lördag, november 29, 2008

Vilka släpp!

Dagen före 1:a advent består för många av ett pendlande till affären för att köpa, lampor, kablar o div elpryttlar för att sedan riskera livet med tvivelaktiga installationer. En sysselsättning som ofta slutar i svordomar, blåmärken och i bästa fall elchocker. Jag har det ganska bra då min älskade hustru står för dessa uppgifter till nästan 100%. Det ger mig tid att njuta av lite musik, 2008 har som sagts tidigare varit ett ypperligt musikår, senaste veckan har bidragit med kraftiga skivsläpp i form av Soundtrack och Killers (som visserligen funnits tillgänglig ett tag nu). Så när min hustru går och svär o klättrar på möbler lyssnar jag in mig på Day and age med Killers, en skiva som kristallklart kommer med i toppen av årets bästa släpp!. The Killer Day and Age

torsdag, november 27, 2008

Passionsfritt!

Det är ingen slump att jag aldrig har kommenterat idrott på grisen. Inte så att jag har något emot det eller är helt ointresserad för den delen, bara lite mindre intresserad än de flesta av mina vänner, o andra människor med för den delen.. Som Kungälvsbo har jag dock ett visst intresse för bandy, delvis för att det bara är så om man är härifrån o delvis för att Gonzo släpade med mig många blåsiga söndagar i min ungdom i reabiliteringssyfte efter ett alltför vidlyftigt levende på lördagskvällen för att titta på detta ädla spel. Hur som helst så tog jag med min dotter Smilla 8 år på sin första bandymatch igår för att se Kungälv vinna över Hammarby, jag har ju ändå ett ansvar som förälder att visa henne andra saker än inåtvänd independetmusik så jag kände mig mycket nöjd när hon verkade tycka det hela var kul. Vi var på ett strålande humör när vi gick hem hon och undrade redan när vi skulle gå o kolla på nästa match, så det hela kändes mycket bra. Så jag säger att det var ju kul att de vann! Då tittar Smilla på mig och ställer följande fråga med en märkbart irriterad röst "Vad är det för kul med o vinna egentligen?" nästan mållös svara jag "Vad menar du???", "Jo när vi spelar fotboll så förlorar vi ibland men vi har ju lika kul för det!". Va fan svarar man på det? Helt klart finns det inget passionerat förhållande till sport i det här huset. För att prata om något helt annat får dagens länk bli tll några som förmodligen också tycker det är viktigast att ha skoj, lyssnade en hel del på deras skiva "casual sex in the cineplex" när den kom i början på 90-talet men glömde sen bort dem, har ingen aning vad som hände med dem efter detta. Sultans of Ping

onsdag, november 26, 2008

Livets filmmusik!!

Jag trodde inte att jag skulle vara först av oss grisar med att kommentera Soundtrack Of Our Lives nya platta. Underbart med 24 friska låtar från Göteborgs stolthet (efter Gais alltså)Hursomhelst så länkar jag till deras Myspace sida där man kan lyssna igenom skivan. Vid första lyssningen tycker jag att det låter jävligt lovande.....kanske kan bli en vinnare av -08 bästa vem vet??
Va tror ni om att se dem live på trädgårn lör. den 14 feb.
Du kan lyssna här!

Vill Du Bli Min Roddbåt ??

Det börjar dra ihop sig till årsbästalistor och allehanda favoriter från det makalösa musikåret 2008. Att välja bland alla godbitar känns lika säkert som att det blir snö på julafton. Det får troligen bli dagsformen som avgör denna mäktigt jämna kamp. Tänkte därför bjuda på några heta bubblare som ligger och pyr för att ta sig in i musikhyllans finrum. The Sea Wolf – Leaves In The River Sådär vansinnigt bra att själen täljer sig en roddbåt av svart vinyl. Mörk singalongwriter med en känsla lika ihärdig som den Kinesiska Muren And Also The Trees – The Rag And The Bone Man Gamla godingar som levererar igen, samma svepande gitarrer och falsksång men jag fullkomligt älskar det. Ladyhawke – Ladyhawke Elektronicadrottning, som ett äkta arbetarbi svärmar jag kring drottningens avkommor. Smart popelectro. Lars Demian – Välkommen Hit Kom nog egentligen 2007 men jag kunde inte låta bli att nämna honom.Var länge sedan jag lyssnade på Demians musik och skall jag vara ärlig så har jag inte saknat han så mycket, inte för att han på något sätt var dålig utan att min musikaliska hårdiskhjärna inte hade någon plats över. Hans nya skiva är dock oemotståndligt underhållande, ungefär som TV2:s nya matkultursatsning ”Dvärgslaget” där sjutton hungriga dvärgar gör upp om vem som kan bli störst. Eller varför inte Kanal 5:s hökvalitativa talkshow ”Sugröret” där man tar upp alldagliga frågor som berör oss alla : Hur handskas vi med elakartade finnar osv…..njaaa….ee

måndag, november 24, 2008

Oh lala-lala Oh lala-lala ........

Jaha, så var det dax å ut resa igen. Förra veckan härligt kalla Umeå. Denna vecka den kungliga huvudstaden, som verkar vara ganska vintrig den oxå. Som tur är så är det tåg som gäller. Det borgar ju för att man kommer fram en vecka som denna. Finns det någon från 08-området som läser denna blogg får ni gärna tipsa om det finns någon pärla i musikutbudet onsdag eller torsdag att avnjuta. Satt en stund å funderade över en låtlista med Ståckhålmsanknytning men har man som jag en vurm för Stickan å grabbarna så kommer man inte längre än hit

Kallt som bajs!

Nu jävlar visade han sitt rätta ansikte.......Kung Bore alltså. Svinkall narig vind som får även den med mest underhudsfett att frysa in till märgen. Uppeldad efter att ha tagigt del av Jonas fantastiska lista var jag bara tvungen att lägga till en låt på samma tema. Denna låt är också en Sundsrtömlåt som dessutom har ett riktigt gôtt gitarrsolo framfört av Uddevallasonen Robert "Dala" "Strängen" Dahlqvist. Ett solo som i mina öron doftar lite Dageby.
Lyssna här!

lördag, november 22, 2008

Värme i vintermörkret eller våga vara tråkig!

Klockan är halv 4 och solen håller på o gå ner, dagarna blir märkbart kortare för varje dag. När jag var yngre ägnade jag en stor del av min tid o energi under den här årstiden till att gnälla över just detta, mörkret, snöslasket, det vertikala regnet o att Göteborg kan vara det gråaste som finns. Var under ett antal år övertygad att jag skulle fly klimatet till västindien eller något o drömde att vackra kvinnor i bikini passade upp mig med ginotonic o andra godsaker. Såhär i farstun till medelåldern har jag lärt mig att bättre hantera dessa saker, tycker den här tiden är riktigt skön och jag låter dagarna gå i en lägre tonart o njuter av lugnet. Vad kan egentligen vara mer kravlöst än en söndag i november med ösregn? Fast jag har ju inte slutat drömma om kvinnor o ginotonic... Här är en spellista i novembers prunkande färger. Sällskapet - Nordlicht Thåström utan vinter är som Evert Taube utan sommar, denna östtysklandsgråa låt med den sockersöta refrängen passar utmärkt att smånynna på. National - 90 mile water wall Som en yllevante i vintermörkret. Chris Michols - Father Lagom bregottmängd när det skymmer Goodbye MrMackenzie - Face to face Från albumet Fishheads and tales, helt lysande platta som gått aldeles för många förbi The Black Heart Procession - The Spell Freddie Wadling - Matter doesn´t matter Kommentarer överflödiga antar jag, hittade konstigt nog inget klipp 16 Horsepower - Brimstone Rock Egentligen borde hästkrafterna ha en plats på alla lister Stefan Sundström - Gässen på fälten "Bra med små minnen som nödproviant, när snöslasket slirar o backen e´brant. Lyssande hyllning till hösten. Mick Harvey - First St. Blues Lee Hazelwoodlåt som han gör aldeles lysande. Har ni inte lyssnat på skivorna "On mans treasure" o "Two of diamonds" så gör det omgående. East river pipe - Where does all the money go Kan man ju fråga sig... The Gutter Twins - All misery flowers De dyker upp hela tiden, en av årets stora upptäckter för mig Justin Sullivan - Tales of the Road Marah - City of dreamers Lite klassiska countryinfluenser för att lätta upp stämningen. Tindersticks - A Marriage made in heaven Tyckte listan borde avslutas med något riktigt storslaget och pampigt

fredag, november 21, 2008

Mer från Melbourne

Hade förberett en helt annan lista men när jag såg Jimmys inlägg om Foetus så insåg jag att jag måste haka på det spåret. Allt är egentligen P3,s fel, eller förtjänst, under ca 4 min i bilen lyckades jag idag tajma in något så ovanligt i radio som Anita Lane. Hon har mest varit ett namn i periferin tidigare men det jag hörde idag fastnade jag för direkt, och efter att ha surfat lite har jag fastnat lite till. Denna sjönsjungande tjej från Melbourne har en röst som får mig att tänka på Jane Birkin, Je t´aime ni vet, dessutom skolkamrat med Rowland S Howard o hade under några år ett förhållande med Nick Cave så hon fick vara med o skriva lite på några av låtarna på de tidigaste albumen. Framför allt har hon sammarbetat en del med Barry Adamson (oxå fd Bad Seed) (dock inte från Melbourne men funkar ändå) och framför allt Mick Harvey som också har producerat en stor del av hennes material. Så har ni inget bättre för er rekomenderar jag en liten botainsering i denna sköna dams arkiv. Dessutom så är no music day över så det är fritt fram att lyssna igen... Anita Lane - Jesus almost got me Anita Lane gör pop med Mick Harvey Anita Lane o Barry Adamson - Nåja man måste ha humor Å här med Blixa!

onsdag, november 19, 2008

Myspys med Thirwell

På allmän begäran och diverse påtryckningar kände jag mig manad att bidraga med ett inlägg besmittat av små mysiga toner från Foetus, denne gigant som bidragit med så mycket oemotståndlig och mjuk ljuvlig musik.
Nja kanke inte helt på rätt sida om hatten men han har trots allt haft sina ljusa stunder så varsågoda.....

tisdag, november 18, 2008

Med Handskarna På

Ibland förundras man över hur lätt det är att missa låtar och sidoprojekt med grupper och artister som man anser sig ha bra koll på, kommer därmed försöka bidraga med en frisk uppdatering framöver. Börjar med ett bandet The Glove, en grupp med bla Robert Smith (The Cure) samt Steve Severin (Siouxsie And The Banshees). Dom gjorde bara ett riktigt studioalbum "Blue Sunshine" Av någon anledning behövde Mr Smith ta ledigt från The Cure efter att dom släppt Pornography, ett av de mörkaste albumen i musikhistorien. Så gällde även Steve Severin som var slutkörd efter ett flitigt turnéliv, därav bildandet av bandet. Sångerskan i gruppen blev Budgies (även han från The Banshees) flickvän Jeanette Landray. Lyssna och tyck till kamrater.........
The Glove - Mouth To Mouth Känns soundet bekant tro ???

söndag, november 16, 2008

Vad fan e det som händer??

2008 kommer gå till musikhistorien som ett märkligt år. Det har kommit massvis med nya kanonbra band och artister som förgyller tillvaron. Men det har också varit extremt många stora personligheter som gått ur tiden.
I onsdags hittades Mitch Mitchell död på ett hotellrum i Oregon. Ytterligare en stor hjälte(och trummis) som lagt tofflorna på hyllan. Mitch Mitchell var som bekant trummis i Hendrix band, och var en stor bidragande orsak till att det lät så bra. Tillsammans med Ginger Baker och Keith Moon tillhörde han eliten bland engelska rocktrummisar. Det är bara till att ta av sig mössan och torka tåren i ögat.
För att fatta vilken förlust detta är ger jag här ett smakprov.

Stars, Cars and Reinhardts

Dags för lite fräsiga tips i höstmörkret...
Stars - Sad Robots EP Mjuk elektrorock så höstigt skön att läppsylet smälter
Cars - By Now Every Children Rock med bra kvinnlig sångerska
Jonas Reinhardt - Jonas Reinhardt Alla vi som älskade gamla Tangerine Dream andas morgonluft, lyssna speciellt på "How To Adjust People"

lördag, november 15, 2008

Mr love and justice

Denna helgen inleddes med att jag hade en enorm musikabstinens, intensiva dagar o hysteriska kvällar har gjort musiklyssnandet närmast obefintligt. Brukar kunna bota detta på kvällarna när barnen somnat men nu har hösttröttheten gett sig till känna vilket lett till att jag för det mesta vaknat i (med ganska ont i kroppen) någon av deras sängar ca 02.35 med Mamma Mu eller något annat litterärt mästerverk på bröstet. Detta leder fram till en enorm frustration men idag fich jag äntligen en chans att bota det hela. Då kommer nästa frustration, vad ska jag spela, jag är hopplöst framme o fingrar på blandarn hela tiden, blir aldrig nöjd med vad som strömmar ut. Så dyker Billy Bragg upp, gamla välkända stycken från den tidiga perioden då det bara vara han o en raspig gitarr, i min mening när han var som bäst. Jag står en stund o försöker komma på vilken skiva låten är från men kan inte komma på det, så jag går fram o kollar, jag blir mycket förvånad när jag upptäcker att det är från den senaste. Jag rutinköpte den i våras när den släpptes utan några större förhoppningar o fann den måttligt underhållande med undantag för "I almost killed you". Men jag glömde helt av att lyssna igenom den extra-cd som följde med där han kör alla låtarna igen, fast i solo version. Betydligt roligare än bandversionen enligt min mening, en självklar rekommendation för alla som fortfarande går o nynnar på "a new england" och "to have and to have not" emellanåt. Solo versions I almost killed you The Johnny carcinogenic show Something happened

Baklistad

Inspirerad av er andra kunde jag inte låta bli att blicka tillbaks för att hitta lite gamla godingar, låtar som nästan spelade sönder min tegelstenswalkman och senare även min cdspelare, kommer ni ihåg Sonys gula vattentäta kassettspelare ?? Är det någon som testat om dom verkligen gick att spela under vatten ?? Största problemet med dessa dinosaorier var att hitta en jacka där spelaren verkligen fick plats. Man fick nöja sig att det kom någorlunda ljud ur lurarna med tanke på kassettkvalitén, vissa band gnisslade högre än musiken spelade men inte fan hängde man läpp för det, en skön kontrast till dagens ljudperkfektionism. Här får ni några exempel på mina Walkmanklassiker : Några från den gyllene blandbandstidsåldern och några från CD eran. The Primitives - Thru The Flowers Popsnidare av rang som dessutom gjorde klassikern Crash, gillar dock denna lika mycket då Crash känns något sönderspelad. Compulsion - Mall Monarchy Ett inte så känt band som jag givetvis fastnade för, rockpunkattityd Red Guitars - Good Technology Ytterligare en gammal goding som var het som tusan i min spelare The Go-Betweens - Clouds Den här får jag fortfarande ståpäls av, kommer speciellt ihåg tiden då jag och min gamle kamrat Sjöstrand ständigt lyssnade Go-Betweens och The Smiths, detta är dock en senare akustisk version The Cure - The Funeral Party Måste naturligtvis ha med en Curelåt Sabres Of Paradise - Wilmot En helt oemotståndlig mix av gamla cut ups och inklippta ljud. The Black Dog - Psil Cosyin Bandet som fick mig att köpa synthar och samplers igen, egensinnig intelligent techno Killing Joke - Love Like Blood Tungt som tusan med en av få sångare som klarar av allt från avgrundsvrål till vacker skönsång Nick Cave And The Bad Seeds - The Carny He`s King And In The Crowd

Pricken över ....

1972 släppte amerikanska Blue Öyster Cult sitt debutalbum med samma namn. För att fräcka till det lite grann satte dom prickar över bokstaven O i Oyster. Inte så iögonfallande för oss svenskar men i engelsktalande länder höjdes det på ett och annat ögonbryn. Namnet hämtades från en dikt av bandets manager Sandy Pearlman som även hade stor inverkan på gruppens texter vilka präglades stort av mysticism.
Många andra grupper, främst inom hårdrocken, fastnade för idén i vilken man även ville föra tankarna till vikingar, germaner och gotik.
I de flesta fallen funkade prickarna alldeles utmärkt vilket grupper som Motörhead, Mötley Crüe och Queensrÿche ger exempel på.
Men i andra fall blev det ett katastrofalt resultat och inte det minsta fräckt, i alla fall inte för oss nordbor, eller vad sägs om detta:
Inte speciellt spänningshöjande va?
Sedan finns det en grupp som använt prickarna på ett sarkastiskt sätt. Föga överaskande är det denna:

fredag, november 14, 2008

Stadsemissioner

Människosläktet slutar aldrig att förvåna mig, efter avslutat arbete satte jag mig i bilen för att avslappnat påbörja min resa hemåt. Genom den innersta av innersta ögonvrår kunde jag förnimma en gestalt som oroligt närmade sig bilen, allteftersom skuggan blev till ett mänskligt yttre så såg jag att kvinnan som jag kom emot mig pratade med någon, febrilt försökte jag se hennes samtalskamrat men icke, det var en s.k Molgan dvs en person som egentligen inte är någon person utan en märklig fantasi. Samtalet blev alltmer hotfullt och kvinnan som verkligen var en riktig kvinna hyttade med fingret mot Molgan och gjorde dumihuvudtecknet, fingret som snurrar ni vet. Min hjärna plockade snabbt upp situationen och ställde följande tankenöt ” I själva verket så kanske det är jag som ser fel person och Mollgan är egentligen verklighet ”. Plötsligt befann jag mig i Matrixsyndromet men som tur var styrdes tankarna undan när jag något fundersamt startade bilen. Skönt att äntligen få åka hem tänkte jag … När jag trodde att sjön låg lugnt över stadsljuset kom nästa huvudbry. En kvinna körde förbi mig och lade sig i ytterfilen, har på senare år lugnat ner mig i trafiken och lät henne därför åka förbi utan bitter eftersmak. Men när hon sedan gick ner på den beskedliga hastigheten av 30 km/h känns det inte lika roligt, stoppljuset kom därför som en skänk från ovan. Nu kan jag dra förbi i lugn och ro när den lilla lyktan lyser grön, då plötsligt beslutar sig denna märkliga gestalt att köra innan det blir grönt och håller därför på att krocka med hela västsverige men det jävligaste är att hon lägger sig framför mig igen. Det är sådana här tillfällen som får medborgare att få hjärnfrakturer, tinningsbristningar, tvångskväkningar eller besinningsstillestånd. Efter många djupa andetag beslutade jag mig för att ta en annan väg hem och kvällen räddades precis innan inträdet i den djupaste dalgången i mannaminne.
Under kvällen antagligen märkt av föregående färska minnen försatte jag tiden med att fundera ut alternativa titlar på populära TV-program.
"Bonde Söker Get" eller alternativt "Bonde Söker Bonde"
"Köslaget" En tävlig som borde passa oss svenskar, bilda den rakaste kön alternativt gör din egen biljardkö, svenskans ord är mångsidiga.
"Äntligen Framme" Möjligen glatt sponsrad av Västrafik
"Cars On Ice" En hyllning till alla halkbaneälskare
"Smäck" En liten talkshow om extra inkomster och om hur du får råd utan att ha råd
Måste givetvis avsluta med en lika stor galenpanna som mig själv :

onsdag, november 12, 2008

Prolog

Chris Barber!
Vem f-n är Chris Barber?
Lugn, det visste inte jag heller för en vecka sen men efter att ha läst en skivrecension i "Classic Rock" så vaknade mitt intresse. För det han har gjort för musikutvecklingen, i synnerhet i England, är det få som överträffar. Ändå är han i stort sett totalt okänd (även för skivgrisar). Förbluffande!
Så här är det:
Från 1950 ledde trombonespelande Barber ett eget storband. Deras musikreportoar var osedvanligt bred. Han introducerade bl.a. skiffle som bandets banjospelare Lonnie Donnegan senare skulle göra än mer populär och som resulterade i en mängd grupper t.ex. The Quarrymen. Har detta något med nutida musik att göra frågar ni er kanske? I allra högsta grad påstår jag. Gruppen Quarrymen utvecklades till det något mer kända Beatles, och resten är som det brukar heta historia.
Inte nog med detta, Barber var en oerhörd betydelsefull person inom en annan musikgenres utveckling på dom brittiska öarna. En genre som det ofta har skrivits om här på grisen därav namnet på inlägget. På bandets reportoar stod även jazz, ragtime, swing och inte minst R'n'B, och då menar jag inte dagens skräpmusik som snott begreppet utan gammal herderlig rhythm and blues. Han lyckades att få över några bluesstorheter från staterna, bl.a. Sonny Terry och Muddy Waters, som han givetvis backade upp med sitt band. Detta såg, hörde och inspirerade unga musiker som Eric Clapton, Peter Green och Rolling Stones som senare blev förgrundsgestalter i den brittiska bluesens högoktaniga 60-talsepok.
Jaha, det var Chris Barber det. Tänk er vad en man med utdragbart bleckblåsintrument kan åstadkomma! Respect och en ocean av cred.

Men var den grön får du en ny………….

Har tillbringat åtskilliga timmar nere i det nya musikrummet med sortering av min kära musiksamling, i bästa High Fidelityanda kan man säga. Skulle jag sätta dom i den traditionella alfabetiska tråkordningen eller efter genre, inköp, år, släktträd, favoriter först, indie, pop, rock mm Det blev till slut en blandning av alfabetisk ordning med inslag av genre och favoriter. Ett problem av denna art känns lika allvarligt som att äta kakan och fortfarande ha den kvar. Nu kanske ni undrar vilken låt som fick äran att premiärspelas nere i min favoritkällare, då kan jag stilla er nyfikenhet med att det faktiskt blev Kraftwerks ”The Robots”, kanske inte så mycket för premiären utan för att testa högtalare och övrig anläggning. Ratatas första album hittade också vägen fram till vinylspelaren, en skiva fylld av bedårande små svenska syntmelodier. Att gruppen sedan blev synonymt med det mjukaste smör man kan tänka sig är bara beklagligt . Efter några dagars ihärdigt vinylspelande kan jag bara konstatera att vinylen slår CDn betänkligt på tårna, mjukare varmare ljud som slickar dig ljuvligt i örongångarna, ungefär som den första tonårsförälskelsen. Har tyvärr inte riktigt hunnit med att hänga på så mycket musiksidor dom sista veckorna så det börjar bli dags att hoppa på tåget igen så…………… The Clash – Train In Vain The Cure – Jumping Someone Elsés Train Kraftwerk- Trans Europe Express Blå Tåget - Staten Och Kapitalet

fredag, november 07, 2008

En musikalisk förlust

Ibland kan saker och ting vara nästan kusliga. Jag har länge funderat och filat på ett inlägg som skulle sticka ut lite här på Skivgrisen. Jag hade för avsikt att lägga upp ett klipp med Mothers Of Invention, inte så konstigt tycker ni...för jag gillar ju Zappa. Men jag hade tänkt att introducera en lite mer jazzig Zappa med mycket blås och långa solon. Hursomhelst så hade jag lagt upp texten väl, filat på vassa argument och förberett mig på en del invändningar. Allt detta slogs i spillror ikväll när jag till min stora förtvivlan läste att orginaltrummisen i Mother Of Invention Jimmy Carl Black har lämnat jordelivet. Han avled i Lödags (1/11) i sviterna av cancer.
Så jag tänker här hylla denne hjälte med ett klipp från -68 där Moters Of Invention framför låten King Kong.
Var tålmodiga låten är lång........
Tills nästa gång...................Hi boys and girls i'm Jim Carl Black and i'm the indian of the group!

onsdag, november 05, 2008

U23D

Gamla fina biograf Royal på Avenyn har bytt skepnad. Från ett liv i skymundan tar den ett jättekliv rakt in i framtiden och ska visa film i digitalt 3Dformat. Å det är inte vilka premiärgäster som helst som visas på duken. En konsertfilm i nämnda format med fyra grabbar från Dublin som under 25 års tid lagt världen vid sina fötter står på programmet.
Smakprov finns här.

tisdag, november 04, 2008

Kopia

Hela åtta år efter föregångarn "Republic" var det så åter dags 2001 för New Order att släppa ett nytt album. Som aptitretare till detta släppte man suveräna singeln "Crystal". Videoregissör var ingen mindre än Johan Renck (Stakka Bo) som gjort sig ett stort namn genom göra videos till bl.a. Madonna. I videon lät han ett fiktivt band "spela" låten vilket hade en sådan enorm påverkan på en grupp musicerande amerikanska ungdomar att de namngav sin grupp med samma namn. Inte nog med det. I videon till sin genombrottslåt plankar dom friskt från ovan nämnda video. Vilka det är? Tja, det är inget dussingäng! Kolla själva!

måndag, november 03, 2008

Ninnananannaninna...ninnannanananana...

Det har kommit en ny bok som heter U2 and i, som är en bok där Anton Corbijn har samlat bilder som han tagit på U2 från tidigt 80-tal fram tills idag. En kanonbok som kan bli din för endast 5oo!!spänn. Nåt' att önska sig i julklapp?

söndag, november 02, 2008

lördag, november 01, 2008

Hällovin

Tanken kom relativt tidigt och har sedan dess aktiverat hjärnans jukebox. Alla helgons-Halloween-Låtlista-Självklart. En del låtar kom direkt medans andra fick värka fram. Så när jag nu skulle visa omvärlden resultatet märker jag att jag inte varit ensam om tanken, hur jag nu kunde få för mig det. Både vår gamla vänblogg Musikfeber och den nya spännande BoggBlogg har lanserat varsinn suverän Halloweenlista där även dom flesta av mina val finns med. Så därför hänvisar jag våra läsare till deras respektive blogg för SPÄNNANDE lyssning. Jag skulle ändå vilja förmedla några stämningsfulla låtar som inte finns med i dessa två listor.
Trick or treat?
Alice Cooper – Years ago+Steven Från "Welcome to my nightmare" med skräckrösten Vincent Price som många känner igen som berättarröst från Michael Jacksons "Thriller"
Blue for two – Eyes of a storm Jag vet inte varför men denna låt ger mig en krypande känsla. Förmodligen den skeva "positivmusiken" som påminner om skräckfilmer.
Doors - Riders of the storm Har oxå en skrämmande atmosfär som känns längs ryggraden. Plocka inte upp liftarn!!!!!!
Fields of the Nephilim - Moonchild Egentligen kunde man ta vilken Fields låt som helst, dom flesta har en mardrömsk, våldsam framtoning som än mer förstärks av videorna vilka för tankarna till Vilda Västern å shamaner.
John Carpenter - Halloween theme Finns det någon mer regissör som själv gör musiken till sina filmer? Ingen musikalisk milstolpe men så starkt förknippad med ämnet så det blir en självklar avslutning här.
 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »