" och "Fly Tomorrow" hör man Mick Taylor i högform. Taylor lämnar Bluesbreakers sommaren -69 för att ersätta Brian Jones i Rolling Stones. Samma år spelar Mayall in skivan " The Turning Point" som är en live skiva inspelat utan trummor!! Här är ett litet smakprov. Under 70 och 80- talet har Mayall en tung period och är inte speciellt produktiv. Han har alkoholproblem och är under mitten av -80 helt utan skivkontrakt. I slutet av -80 talet börjar han spela med 2 gitarrister Walter Trout och Coco Montoya. De spelar in skivan Chicago Line som blir ett litet uppsving. Från -90 och fram tills i dag har Mayall spelat in en handfull plattor som alla är av god kvalitet. "A Sense Of Place", "Spinnin' Coin" "Wake Up Call", "Stories" för att näma några titlar. Listan på kända musiker som spelat med Mayall kan göras lång, men helt klart har han en mycket stor betydelse i rockhistorien.
Over and Out.

tisdag, september 16, 2008

Skivgrisen goes existentiellt

Skolan har börjat igen. Vilket innebär att jag har mycket att läsa, jävligt mycket att läsa. Efter en termins pedagogik läser jag nu min första ämnes inriktning religion. Att läsa religionsvetenskap är mycket mer komplicerat än vad jag trodde. Det är ett väldigt komplext ämne med många infallsvinklar. Hursomhelst så disskuteras det ganska mycket på föreläsningar och seminarium. Idag tog disskussionen en existentiell riktning och det medförde att jag funderade en del på mitt liv när jag tog mig igenom staden på väg hem.
Frågan om varför jag blev en skivgris poppade upp som gubben i lådan. Varför är jag en skivgris??? Tankarna for som F-1 bilar inne i skallen. Visst jag kommer från en familj där det alltid har spelats mycket musik...men var kommer denna nördighet ifrån? Plötsligt så klarnade det. Jag mötte en liten finnig "indie"-kille med en t-shirt där det stod "MUSIKEN RÄDDADE MIG FRÅN IDROTTEN".
Precis så ligger det ju till fast tvärtom. Hade det inte varit för en ung smålännings talang och passion för ishockey så hade jag nog inte suttit här och bloggat. Hade han inte värvats av Frölunda och sedan satt två pojkar till världen, som av någon underlig anledning blev musiknördar och som jag som liten "talle" lärde känna så kanske man inte haft den stora ynnesten att lära sig konsten att kunna spela 30-sekunders låtar och att bli en skivgris. Allt detta for som en blixt genom skallen och jag tänkte: "Om du bara visste din lilla finniga nörd"
Och nu till nått´helt annorlunda. Jag såg på text-tv igår kväll att Pink Floyd's keyboardist Richard Wright har lämnat oss. Så vi lyfter på hatten, fäller en liten tår och lyssnar på Echoes.

måndag, september 15, 2008

Hvergang

Dessa svärmorsdrömmar kommer från vårt sydvästra grannland. Dom heter Volbeat och tar ingen gisslan. Full fart framåt på den smala melodivägen i 120 riff i minuten. The gardens tale Radio girl Sad man's tongue

No Silly Walks ??

Dagens band är The Walkmen som med sitt retro lo-fi sound omfamnar lyssnaren och släpper inte taget innan offret kapitulerat. Har själv ägnat kvällen åt att gå igenom på deras senaste fullängdare "You And Me" och kan enkelt konstatera att detta är fullkomligt lysande. Ett band som ni inte har råd att missa mina vänner..... The Rat

fredag, september 12, 2008

Liten hälsning o stor hyllning

Hej vännser! Fantastiskt många bra inlägg senaste tiden, tyvärr har jag inte haft tid eller möjlighet att ta del av det men så är det ju ibland. Såg att det är idag 5 år sen Johnny Cash lämnade jordelivet o kom osökt att tänka på Joe Strummers lyssande hyllning till The man in black. En gigant till en annan. Låten är för övrigt med på i mitt tycke Strummers (clash undantaget givetvis) bästa album "Streetcore" Long Shadow

torsdag, september 11, 2008

Peaceful Thinking

Billy Mackenzie skulle kunna vara en möjlig föregångare till Antony Hegarty , sångaren i Associates har med sin androgyna men kraftfulla röst troligen inspirerat många artister, tyvärr är han också en bland många som beslutat sig för att vandra vidare. Hans röst lever dock kvar och imponerar fortfarande. Skall dock sägas att hans diskografi är ojämn, i dom ljusaste stunder fullständigt lysande men ofta även sladdrigt och smörigt. Låt er nu vaggas till sömns..........................................

Hopkok

Detta är bara för underbart! Koka ihop klassiska The Muppet Show med lika klassiska Saturday Night Live. Vad får du då? Jo, ett klockrent nummer med hög skrattfaktor och sjuhelsickes pricksäkra rollprestationer. Varsågod!

Ornitologiska observationer.

Efter TP:s kanon innlägg med Peter Green känner jag mig manad att plocka upp stafettpinnen och fortsätta presentera otroligt betydelsefulla brittiska poporkestrar. Vart börjar man då? Min första tanke var givetvis John Mayall, men så klurade jag lite till och kom fram till att jag måste nog avverka ett annat band först. Nu finns det säkert en och annan som tycker att jag går ifrån den kronologiska ordningen, men jag vill betona betydelsefullhetet i denna orkester.
Jag talar om The Yardbirds. Ett Londonband som bildades redan 1962 och spelade på klubbar som ett traditionellt bluesband. I okt. -63 anslöt sig gitarristen Eric Clapton. Claptons passion för bluesmusik skulle snart ställa till problem. De andra ville utveckla musiken i en mer poppig inriktning. Deras första stora hit kom med låten "For Your Love" men det här var ett steg i fel riktning tyckte Clapton och i mars -65 lämnar han gruppen för John Mayalls Bluesbrakers.
Gruppen frågar den "hetaste" studiogitarristen i England under den här tiden Jimmy Page, som avböjer p.g.a. andra åtaganden. Page tipsar dock gruppen om en annan ung mycket lovande gitarrist nämligen Jeff Beck. Under Becks ledning har bandet sina största framgångar med bl.a låtar som "Heart Full Of Soul" och "Shapes Of Things". I juni -66 lämnar basisten gruppen och ersätts av Jimmy Page som basist!! till en början, men snart får han hänga på sig guran. Page och Beck spelar ihop i ungefär ett halvår innan Beck bestämmer sig för att hoppa av för att bilda Jeff Beck Group. Konstallationen med Page på gitarr fungerade i ungefär ett år innan de andra medlemmarna lämnar gruppen och Page blir ensam kvar med ett kontrakt på en scandinavien turné. Han samlar ihop nya musiker och kallar sig "The New Yardbirds". Efter turnén byter gruppen namn till.....ja just det...Led Zeppelin.
Här är ett litet klipp med vad som komma skulle...håll tillgodo.

onsdag, september 10, 2008

Blue For Two

Jag sitter här framför datorn och slösurfar bara för att slippa läsa.....eller städa..... då det slår mig att jag skrev i våras att Blue For Two skulle släppa ny skiva. Jag har inte hört eller läst nåt så jag surfade ut i cyberspace för att se om jag kunde böka fram nåt. Och se vad jag hittade.
Blue For Two, My Space här finns smakprov på det nya

måndag, september 08, 2008

60-talsquiz

Dags att gnugga geniknölarna igen.
Se om ni kan lista ut den gemensamma nämnaren av dessa två låtar. Som en liten hjälp får ni två olika versioner av respektive låt. Lycka till!

Vajert....????

Några spår så vackra att amalgamen släpper. Måndagen känns genast som fredag..........

September songs

Hösten är redan här. Det blåser å regnar på alla möjliga å omöjliga sätt. Hur fasen ska man klara av ett halvår av detta??
Det är ingen fara. I år får man hjälp som aldrig förr av den störtflod av bra musik som översköljer oss lyssnare. Här kommer en knippe låtar som förgyller mina dagar. Håll till godo!
Beck – Chemtrails Välkommen in i en förtrollande psykadelisk 60-talsdröm. Gutter Twins – Down the line The Doom brothers goes Gonzales. Visserligen en dålig ljudupptagning men får ett liten uppfattning hur det lät på Sticky när Drulli och Lane… nja Drulli rockade loss på göteborskt vis. Stereo MCs – Pictures Ytterligare en överaskningscomeback. Connected och Step it up var grymma låtar på dansgolvet men vad hände sen? Inte en aning men nu är dom tillbaka. Fräckt! Glasvegas – Geraldine Va alla tjötar om dessa skottar tyckte jag! Nu förstår jag varför. Det här är underbart bra. WOW nästa år??? Verve – Sit and wonder Att Verve skulle vara med var väl ingen överaskning. Inte heller mitt låtval. Fortfarande lika sugande bra. Sigur Ros – Vid spelum endalaust Jag suckar tungt å längtar tillbaka till WOW. Detta är faktiskt ett av dom musikaliska örhängena jag kommer ihåg starkast. Levellers – Burn America burn Dom gamla indierebellerna kan ännu. Har precis släppt sitt starkaste album på läääääänge. Hellacopters – Rescue En epok avslutas i höst. Hellacopters går i graven. Dom avslutar på sant Hellecoptersvis. Full patte å goa refränger. RIP. James – Oh my heart Ännu en i raden av comebacker vilket det vimlar av i år. Något svagare än Tomorrow vilket ändå betyder mästerligt. Islands – Creeper Låter lite Melody Club. Fast bättre! Har släppt en platta med en handfull äss. Alanis Morisette – Citizen of the planet Men hallå! Vad är detta? Alanis, vad gör hon här? Jo, hon finns med för hon har gjort en rackarns rockande låt. Tror ni mig inte så lyssna. Stefan Andersson – No 90 Kleist Ännu en gammal kämpe. Ni kanske fnyser men det här är alldeles lysande av Pierres brorsa. Specialskrivet för jubileet av Carlstens fästning. Tyvärr en dålig ljudupptagning. Denna låt har hängt med mig i några månader nu men jag tycker den fortfarande är lika bra. Detektivbyrån – Nattöppet Det här är favoriten för tillfället som ni kanske kunde ana efter mitt förra inlägg. Hur fasen kan man fängsla en sån som mig med glockenspiel? Bra musik e bra musik! Oops, där kom mantrat igen. Kleerup – I just wanna see that boy smile Vi coolar ner oss än mer. Avslutningslåten från det suveräna debutalbumet med svenske Kleerup får även avsluta här. Gonatt!!

söndag, september 07, 2008

We are detective

Ibland blir man härligt överraskad av musik, speciellt om man inte har en aning om att den existerar. Kan man verkligen få till bra musik av sättningen trummor, dragspel och klockspel? Visst låter det osannolikt! Men Detektivbyrån kan. Med både musik och låttitlar som bl.a. "Om du möter varg" och min favorit för tillfället "Nattöppet" får dom ens fantasi att skena iväg. Pröva du oxå!

Det Luktar Orm ???

Överraskningsband, när du helt oanande bevittnar eller hörsammar nya artister som lägger in sig i favoritfacket, kan vara en konsert du av en händelse stövlade in på eller en skiva där du chansar med omslaget som referens. Visst har det hunnit att bli många roliga överraskningar som fortfarande lever kvar. Roskildefestivalen har varit det perfekta redskapet för att hitta ny musik, hade hört mycket lite om Philip Boa And The Voodooclub på Lars Aldmans Bommen så det var utan förväntningar jag satte mig framför den stora scenen, tror att det var 1990. Bandet hade två trummisar vilket verkade fräckt och vilken konsert jag sedan fick uppleva. Boa fastnade för gott som ett av mina favoritband. Många skulle nog påstå att hans skivor är något ojämna och det kan jag skriva under på, men varje album innehåller 2-3 låtar som du antagligen hade sålt din själ för att vara delaktig i. Lyssna och avgör själva.

fredag, september 05, 2008

Dörrknackare??

Sitter med en Jim Beam & Cola framför datorn i någon slags försök att fira fredag. Resten av familjen glor på någon halvtaskig komedi på tv som man sett för många gånger. Givetvis letar jag mig ut på tuben för att se om jag kan hitta nåt ball då jag stötte på detta underbara klipp. Inte nog med att det är en fantastisk låt och en fantastisk artist det är dessutom ett stycke svensk musikhistoria. Programledaren e ju en historia för sig. Från exprementell rock via popträsket rätt in i Idoljurryn.....sicken resa!!!!
HURSOMHELST!!! Det var artisten som var huvudpersonen i detta inlägg. Frank Vincent Zappa, en man som skulle kunna ta upp ett helt gäng bloggar i sig själv. Så jag utelämmnar historien denna gång och ger er här ett smakprov på den rockigare Zappa och som vanligt texten hysteriskt rolig!
Imorgon är den stora dagen då jag skall försöka mig på en kort och intensiv karriär som trubadur. Vilket helvete jag har haft för att få ihop en låtordning som både är rolig för mig att spela och som gästerna kommer att tycka om.
Hur det gick får jag väl återkomma med.
Skål och godnatt!!!

onsdag, september 03, 2008

Chapter One

För mig har musiken alltid varit mer än bara bakgrundsljud, den har varit min egen självläkning, en sorts terapi helt enkelt. Vi har ju alla våra stunder när livet inte känns så magiskt och vår egna skörhet påminner oss om att vi inte är odödliga. ”Live Too Fast Still Not Die Before I Get Old” Ett motto som stämmer ganska bra in på mitt levnadssätt. Tänkte att jag skulle skriva av mig lite från livets många sidor och ta fram musiken som alltid funnits med som en trogen kamrat. Varför inte börja med mitt första inträde i arbetslivet: Efter min yrkesutbildning till snickare så fick jag jobb på NCC i Stenungsund, tror att det var 1987-88, ett stort nybygge vid sidan av Stenungstorg. Där skulle kulturhus och lägenheter locka nya människor till kommunen. Min arbetsuppgift blev att montera ihop plåtformar och gjuta upp skelettet till hela huskroppen, ett vansinnigt tungt jobb med livet som insats, byggets säkerhetsarbete var obefintligt, vi som satte ihop formarna arbetade helt utan skyddsräcken, tur att jag inte var höjdrädd, 6-7 våningar upp med stora schakt som gick hela vägen ner till p-däcken under byggnaden, när vi skulle gjuta så gick vi uppe på formarna på en liten platå som var 30 cm breda. Eftersom Stenungstorg ligger i havet så blåste det stark vind jämt, ibland snurrade plåtformarna som propellrar . När ledningen skulle gå skyddsronden med skyddstillsynsmännen sattes plötsligt alla räcken och dylikt upp, troligtvis hade bygget lätt kommit med på Sveriges värstalistan. Som ni säkert förstår funderade jag många gånger över arbetslivet under det första året. Att veta hur ett riktigt skitjobb är kan trots allt vara lärorikt och jag kom till slut till Bostadsbolaget i Göteborg, vilken skillnad, vi tjänade mer pengar, hade riktiga raster, arbetsskydd och bra bodar. Gubbarna på Bostadbolaget klagade givetvis på jobbet ändå men ni kan tänka er en som satt och mös i den varma byggboden med en kopp kaffe i näven It was the darkest ages, darker than anyone could expect Musiken som jag lyssnade på under dessa första år i arbetslivet har mödosamt svetsat fast sig i mitt undermedvetna, snacka om musikterapi, det var inga som åkte med de tidigaste bussarna till Stenungsund, bara jag och min spelare. Med dessa förutsättningar så blev givetvis musikvalet inget som spelas på barndop precis. Beslöt mig för att välja de tre band som snurrade på mest i min Sony Walkman. Joy Division – Closer Inte helt oväntat kanske, makalös och fortfarande så stark att jag får rysningar The Sound – From The Lions Mouth Ett band som få visste om, men ack så bra, ödsligt som en fyrvaktspatiens
The Smiths - The World Won´t Listen Så här skall samlingar vara, så bra det kan bli

tisdag, september 02, 2008

Du Ska Va President

Världen är full av musik som tar med dig till okända platser, genom tonerna omfamnas vi och blir som en stor lycklig familj...
Äh, hm skulle nog inte haft näsan så långt ner i lackburken.
Electric President är ett sånt där band jag inte kan tycka illa om, elektronisk smyga i skogen rock, så förbannat förlösande efter stressiga dagar.

måndag, september 01, 2008

Muggshots

Varför inte tillbringa tiden på godsavdelningens avstjälpningsplats med att fundera ut den perfekta mixen för just detta besök.Behöver inte vara några guldkorn utan några svettiga stycken som passar väl in. Let The Paper Roll My Friends ....... Pogues - A Pair Of Brown Eyes Catherine Wheel - Way Down The Mission - Deliverance James - How Was It For You ?? Shirley Bassey - Goldfinger Tom Petty - Free Falling Goo Goo Dolls - Before It´s Too Late Girl Talk - Too Deep Doves - Here It Comes As Tall As Lions - Blowing Out A Wish Carole King - (You Make Me Feel Like) A Natural Woman Även tjejer kan minsann Damien Jurado - I´m Still Here Delays - Sink Like A Stone Headlights - Catch Them All Jape - The Hardest Thing To Do Late Of The Pier - Bathroom Gurgle Ron Sexsmith - Hard Time Primal Scream - Loaded Tom Petty - Into the Great Wide Open (Han igen !!) Just D - På Toaletten Richie Havens - Freedom The Police - Don't Stand So Close To Me Pet Shop Boys - So Hard Ray Charles - Carryin' the load Rufus Wainwright - Slideshow The Smiths - These things take time Dusty Springield - I close my eyes and count to ten Sigur Ros - Heysátan (lägg gärna till ett utropstecken) Stranglers - Golden Brown Teenage Fanclub - Ain't that enough Steve Earle - I don't want to lose you yet Simon & Garfunkel - Bye Bye Love Zappa - Why does it hurt when i pee? James - Sit Down BTO – Take it like a man Beatles – Help Billy Idol – Shock to the system Black Sabbath – The warning Blue for 2 – Don’t look down Bob Dylan – Like a rolling stone Bob Hund – Nöden kräver handling Bob Hund - Ett fall en lösning Bob Hund - En som stretar emot Brainpool – Everyday Broder Daniel – Dump for broken dreams Bruce Springsteen – Incident on 57th street

Vi fortsätter med denna varma lista på Skivgrisens nya specialsida(se även sidomenyn) för musiklistor, kom gärna med egna guldklimpar.

 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »