onsdag, september 30, 2009

Vad Ända In i Laxlådan ??

Min vallfärd mot tonernas nirvana fortsätter med ännu meeeeeeeeeeeeeer musik, vore rent av kriminellt att inte dela med mig av ett sådant själsligt behag. Som vanligt är detta lagliga smakprov, ladda ner genom att högerklicka och sedan spara, eller bara lyssna och njut genom att trycka play. Miike Snow vill jag passa på att tacka MalinMusikfeber för, annars hade nog hans namn försvunnit ut i vintergatan. The Cave Singers - At The Cut Miike Snow - Silvia Diamond Rings - All Yr Songs Lovedrug - The Monster Grand Archives - Silver Among The Gold

måndag, september 28, 2009

Dagens Smörgåsbord

Spår för allmän beundran och nedladdning, gratis smakprov från ett knippe artister som väntar på er uppskattning. En skön början på veckan.....
För att lyssna tryck play, ladda ner genom att högerklicka och spara som....
El Perro Del Mar - Change Of Heart En av hennes bästa enligt mig

söndag, september 27, 2009

Nu Lunkar Vi ...

Efter en sanslöst trevlig helg i grisens tecken med skivrunda, spelkväll och mycket öl är det dags för vardagslunken igen, tänkte tipsa om skivrundans kanske mest heta inköp( bland mina egna nytillskott) "The Alberta Cross" och deras nysläppta fullängdare Broken Side Of Time. En förbaskat bra platta som blandar tung rock med ljuvliga melodier, sångaren påminner mycket om Ben Bridwell i Band Of Horses . Tydligen är dom svettigt bra live, så kommer dom till gamla Svedala, tveka för guds skull inte
Dags att upptäcka mina vänner..

Höst

Idag klipptes gräset för sista? gången, de flesta trädgårdsmöblerna plockades in och blommor som till slut förlorat livskampen slängdes i komposten. I kväll viner vinden runt knutarna på stugan. Trots tvåsiffrig utetemperatur känns det som det är HÖST.
Vilken tur då att man har fredagens gristräff att suga på. Som vanligt när de fyra vännarna träffas är det dryck, musik och inte minst skratt. Det sistnämnda är något som man känner dagen efter då man t.ex. hostar. Träningsvärk p.g.a. skratt!
Dagen inleddes med en klassisk skivrunda i GBG. Tur var väl att man lastat ur bilen innan med tanke på den mängd av skivor som inhandlades. Väl hemma hos Jimpan gick sedan skivspelaren varm långt in på småtimmarna. Tack vänner för en suverän dag!
Synd kapten Blåskägg att du inte kunde närvara. Nästa gång!? Och det gäller alla våra bloggvänner. Har ni vägarna förbi Götet så hör av er. Det hade varit kul att träffas å tjöta lite musik.
Avslutar med min höstlåt 2009. Lyssna och njut!

torsdag, september 24, 2009

Kenny x 2

Meningen var att skriva om den glada nyheten att de gamla folkproggrävarna Kebnekajse kommer en ny sväng till stan. Lördagen 24 oktober spelar dom nämligen på Nefertiti. En inte alltför vågad gissning är att dom framför denna.
Men innan fingrarna halkat färdigt på och mellan tangenterna kom nästa, ännu gladare nyhet. Dag Vag kommer till Musikens Hus 28 november. Med anledning av att det är 30-årsjubileum av liveklassikern "Scenbuddism" spelar dom, ja just det, "Scenbuddism". Och hur den plattan inleds vet väl alla?

onsdag, september 23, 2009

Sjösugen Igen

För er som inte tröttnat på mitt tjöt om Sjövargens storhet så vill jag bara meddela att hans nya album släpptes idag, för att lyssna gå in på länken nedan

tisdag, september 22, 2009

Full.. Packad Och Klar

Så var äntligen kylen fullpackad inför helgens grisfest, nu tänker ni säkert på dom stora buskisfester som flitigt anordnas kring medelhavets stränder, intaget av blandade drycker måhända vara det samma (till viss del) men det är också allt, det här är en fest där man enbart lyssnar på önskvärd musik och dricker i glada kamraters sällskap. Enligt gammal tradition åker vi som kan även på en hederlig gammal skivrunda. Nu börjar nedräkningen..................

Boy meets boy

Ni känner till historien. Popjournalisten träffar en arkitektstuderande och märker att dom delar musikalisk vision. Bobby O vid spakarna funkar inte. In med Stephen Hauge i produktionsstolen istället och karrären är igång. Sedan dess har pojkarna i djuraffären regelbundet levererat ljuvlig popgodis i sockersöta arrangemang. En del bjöd dom publiken på Brits Awards i fjol. Nu vill dom bjuda er på samma potpurri. Varsågoda!

måndag, september 21, 2009

Riff raff piff å paff

Vi kör lite Deep Purple i dag också. Ni vet riffet, ja just det RIFFET, som förmodligen är det mest kända genom musikhistorien. Här kommer avslöjande scoop hur det kom till berättat av den som skapade det, eller kanske snodde det å fick allt om bakfoten. Vad tror ni! Litar ni på en man i kalasbyxor, snörstövlar å en dumstrut på skulten? Bonusnördfråga: Vad har Frank Zappa för koppling till låten i fråga? Gonzo, jag vet att du kan så du kanske kan ge dom andra chans att fundera först!

Det är bara att lyfta på hatten för fenomenet Håkan Hellström

Strax innan kl. 20.00 i fredags stod jag min sambo, minsta dotter och syster( min äldsta dotter hade köat sen 16.00 och stod nästan längst fram) framför Lisebergs stora scen och väntade på att Håkan Hellström skulle kliva på. Runt omkring flockades tonårstjejer och killar med stora förväntningar. Jag som gammal sur gubbe och tillika rutinerad rockräv (i.a.f. enligt mig själv) berättade vitt och brett om när jag var på Imperiet 1987 och asfalten sprack för det var sådant tryck. Likt en besserwisser som kan allt gick jag på i ullstumporna med mina argument för att det var minsan bättre förr. Jag var lika säker som Sokrates vid straffpunkten i min övertygelse att ett sådant tryck som 1987 kan inte upplevas igen.
Kl.22.10 var det över......jag stod där med mössan ihand, svalde tårarna, bugade mig ödmjukt för fenomenet Håkan Hellström. Det här var en fantastisk kväll och en makalös konsertupplevelse. Håkan vet hur man domterar sin publik. Det är tvära kasst mellan glädje , sorg , melankoli och humor. Det är som att vara på en riktigt rolig fest. En sådan där fest det pratas om i flera år. Jag vet inte hur jag skall kunna beskriva konserten, för den var så in i helvete bra! Jag vet att jämförelser är förhatliga och kan sabba mer än att förstärka, så jag drar en parallell istället. Det här var nog det närmsta jag kommer en ung hungrig Springsteen a' la 1978. På något sätt lyckas Håkan på en kväll göra det Lundell försökt i 35 år, men till skillnad från Lundell kommer Håkan undan med det p.g.a. att han inte på något sätt plagierar utan bara är sig själv. Att han dessutom spelar 2 tim och blir inropad 2 gånger för att till sist avsluta med en fantastisk version på "Nu kan du få mig så lätt" gör kvällen till en riktig höjdare.
För att ni skall förstå vad jag försöker förmedla lägger jag ut GP's recension här och ett helt gäng låtar från konserten.
Känn ingen sorg...snacka om allsång.
Nu kan du få mig så lätt....magnefik avslutning
Ps. Jag tror Jonas kan intyga att det jag skriver stämmer.

söndag, september 20, 2009

Välkommen!

1973 var Deep Purple ett av världens populäraste band. Med album som "In Rock", "Fireball", "Who do you think we are" och inte minst den klassiska liveplattan "Made In Japan" stod gruppen på den absoluta toppen. Men på sommaren hoppar både sångaren Ian Gillan och basisten Roger Glover av. Vad göra?? Ganska snart knyts basisten Glenn Hughes till gruppen. Då Glenn i sin tidigare grupp Trapeze både spelade bas och sjöng, och det dessutom väldigt bra och mycket likt den flyktande Gillan, så funderade Purple på att fortsätta som kvartett men ändrade sig till slut. Audition följde där hundratals sångare testades. Den enda som föll gruppen i smaken var en överviktig, skelögd och glasögonprydd yngling vid namn David Coverdale. Men inte kunde man ha såna attribut om man skulle fronta världens största band? Nej, den gode David fick operera sin skelögdhet och gå på bantningskur. Men till slut stod han där, på scen som sångare i Deep Purple.
Man kan bara fundera över den press han måste ha känt. Hoppa in som okänd i ett av världens då största band. Ersätta en sångarlegend i genren. Ha en minst lika bra sångare vid sidan av sig på scen( jämnför här). Tvingas göra om sig för att "passa in".
Hur det gick? Jo, det gick bra. I alla fall i två år till innan bandet gick under p.g.a. inre stridigheter. David fortsatte sin karriär i Whitesnake och gav så sent som 2008 ut ett riktigt bra album.
Personligen tycker jag Coverdale har en mycket bättre röst än Ian Gillan. Lyssna här!

Vita Lögner Och Spännband

Snart dags för en sprudlande ny vecka, då passar det alltid bra med några fräsiga låtar till spelaren, musik som förgyller och förbryllar, kanske även förbrödrar och förädlar. Här kommer några fullkomligt lagliga mp3.or
För att lyssna tryck bara på länken eller ladda ner genom att högerklicka och spara.
The music never dies.....
White Lies - Taxidermi En låt som ligger som baksida på "To Loose My Life" singeln, tror minsann att det är deras bästa... Sin Fang Bous - Catch The Light

fredag, september 18, 2009

Mitt längsta inlägg...Eller är modet den nya religionen?

För en vecka sedan var jag och min 11 -åriga dotter i en klädbutik för att handla. Inne i butiken träffade jag en gammal skolkompis vars dotter precis inköpt en ny kjol. Kjolen var en sådan där skottskrutig, lite punkig med hängslen. Jag som gammal punkare berömde henne för hennes val. Hennes far log och sa: "Visst är den tuff?" När jag kom hem slogs jag av en tanke. Jag tänkte på vad han sa till mig i butiken och på vad han brukade säga till mig när vi gick i skolan. "Visst är den tuff?" Under skoltiden var han en av dem som spottade efter mig, skrika PUNKJÄVEL och göra sig rolig över min klädstil. Nu stod han där i butiken med en kjol som för 20 år sedan antagligen fått honom att gå upp i falsett. Varför denna kovändning? Är det modet?
Vad är inne och vad är ute? Vem bestämmer vad jag skall tycka, hur jag ser ut eller vad jag skall äta? Mode och trender skulle de flesta nog svara. Hur uppkommer ett mode? Är det någon slags folkrörelse som skapas av den breda massan? Nej givetvis är det modeanalytiker, trendsättare och designers som talar om för oss vad vi skall tycka. Dessa är ofta kopplade eller rent av anställda av stora multinationella bolag vars enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Skitsnack tänker du. Du köper det du tycker är snyggt. Jag tvivlar inte på folks omdömme utan på det utbud som Lindex, KappAhl och H&M erbjuder, att de över en natt kan ändra hela sitt sortiment och på så sätt tvinga människor att ändra hela sin garderob. Ett bra exempel är 70-tals modet som var populärt för några år sedan. Jeansen skulle vara utsvängda, tunikor som var storblommiga och jackor med fårpäls. Detta mode höll i sig förvånandsvärt länge, så kom vändningen. Över en natt skulle de utsvängda jeansen bort och ersättas med trådsmala jeans med mudd!! 80-talet var tillbaka. Jag som personligen gillar utsvängda jeans blev utskrattad på JC när jag frågade efter ett par, jag blev istället hänvisad till en liten boutique där de förvisso hade utsvängda jeans men de kostade lika mycket som en månadshyra. Jag blev nu varse om talesätter "om du vill vara fin......så får du betala för det". Det är det här jag funderar över, den nästan fundamentalistiska tanken att med hjälp av hårt styrt utbud tvinga folk att bära kläder som någon eller några bestämmt är inne.
Jag vill dra paralleller till religion. I urminnes tider har folk varit lättskrämda och rädda för att sticka ut, något religionen många gånger på ett fult sätt utnyttjat. I västsverige under 1800-talet predikades Henric Schartaus läror i kyrkorna. En mycket smal och hård kristen gren som idag kanske till och med kallats för sekt, och vars huvudsyfte byggde på att människor skulle hålla sig på mattan och inte göra några utsvävningar. Gjorde man det skulle man straffas hårt med både helvete, djävulen och lite där till. Grupptrycket från församlingen och prästen var stenhårt och det gällde att inte göra något som ansågs vara fel eller syndigt. Fenomenet är inte på något sätt unikt för västsverige, utan det finns över hela världen i form av olika religiösa sekter och fundamentalister som spelar på folks rädsla för att sticka ut och vara annorlunda. Precis det här har trendskaparna tagit fasta på. Rädslan för att vara annorlunda. I ett nummer av Veckorevyn som låg på dass läste jag en krönika akriven av Ebba von Sydow där hon listade vad som för tillfället var inne respektive ute. Jag citerar: " Islatte. No no, nu dricker jag (och halva New York) lugnande pepparmintste (från Starbucks). Klarar du dig inte utan din latte? Viska din beställning så att inte killen bakom inte hör, och be ALLTID om lättmjölk".
Stackar alla de unga tjejer som precis tvingats lära sig dricka "latte" dessutom med lättmjölk och som tycker pepparmintste smakar skit bokstavligen. Duger inte de längre? Är de inte värda en kille? Jag som man skulle nog inte lägga så stor vikt vid vad min "dejt" drack. Om det var latte, lättmjölk eller pepparmintste. Jag tror de flesta killar är benägna att hålla med mig.
Är den nya guden Mammon, Starbuks vårt tempel och Ebba von Sydow vår nye Schartau som i parti och minut pådyvlar oss vad som är rätt eller fel? Kommer du till helvetet om du inte gillar pepparmintste? Eller kommer du ett helvete om du inte gillar pepparmintste? Det är frågan.

Musik Skall Byggas Utav Elände ??

Musik skall byggas utav glädje ?? inte nödvändigtvis, är det något som bidragit till några av musikhistoriens bästa låtar så nog fan är det elände, krossade hjärtan osv, vissa artister är som mest kreativa under livets mörkare, tyngre perioder. Själv är jag en sann melankoniker som letar efter bitterljuva toner i all musik, dom där slingorna som många inte märker men som ligger där i bakgrunden och gnider på våra känslor.
Fortsätter så till min upptäcksfärd genom årets enorma skörd av intressanta skivor, en flod som aldrig sinar. Dagens artist är Sun Airway som är aktuella med sin Oh, Naoko Ep, en amerikansk duo som framavlar melodisk electrosyntpop av bästa märke. Dessutom finns hela Ep.n att ladda ner på deras hemsida, vad väntar vi på ???
Oh Naoko titelspåret

torsdag, september 17, 2009

Sömnig i Amsterdam

zZz brukar vara synonymt med trötthet men inte när det gäller det holländska bandet under samma namn.
En duo som får gamla Suicide att framstå som innovatörer när det gäller ljudbild. En orgel och trummor är tydligen allt som behövs för att skapa rockslingor som vandrar ända in i dom finaste musikrum, lägg därtill en riktigt bra stämma som närmast är en blandning av Dave Vanian (The Damned) och Billy Idol . Låter det intressant ?? Lyssna nedan

Sjövargen Är Tillbaks

För er som läst Skivgrisen under 2008 har troligen inte missat min beundran för Sea Wolfs underbara album " Leaves In The River" Nu kommer uppföljaren till ett av förra årets bästa skivor. "White Water, White Bloom" kommer att släppas den 22 september, så håll utkik. För att vi skall komma i rätt stämning bjuder vargen på en gratislåt, kan bara säga att det låter förbaskat bra. (högerklicka för att spara ner låten på hårddisken) The Sea Wolf - Wicked Blood

onsdag, september 16, 2009

Warriors, Come Out And Play !!













Malakai !! Någon mer än jag som kommer ihåg frasen från Stephen Kings "The Children Of The Corn" ,en ganska hyfsad skräckis om barn som inte riktigt gillar sina paranteser, nu vill jag naturligtvis inte förtälja om filmens budskap utan musikgruppen med samma namn. Duon från Bristol bjuder oss syndare på en otroligt tilltalande mix av triphopsouldub med själfull sång. Om ni undrar över inläggstiteln så får ni söka vidare på artisten, den som söker skall finna

Moonsurfing
Fading World
The Battle

Myspacesidan

tisdag, september 15, 2009

Mad World

Ytterligare en gammal favorit som ständigt snurrade på vinylspelaren, Tears For Fears debutalbum The Hurting, en platta som fortfarande håller riktigt hög klass, kan däremot inte säga det samma om frisyrerna. Tyvärr så hamnade även Tårarna i smöret och blev till slut fullständigt ointressanta. Denna skiva är dock en äkta klassiker som borde finnas i välsorterade skivsamlingar. Kan tänka mig att den är relativt lätt att få tag på begagnad (för er som vill vandra vidare)
Mad World Yepp ! det var orginalet och här är den andra

måndag, september 14, 2009

Jubileum

Så var det dags för inlägg nummer hundra. Hur fasen ska man fira det?
Jo, självklart med något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag så gärna vill sprida bland mina vänner. Så här kommer en favorit i repris. Grisarnas alldeles egna gatumusikant Ed Alleyne Johnson med lite nya klipp. Lyssna och njut!

söndag, september 13, 2009

Botgöring eller Rengöring ??

Har idag börjat min stora rengörningsbehandling av gamla vinylskivor, köpte för någon månad sedan en blandning från Svalanders hifi som även används i USAs Library of Congress, (om man nu vill tro på det) det funkar lysande så länge man eftersköljer rikligt med destillerat vatten, skivan blir även antistatbehandlad vilket gör att damm inte fastnar så lätt. Lägger ungefär fem minuter för att nå ett riktigt bra resultat. Nyanser och ljuvliga ljud klingar ut som för länge sedan varit bortglömda, lysande helt enkelt. Inom en snar framtid blir det säkerligen en riktig vakumskivtvätt men än så länge fungerar detta utmärkt. Här är smakprov på några numera välljudande och rena skivor/låtar

lördag, september 12, 2009

Vänd Den Andra Kinden Till

En finsk pinne och en pucko tack !, Ingen vanlig beställning kanske, men mat finns i de mest extrema variationer . När jag och min käresta var ute och firade dagen B (dvs bröllopsdag) njöt vi av restaurang Basements smakfulla kreationer,minns särskilt huvudrätten innehållande kalvkind ?? hade stor lust att fråga om hur den tillreddes (det är ju inte varje dag som man äter av en kind) När jag sökte på nätet för att få lite mer information om denna märkliga rätt såg jag att den låg under samma flik som fårhjärna, grisknorr, testiklar, gristryne mmmm . Mitt sökande hade nått sin gräns, det får räcka att maten är god, sen vill jag nog inte veta mer. UB40 –Food For Thought

fredag, september 11, 2009

Raditude

Var helt enkelt tvungen att stämma in i Pitchfork Medias kommentar angående Weezers omslag till sin kommande fullängdare "Raditude" vet inte om ölet påverkade men jag skrattade mig sönder och samman. Får se hur det går för er....

Klämdagar

Några till skall jag lyckas klämma iväg inför helgledigheten (vad konstigt det ordet såg ut??)

Flaskhals Och Sandhammare

Resegarantier som pluspatient ?? I natt sprang jag ikapp med Mumintrollen och bakade bläckpatroner till kaffet I dag klämde jag en flourtant på näsan och viskade bryskt ”har en hel påse med sura månar i fickan” Varför inte sadla om och bli blåbärskung i Japan tänkte jag, som en övermogen jordgubbe försatte jag tiden med att titta in i solen Fläker, vräker , bräker, i sandhammarens slag , fastnar som en tvåfotsvårta, blir svart som ett skogstroll, sitter ner fast upptäcker att jag står rakt som en inoljad telemast Slav under den enbenta socklöshetens krona och förmyndare av slitet rödmosigt flaskansikte Riktar besvärligt blickfång genom sällsynt intränade snedsteg, slarvar välvilligt med en talangscout som sedan bryter upp och går till skogs. Lämnar min signatur hos en finsk samhällskritiker och berättar om min stabila kosthållning Säcklar , äcklar, häcklar Känner mig som ostbiten som fastnat i vasken ”full av liv och hedersamt envis” Stänger ni av mig som hemsöker jag släktkalas i en evig invit. New Model Army - White Coats

onsdag, september 09, 2009

Plattmatch...eller covers vs orginal

Har precis fått ner hjärtfrekvensen efter den fantastiska fotbollsmatchen mellan Flänsost United och BK Brakskit...förlåt Malta - Sverige var det visst. Hjärtat pumpar inte p.g.a. upphetsning utan av frustration och vrede.
Hur lågt får ett landslag sjunka? Hur loj får en världsstjärna vara? Får man lov som förbundskapten att ta ut en småländs gresabonde på mittfältet? Ja ja ja jag vet att jag är negativ men nu får det fan snart vara nog. Jag har nog någon gång för länge sedan hyst en viss beundran för herr Elm, men efter vad han nu i 2 landskamper i rad presterat så tar även mitt tålamod slut. Undra om han får en 4 i betyg i pressen imorgon oxå? Eller va säger ni om den fantastiskt fint avvägda ballongpassningen som kom ner med snö på....eller alla hans fina inlägg 26meter över backen....nästan känsla som Beckham. För att inte tala om Elmander...Sveriges meste missare...till och med hans senaste mål mot Finland var en miss som målvakten tappade !!!
Hursomhelst TP's inlägg om Gloria Jones gav mer smak när det gäller orginal vs. covers. Så jag tänkte spinna vidare på detta underbara outtömliga ämne.
För så där 15 år sedan köpte jag en trippel cd med Stones. Det var en samling från "The London Years" som innehöll singlar och singelbaksidor från -63 till 70 (den period jag gillar bäst). På cd 3 fanns en låt som hette "I Don't Know Why" som blev min favorit. Många år senare stod jag på Volvo och byggde lastbilar och fick då höra låten i orginalversion (Jag trodde Stones hade skrivit den) med Stevie Wonder. Jag tyckte att orginalet var näst intill ännu bättre. Igår satt jag och letade efter låtarna på "tuben" och hittade då till min förvåning ännu en version med Jackson 5.
Vilken som är bäst kan vi gnabbas om när vi har nästa sittning.
Här kommer alla 3 versionerna.

Braxens Dag Och Plöjlist


Såg på företagssidan att jag tokmissat Braxens dag i Gamlestaden , oj oj vad har jag nu gått miste om tänkte jag, vem kommer på alla dessa underbara benämningar, givetvis underhållande för oss med livlig fantasi men jag tror att dom försöker vara seriösa ”Varmt välkomna till Fickpluntans Dag här i Finkelsvik”. Det svenska språket ger utrymme för många invecklade / utvecklande ord och meningar, kanske därför jag gillade svenskan i skolan.

And Now ...

Nog med pladder, dags för en liten runda bland alla nya upptäckter, årslistan fylls på varje vecka med otaliga mängder häftig musik och i mitten står jag som en lyckligt inlagd syltgurka. Det gäller att kunna sila eftersom mängden musik är enorm.

tisdag, september 08, 2009

Gåshud

Del 35

Ingen gloria precis!

16 september 1977 var Marc Bolan på väg hem efter en middag i sin hundkoja (Mini Austin). Eftersom Marc hatade bilar och därför inte tagit körkort var det hans dåvarande flickvän Gloria Jones som körde bilen. Gloria tappade kontrollen över bilen och körde rätt in i ett träd. Bolan dog direkt och Jones blev svårt skadad.
De två träffades första gången då Gloria var med i en uppsättning av Hair i Los Angeles 1969 vilket senare ledde till att hon blev bakgrundsångare med T.Rex. under deras storhetstid i början av 70-talet. Gloria och Marc fattade tycke för varann och fick tillsammans sonen Rolan Bolan, se direkta likheter med polaren Bowie vars son heter Zowie Bowie!
Trädet har sedan olyckan varit en välbesökt plats för Bolan-fans samt många andra och tyvärr kommer Gloria Jones för dom flesta vara förknippad med just denna tragiska händelse.
Det hjälper det föga att hon spelat in orginalet till en av dom största hitarna de sista 30 åren. Säg vilket dansgolv som inte fylls när det välkända blippande synthintrot ljuder ur högtalarna. Men har ni hört det lika suveräna orginalet?

måndag, september 07, 2009

Dålig Religion och Scar-Tattoo

Konsertminnen har en förmåga att ploppa upp lika frekvent som algerna på min husfasad, ibland kommer det flera på rad (konsertminnen alltså) Efter att ofrivilligt bevittnat ett antal amerikanska så kallade punkband på dumburken kan jag inte låta bli att känna en viss irritation, alla låter som sämre kopior på Bad Religion, visst att all musik är en viss form av influerade kopior men det gäller att lägga till en egen finess som gör det hela intressant. Vill absolut inte spotta eller sparka på någon grupp eller genré men just den här typen av svullen punk säger mig ingenting. Originalet däremot har desto mer att komma med, allting med Bad Religion är givetvis inte heller bra, men vilket band levererar oslagbara klassiker i varje konvolut. Bad Religion på Roskildefestivalen 1993 : Kommer ihåg att jag mycket intelligent hade tatuerat mig dagarna innan festivalen, perfekt med tanke på trängsel och inte minst exponeringen av solen, den värmde naturligtvis ovanligt mycket på just denna festival. Evighetslampan och all trängsel förvandlade tatueringen till en ömmande s.k scar-tattoo, än manligare tänkte jag. (mycket moget) Som tur är kan det mesta avhjälpas med en rejäl mängd spirituosa, musik och ett härligt humör. Hade inga större förväntningar på bandet eftersom jag vi det tillfället hade hört för lite av deras musik. Gonzo (en av skivgrisarna)med dåvarande sällskap gav dock starka rekommendationer och med det i ryggen befann jag mig plötsligt mitt i tältet tillsammans med en sanslöst tjockt folkhav. Bandet kör igång och bjuder på 55 minuters röjarskiva, i ren glädjeyra och svettig som en räka på land erbjöd jag mig att ha Gonzos flickvän på mina sönderbrända axlar, något som jag dagen efter fick lida för, men är det festival så är det. Om jag inte minns fel så skulle jag även träffa min dåvarande tjej efter konserten, full som en kvarngroda vinglade jag bort mig i Lalaland (se föregående inlägg) och hade ren tur att hon stod kvar på utnämnda ställe. Framträdandet ligger på en säker plats i hårddisken, både för den rena energi och spelglädje som bandet bjöd på samt för alla oförglömliga minnen som skapades runt konserten.

söndag, september 06, 2009

Levande Legender ??

Söndag igen, jag tycker att sista dagen i veckan kan vara riktigt skön, oftast inte så många måsten eller påtryckande omorganiseringar, skönt helt enkelt. Kommer ihåg när jag precis hade gått ur yrkesskolan och söndagen var förknippad med den sedvanliga nänufanskalljaggåupptilljobbetigenångesten. Som tur var avtog denna irriterande känsla redan i unga år för att istället ersättas av oumbärlighetens sten, från det ena till det andra kan man säga. På något sätt hittade jag dock en medelväg någonstans imellan Lalaland och Dadaland och där befinner jag mig för tillfället. (kan det isåfall vara Neverland ??) Efter dessa otroligt upplysade rader (viss ironi) vill jag bara bjuda på en skön söndagsavslutning.

lördag, september 05, 2009

Vinylistisk Baksmälla

Dags för en redogörelse medans tangenterna spinner som en katt, en påminnelse om skivor som jag inte borde ha sålt för att få pengar till hyran osv.., dom där som bara blivit mer och mer värda (om jag hade haft dom kvar dvs). Som ung snickare i början nittiotalets byggkrasch hade även jag några tunga icke ekonomiska år, var därför tvungen att sälja av en del av mina kära vinyler, kändes nästan som att lämna offert i Rosenlunds mer tveksamma kvarter, ingen tilltalande känsla helt enkelt. Tur att detta inte varade så länge, hade troligen blivit en personlig tragedi, utan pengar, lägenhet och mat, men framför allt utan musiken !! enkelbiljett till etterstupan tack !!........... Drar även med några äldre vax som inte borde ha blivit utsatta för sadistisk försäljning. Ni som känner mig kommer säkert ihåg min extrema syntperiod, en era av märkliga skivinköp och ett klädmode som påminner om dräkten du får på dig när verkligheten kraschat, kommer speciellt ihåg ett par byxor med spännen, jag fick verkligen planera mina toalettbesök eftersom lång tid fick avsättas bara för att få knäppt upp härligheten, köpte även ett par matchande skor som var milt sagt spetsiga, det kändes som att mina breda fotbollsfötter trängdes in i ett par geishaskor , efter en dagstur i dessa missiler var min fötter redo för amputation, uj, uj vilka smärtsamma minnen….. Får hoppas att man aldrig mer hamnar i samma sits eller skor. Här kommer några förtvivlade exempel från den blytunga synteran : The Klinik
En grupp som jag samlade på, sålde i stort sett av allt vilket jag bittert ångrat, värdet på dessa juveler har stigit enormt. Memories Coil
Likandant här, en grupp där alla vinyler är otroligt svåra och värdet är därefter. Gjorde dessutom en öförglömlig cover på Tainted Love (ni vet den där låten som alla tror att Soft Cell har gjort) Nocturnal Emissions
Drowning In a Sea of Bliss (album) Tydligen en av de svåraste artisterna man kan tänka sig, hur det låter?? som ett tröskverk på crack, vinylernas värde ligger way up there.---.,.. In The Studio
Inget vidare bandnamn, men vad gjorde det ?? hade ett par tolvor som lät ganska hyfsat, trots detta gick dom samma väg som övriga, värdet numera ?? pust.. Monday Attrition
Riktigt bra i sina stunder, men här var det rökt, har sparat två vinyler dock, deras tidigaste som var dom jag sålde först är numera mest värdefulla. Pendulum Turns Kommer även ihåg att jag beställde via postorder från någon mycket obskyr kille, en skiva med en grupp som hette Iceplants, fullkomligt olyssningsbar men när jag kom till Armadillo Records för att höra hur mycket jag kunde få för den blev killen bakom disken euforisk, jävlar !! ,med autografen på baksidan utbrast han !!, var snabbt tvungen att upplysa honom om att det var jag som hade fått ett smärre utbrott i besvikelsen över skivans kvalitèt och att jag då ristat in något oläsligt på baksidan, han blev i vilket fall som helst själaglad och jag fick antagligen mycket mindre för skivan än vad den var värd. Ibland kan jag ställa mig frågan "Varför spara på något som jag inte spelar så ofta" , men sanningen är ju den att musiken har i vissa stunder en fördröjd verkan, något du inte gillade när skivan utgavs kan låta hur bra som helst idag. Som tur är finns många plattor kvar annars hade jag nog inte tagit upp detta smärtsamma minne, för en skivsamlare så är nog ofrivillig försäljning av musik bland det värsta som finns, som att leva med tandvärk resten av livet (kanske något överdrivet)
Tänk dig för innan är tyvärr inget motto jag levt efter men jag försöker att minimera skadorna så gott det går. Tag Lärdom !!
Fridens kamrater...

fredag, september 04, 2009

Thank god it's friday

Så var det fredag igen och ännu en arbetsvecka är till ända. För att bekämpa tv-soffans bedrägliga komfort som i warphastighet tar dig till John Blunds värld kommer här lite hjälp. Denna gång med hjälp av smilgropsgymnastik. Först kommer min namne med den, i alla tider, mest aktuella politiska frågan. För att inte vara sämre så tog lillbusken till samma populärmusikaliska knep. Här kommer den vansinnigt roliga franske komikern Loius de Funés i en situationskomisk scen på allra högsta nivå. Passande nog i denna scen så pratar han tyska. Don't mention the war! Fredagar är för många även en dag där man passar på att dricka starka drycker. Vissa nöjer sig med ett glas eller två. Vissa andra gör det inte! För att spinna vidare på samma ämne kommer här yrkeschauffören Lasse Kongo Svengelsk språklektion GAIS Bonito - Favorit i repris. För tre år sen gjorde Blåvitt en reklamkampanj inför derbyt mot GAIS som saknar motstycke i svensk fotbollshistoria. Så roligt att t.o.m. den mest inbitne GAISare inte kunde hålla sig för skratt. Denna episod visar tydligt att traditionens makt återspeglas även på denna säsongs offensiva spel. I våras var U2 gäster hos Letterman under en hel vecka är dom bl.a. fick läsa Top Ten List.

torsdag, september 03, 2009

T.S.O.O.L. en kärlekshistoria. del 2

Jag fortsätter här min kärlekshistoria utan resume.
Som jag skrev i del 1 så blev jag helt tagen av Soundtraks första platta. Jag spelade i stort sett inget annat under ett helt år.
Men nu hoppar vi raskt fram till år 2000. Detta år släpper bandet en EP "Gimme Five", denna 5 spårs Ep innehöll bl.a. låtar som "Nobrainer" härligt popiga "It Ain't Free" och min favorit "Dow Jones Syndrome".
2001 släpps Plattan "Behind The Music" som i mina öron är den jämnaste. Den håller en mycket hög standard och innehåller inte ett svagt spår. Skivan har inte samma nerv som debuten , men ett mognare sound.
Här kommer några smakprov.
2004 släpps "Origin Vol 1. Den här skivan är i mitt tycke helt ok men inte mer än så. Det finns spår på plattan som är fantastiska, jag borde nog ge den lite mer tid kanske. Här kommer i allafall 3 spår som jag gillar.
Sedan följde en lång väntan på nya låtar. Under tiden såg jag flera livespelningar bl.a på Slussens Pensionat och en fantastisk spelning i Lisebergshallen tillsammans med Silverbullit och Dungen.
2007 gör Mattias Bärjed musiken och medverkar i Peter Birros fantastiska tv-serie Upp till kamp. Här är en av låtarna "Coming Down Cold"
2009 var väntan över, Communion släpptes. En dubbel cd med det absolut coolaste omslag jag sett. Jag glömmer aldrig när skivgrisarna var på skivrunda och Jimmy fick hjälpa mig att hitta plattan. Jag trodde det var en reklamplatta för någon taskig spa anläggning utanför Skövde. Här är i allafall 2 spår som sitter som en smäck.
Har ni möjligheten att se detta eminenta band live, så tveka inte.

Ruskväder

Regn, regn, regn. Åska Blåst Kunde varit väderprognosen för vilken dag som helst den sista tiden. I alla fall känns det så. Men skitväder kan även upplevas positivt. Sitta inne en kulen höstdag när vinden viner runt knutarna är mysigt. Sitta på altanen när regnet smattrar på altantaket. Åskan kan jag på inget sätt känna något positivt i för jag enorm respekt för den. Däremot kan jag inte låta bli att påverkas av dess enorma kraft. Här kommer en imponerande länk på temat. Innan ni trycker fram den ska jag be er om följande: Spela den två gånger. Vid den första spelningen ska ni bara lyssna, inte se på bildsekvenserna. Vid den andra spelningen ska ni se filmen och vad jag tycker är så imponerande. På med sydvästen!

onsdag, september 02, 2009

Sockerbitar och Bleckblås

Island är ett av mina kvarstående resmål innan jag ligger med näsan i vädret, att dom även gör ljuvlig musik tror jag många skriver under, detta lilla land förenat med så mycket mystik. För mig som även är intresserad av fotografi så är det antagligen en upplevelse utöver det vanliga, får se när den resan blir av. Islands musikkultur satte fart på riktigt allvar när Sugarcubes slog igenom i slutet av åttiotalet, givetvis var det Björk som banade väg för en ny drömsk popmusik som gick rakt in i musikhistorien, därefter har vi berikats av många fyndiga artister med unikt sound. Hade jag valt ett andra land att leva i hade det troligen blivit Island.
Sugarcubes: Bandet som kanske öppnade upp omvärldens ögon för Isländsk musik, kunde dock vara något irriterande när en viss Einar Örn pratskrek sönder en del låtar, Björks sköra stämma enade världen och alla började läsa sagor för varandra. Kommer ni ihåg vad bandet hette innan Sugarcubes??
Birthday Deus Regina (Etta av många Einar Örnbidrag, tyvärr)
Bang Gang : Upptäcktes efter en dokumentärfilm om isländsk musik, uj, uj vad bra, indierockpop Find What You Get The World Is Gray
Softpop, svävar, lyfter, flyger rakt mot ljuset..........
Seabearsångaren goes solo och visst är det bra Clangour and Flutes Advent In Ives Garden
Hjaltalin : Den här musiken kan bara göras av islänningar, vacker popmusik på bleckblåsinstrument
Har funnits ett bra tag, sprött, frasigt, elektroniskt Green Grass Of Tunnel Summer Make Good Sigur Ros :
Sist men inte minst, behöver väl knappast någon presentation, se dom live om det går !!! Saeglopur
Nu har jag bara skrapat lite på ytan av vad Islands musikscen har att erbjuda, var nyfikna och googla vidare så lär ni hitta många fler guldkorn, lycka till !

tisdag, september 01, 2009

T.S.O.O.L. en kärlekshistoria. del 1

På allmän begäran kommer här ett inlägg om ett av mina favoritband, Göteborgs stolthet The Soundtrack Of Our Lives.
Det började på våren 1995, jag jobbade på Volvo personvagnar i Torslanda. Jag hade precis bytt skift från kväll till dagtid p.g.a. att jag lite senare samma år skulle bli far. Omställningen från ett relativt behagligt kvällsskift till att plötsligt behöva gå upp mitt i natten var monsterös. Jag har nog inte hämtat mig ännu.
Hursomhelst började en kille samtidigt som mig. Redan efter ett par dagar kändes det som om vi kom varandra nära. Han gillade också musik och fotboll, hade hängt på samma konstiga svartklubbar, gillade samma typ av litteratur (Bukowski, Sture Dahlström och LOB). En morgon kom han till mig och sa. -Du som gillar Union Carbide, du borde lyssna på det här. (En av förmånerna med att jobba på löpande band är att man samtidigt kan lyssna på musik i hörlurar). Han gav mig ett kassettband som jag genast stoppade i min freestyle.
Det som nu hände var nästan en religiös uppenbarelse. Musiken som strömmade in i mina öron var fantastisk. Den hade spår av Stones, Kinks, Doors, Cream, Beatles, Stooges Mc 5..ja allt som jag gillade. Jag lyssnade konstant på detta band flera dagar i rad.
Jag frågade min polare vad det var förnågonting och han svarade, -Det e Ebbots nya band, Ian och Björn e också med. Jag var helt såld. Det bästa var att han dagen efter kom med en skiva till mig. Han berättade att en av hans vänner köpt den men inte riktigt fastnade för bandet. Jag köpte den givetvis genast av honom.
Första låten som jag fastnade för på bandet var en låt som de släppt på EP innan första plattan.
Galaxy Gramophone här i en liveversion från Hultsfred-06.
Första plattan "Welcome To The Instant Freebase" är i mitt tycke en av de bästa debutplattor som gjorts.
Här kommer smakprov på några låtar.
Men det skulle dröja ända till våren -97 innan jag fick se dom för första gången. Jag gick till Vågen i Göteborg (ja där Greven ,Plast och jag även var för att dansa i en välkänd trubadurplåga) för att se på T.S.O.O.L. som förband till Thåströms PLP. (sista turnén innan han återgick till att sjunga på svenska. Han avslutade med en magisk Blå himmel Blues)
Konserten börjar märkligt med att Ebbot rullas ut i rullstol!..bandet börjar lite trevande med att be om ursäkt för att Ebbot skadat sig och smyger igång med låten "Bendover Babies"? . Givetvis är detta en del av showen och på bästa James Brown vis kastar Ebbot både kryckor och rullstol för att ge järnet på scenen.
De genomför en i mina öron helt fantastisk spelning och spelar en ny låt "Impacts & Egos" som för kvällen hette "Black & White". De meddelar också att Björn Olsson bestämt sig för att bara skriva musik till bandet och att en ny förmåga vid namn Mattias Bärjed skulle vikariera som gitarrist på livespelningarna. (P3 live sände spelningen på radio ett tag senare)
1998 släppte dom sin andra platta "Extended Revelation", där det mesta var matreal som de ville släppt på första skivan (som skulle blivit en box men som skivbolaget stoppade). Några nya alster fanns dock med. En i mina öron något ojämnare platta men med en del guld spår.
"Black Star" tillhör en av mina favoriter, även "Safety Operation"(spotyfi) och "Impacts and Egos" (spotyfi).
Del 2 kommer snart på en blogg nära dig!!!!
 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »