Giganter

Musiken är ett glashus på

sluttningen

där stenarna flyger, stenarna rullar

och stenarna rullar tvärs

igenom men varje ruta

förblir hel.

Vackra ord på ämnet av Tranströmer

Från en gigant till en annan så såg jag att Waterboys har släppt en skiva med tolkningar av den irländske nobelpristagaren WB Yeats, örongodis för en nörd som mig.

Lyssna på spotify

Även om jag nog tycker att Shane tolkar honom lite starkare..

An Irish Airman Forsees His Death

När jag skriver detta sitter min son bakom mig i köket och leker med lite burkar o annat från ett skåp, han är 1,5 år och gillar sånt. Jag ser att han har fått tag på knivbladen till mixern och böjer mig ner för att ta bort den. Jag upptäcker då att jag är för sen, han har redan 3 fina skärsår och blod över hela handen. Det är ju inte värre än att jag kan sätta på några plåster, han blev inte ens ledsen, men vad hjälper det. Försöker berätta för hans mamma om lille Ricky, som stoppade ner handen i mixern och hur illa det kunde gått. Men stämningen är ansträngd.

Ricky´s hand

Trast? Nä svan!

Så sitter man och smälter årets Way out West med den där härliga känslan i kroppen man har när man varit med om något riktigt bra. Hade inte jättestora förhoppningar om årets festival, tyckte startfältet var lite halvtrisst men ett festivalbesök med goda vänner och pilsner, eller något av de många fina alkoholfria alternativ som erbjuds, är ju aldrig fel. Så nu är jag som sagt mycket nöjd med att jag tillslut fick ändan ur vagnen och införskaffade en biljett tidigare i veckan. Jag kom in lite sent på fredagen men gott i väl i tid för att hinna se Fleet Foxes, vid sidan av Thåström det band jag såg fram emot mest. Missade dessa till förmån för Håkan Hellström för fyra år sedan så jag har väntat på ett tillfälle att se dem sen dess. Vad skall man säga, musiken sitter som gjutet, perfekta stämsånger, en lysande start på festivalen helt enkelt. När sista låten var avklarat drog Robyn igång med full energi på scenen mittemot, när hon dansar runt i stylthöga skor Prince borde avundas i någon slags Cobradans till just Cobrastyle vänder jag mig till Jimmy o säger ”snacka om kontrast” och syftar på föregående orkester varpå min lomhörde kamrat svarar, ”Trast! Jag tror hon försöker se ut som en svan…” Nåja, efter lite mat var det äntligen dags för Thåström, han lyckas äntra scenen precis i det ögonblicket när solen håller på och gå ner och luften blir lite kallare vilket gör att det känns än mer suggestivt. Han ser lite sliten ut i gubbbyxor och hatt när de drar igång med Miss Huddinge men kycklingdansen sitter. Bättre blir det med Ingen sjunger blues o Du ska va president var tyngre än någonsin. Förbannat bra som alltid när Thåström spelar även om jag sett honom bättre, 3 låtar jag aldrig hört förut varav en var en Strycover fick jag lära mig. Efter det kändes det som att Prince bara kunde förstöra ett vackert minne så jag begav mig hemåt. Lördag, försenad stressar jag in med bilen till stan och springer in för att se sista låten med Noah and the Whale, lät väldigt bra. Säkert spelade på största scenen vilket förvånade mig lite men den fyllde de upp utan problem. Överraskande bra faktiskt, jag gillar Säkert riktigt mycket, Annika Norlin är förbannat bra på att skriva låtar och framför dem med stort allvar och självförtroende utan att det känns pretentiöst, ska se dem igen så fort jag får chansen. Därefter såg vi några låtar på Loney Dear som också han lät riktigt bra, vi gick bort för att kolla lite på Pulp och tänkte att vi går tillbaka sen men där fastnade vi. Pulp svängde något hejdlöst, Jarvis trollband publiken bjöd på både sig själv och choklad. Han blåste nytt liv i sina gamla örhängen Disco2000 och Common People och de känns helt plötsligt som något fräscht när jag spelar dem på stereon idag. Därefter Tiesto, trodde jag skulle uppleva det som tortyr men måste säga att jag tvärvände på den punkten, riktigt glad att jag gav det en chans, ett basljud som fick det att fladdra i mitt 5 mm långa hår är inte att förakta. Att festivalen avslutades med Kayne West och mer techno i form av Fake Blood gjorde att avsaknaden av gitarrer var för mig påtaglig, men det gjorde inte så mycket, jag var helt nöjd med dagen. Kort sagt 2 riktigt roliga dagar och jag ser fram emot vad nästa år har att erbjuda.

Mick Harvey

Efter att jag såg den försikte Harvey vid trummorna vid förra inlägget kände jag mig tvungen att flagga om den här oväntat svängiga låten från hans kommande album Mick Harvey – Famous Last Words

Söndagstips!

Jaha, då har man klarat av första veckan som fyrbarnsfar, känns förträffligt och lite märkligt med tre döttrar och en son i huset, trodde inte det sistnämnda var möjligt faktiskt, men skam den som ger sig... En son som enligt min mening borde få det stolta namntet "Dante" men som riskerar, då förhandlingarna kollapsat, gå under namnet "Lillebror" resten av livet. Fick även mitt diskbråck opererat dagen innan födelsen, underbart att kunna röra sig utan behöva trycka i sig ett halvt apotek innan. Uppvaket efter operationen ägnade jag åt att lyssna igenom the Jeffrey Lee Pierce Sessions Project, där bl a Nick Cave, Mark Lannegan, Mick Harvey, Lydia Lunch, Debbie Harry mfl tolkar 6 st tidigare outgivna Piercelåtar i totalt 16 spår, man kan tycka att de borde använt sig av fler låtar istället för flera versioner av samma låt men det gör faktiskt inte så mycket. Stundtals är det magiskt bra, i synnerhet öppningsspåren Ramblin Mind med Cave och framför allt Lanegans "Constant waiting". Smyg in på deras myspace eller införskaffa hela skivan, det är den värd, fast det är ju bara vad jag tycker, vill ni ha en objektiv åsikt skall ni fråga någon helt annan.

Midlake

Snubblade över den här skivan när jag satt o slösurfade på emusic, tyckte de var skitbra, upptäckte sen att de precis släppt en ny skiva men jag fastnade inte för den lika mycket. Så om någon annan än jag har missat The Trials of Van Occupanther från 2006 så vassego.

Midlake

Shane´s back!

Kände att jag var tvungen att kommentera detta. Shane har väl trotsat döden i flera decenium vid det här laget, enligt tidningarna har han tillsammans med sin flickvän på egen initiativ samlat ihop gamla kompisar till förmån för offren i haiti.

Se själva

Rapport från en ynk-rygg

Efter att ha haft 1 års b loggsemester tänkte jag att det var på tiden att jag visar ett livstecken. Ligger för tillfället på en värmedyna med datorn i knät, något som jag gjort ganska flitigt i vinter, i alla fall så fort lilltjejen sover. Jag har nämligen varit pappaledig några månader, dock en något handikappad pappa så roliga aktiviteter har lyst med sin frånvaro, orsaken är ett diskbråck som började i julas o bara blir värre. Jag träffade en kirurg i fredags o vi kom överens om att det var dags för operation, under tiden jag väntar på detta fick jag ytterligare ett piller att knapra på. För tillfället äter jag 4 sorters preparat, inte mindre än 22 piller/ dygn, jag funderar på om jag skall lägga dem i en tallrik o äta dem med mjölk och äpplemos, eller varför inte lingonsylt. När jag väntar på operation går min kära hustru och väntar på att få föda ännu en rosa lintott när som helst, om tajming är allt så är jag fullständigt tillintetgjord, jag funderar på att ställa upp som statymodell över ett monument för taskig tajming. Hur som helst så är inte allt nattsvart, har byggt färdigt huset och fått en ny stereo, en stereo med tillhörande ipod-docka så jag kan ligga i soffa o få upp menyn på tv´n. Tyvärr är menyn lite långsam och jag måste alltid börja bläddra artisterna från A, vilket gör att jag lyssnar mycket på artister som börjar på A B och C.

Man kan tycka att när jag inte har skrivit en rad på ett helt år så borde jag kunna komma med någonting nytt, så är det alltså inte, jag har troget följt övriga grisars o "grannbloggares" musiktips och varit nöjd med detta. Däremot vill jag vurma för en alldeles lysande platta som jag återupptäckte häromdagen, jag köpte skivan när den kom 2007 men samtidigt köpte jag Grinderman vilket kan ha bidragit till att den kom lite i skymundan, spelade den ett tag men sen föll den i glömska, men nu spelas den återigen flitigt. Här kommer en påminnelse om hur bra "Neon Bible" är.

Arcade Fire- No Cars Go

Black Mirror

De står högt på min önskelista över band jag vill se, få dem på Way out west vore ju närmast en dröm, kolla dem live här,

Keep the car running

Dags att sträcka på benen!

Då har det gått en vecka till, har svävat på moln efter Thåströmkonserten i fredags, givetvis så bra som jag väntade mig, fast lite bättre än då, kanske återkommer till den kvällen senare. Nu tänkte jag dela med mig av Spoon som emusic tipsade om idag, svänger så man blir tokig, helt enkelt musik som lyfter upp en ur myssoffan. Spoon Å en liten video

Minnen och förväntningar

I fredags släppte som sagt Thåström sin senaste skiva och den har förgyllt tillvaron sen dess. Jag räknar med att han kommer att fortsätta med detta med final på fredag då jag ska se honom på Liserbergshallen. Jag såg honom för 3 år sen efter han släppt Skebokvarnsvägen och det var något så inihelvete bra att endast några få konserter sen har kommit i närheten av den totala ståpälsupplevelsen, så förväntningarna på fredagens konsert är naturligtvis höga men jag är ändå ganska säker på att jag inte blir besviken. Thåströms låtar känns långt ner i maggropen. När jag kom hem från konserten för 3 år sen satte jag mig lite lagom marinerad och plitade ner låtlistan med lite småkommentarer, så här såg konserten ut då och om det är någon som är osäker på om ni ska gå på konserten så är här 20 anledningar att göra detta. Eriksbergshallen 17/2 2006 1. Söndagmåndagsång Thåström inledden ensam med akustisk gitarr, bandet trippade in vid halva låten. 2. Som eld, gaypop när den är som bäst 3. Ingen neråtsång sång, kort sagt så jävla bra, kvällens hödare! 4. Århundradets brott, var som en tidskapsel till 1985. Typ… 5. Karenina, saknar ord 6. Sonder boulevard, kommer nog på en delad förstaplats med ingenneråtsång, mycket tack vare pianot som fick pungkulorna att dallra. 7. Främling över allt, en härligt spattig Thåström som vandrar rastlöst runt scenen i den 3 min långa skrammelinledningen. 8. Kriget med mig själv. Rätt given men alltid lika bra 9. Släpp aldrig in dom, tungt tungt 10. Ungefär så här… Kvällens ös, ååhhn denna Bosse Högberg. 11. Fan, fan fan, snygg nertagning till ångest och bitterhet efter förra röjlåten. 12. Alla vill till himlen, aldrig varit bättre 13. Djävulen och jag, otippad favorit 14. The Haters, ösig version skitbra! 15. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, en sån fantastisk underbar mörk visa. 16. Brev till 10:e våningen. Extranummer 1 17. Om Black Jim 18. Ingenting gör mig 19. Du ska va president, en tung släpig version, har aldrig riktigt gillat den låten förrän nu Extranummer 2 20. Bara om min älskade väntar, underbart med något riktigt oväntat, skämtade och kom av sig innan sista versen. Stand up comedy klubben nästa… Mest saknad, Blå himmel blues

Årets fest!

Såg att de har börjat boka upp band till årets Way out West på allvar nu, och det är minsann ingen blygsam början heller. Arctic monkeys, Band of horses, Lilla Allen (hon gör ett nytt försök, fick ju ställa in 2007) Timo Räisänen, Wilco (ser verkligen fram emot dem) & som grädde på kolan Calexico o många fler. Så med Let´s dance o så ska det låta ( vadå så ska det låta? Det låter ju förjävligt!) skvalande i bakgrunden så önskar jag att fjärrkontrollen kunde spola fram klockan till den 14 augusti, kör mig till Slottskogen o servera något kallt i solskenet. Way out west

Skidgrisen!

Jaha då var det dax igen, om några timmar styr jag kosan upp till Sälen för en veckas skidåkning. Hallen står fullknökad med väskor, barnvagnar, matkassar, leksaker etc, detta ska på något sätt få plats i bilen vilket kan bli ganska intressant med tanke på att den redan är halvfull med hjälmar, pjäxor å annat jox. Förmodligen kommer vi få ha utrustningen på oss när vi åker upp. Jag börjar inse att det bästa just nu vore att få några timmars sömn då väckarklockan ringer om sådär 5 timmar, men man kan ju inte åka iväg utan lite nya blandskivor o dessutom behöver ipoden uppdateras, allt annat vore förrödande för familjehumöret. Jag får helt enkelt kasta ihop något snabbt, får se vad det blir, men jag börjar nog med Timo Räisänens version på "I got you babe" från coverplattan som Gonzo tipsade om härom veckan. Jösses va bra den är, o originalet är ju inte så pjåkigt heller. Sonny & Cher

Det räcker att vara sig själv

Resultatet av ett alltför lättsamt leverne i torsdagskväll har blivit en rejäl vinterförkylning, så med svidande hals o rinnande näsa går jag runt o gnäller o tycker synd o mig själv. Lite synd är det om min dotter Smilla som också är förkyld, fast givetvis mer synd om mig. Men inget ont som inte har något gott med sig, det blir lite mer tid över till musiklyssnade, har passat på att lyssna igenom Lalehs senaste och den låter som; Laleh kort sagt. Inget förvånande på något sätt utan låter som hon brukar, och det gör hon alldeles rätt i, framför allt det hon gör på svenska och persiska, att hon dessutom är en artist med stor integritet är också ett plus. Fastnade för låten Bjurö Klubb som förde tankarna till Cindy Laupers gamla "time after time", hon kommer säkert få mängder av priser under nästa års galahysteri. Nä nu får jag nog gå o ta en tablett av något slag o lyssna på lite Dag Vag. Snorbloos

A crooked smile and a heartshaped face!

30:e mars släpper skönheten från Dorset albumet "A Woman A Man Walked By" tillsammans med John Parish. PJ Harvey har gjort en hel del riktigt bra grejer men är kanske inte rockhistoriens jämnaste artist så vi får väl se vad det här kan bli. Jag fastnade inte för hennes musik förrän runt 2004, strax därefter tillkännagav hon under en konsert att det skulle bli hennes sista och att hon skulle lämna musikbranschen för gott. Så blev det inte tack och lov och i vår får man chansen att se henne live. Dock inte i Göteborg men i Oslo, Köpenhamn eller Stockholm så vi får väl se hur det blir med den saken, men om man hoppas riktigt mycket så kanske hon kan bli ett ämne för Way out West. Här är några goda anledningar att gå och titta. Har ni inte fastnat för henne ännu så införskaffa skivorna "To Bring You My Love" och "Stories From The City, Stories From The Sea" så är ni där. Dress This is love C´mon Billy Här i rosa kroppstrumpa

p3 guld

Efter att ha ägnat dagen till att döpa lilltjejen så kändes det skönt att slå sig till ro i TV-soffan o kolla på P3-Guldgalan. Jag brukar normalt vara en gnällig fan när jag tittar på dylika tillställningar men måste säga att allt föll mig i smaken. Med undantag för dansgenren som helt saknas på min hårddisk men det är ju en annan pilsner. Bäst och mest oväntat tycker jag var att Markus Krunegård tog hem priset för årets låt, men det kanske beror på att jag precis har upptäkt honom, och så detektivbyråns framträdande med Annika Norlin o ovan nämnda Markus. Det blåste bort det sista kyrkdammet från kavajslaget. Årets låt

Moz is back!

Med risk för att vara lite enkelspårig vill jag uppmärksamma ytterligare en favorit vars nyskapade skiva jag går och väntar på. Hörde låten "I´m throwing my arms around Paris" från Morrisseys kommande album, den var precis så bra som jag förväntat mig att den skulle vara. Moz är att lita på helt enkelt. Han kommer ju dessutom hit i sommar vilket gör att han hamnar väldigt högt på önskelistan över årets viljagåpåkonserter. Lyssna på nya låten på myspace. En gammal favorit

Framför näsan!

2009 börjar lovande, Freddie Wadling släpper en soloskiva i form av dubbel cd den 28:e januari, det lilla man kan höra på myspace låter mycket lovande tycker jag, att han gör en version på Imperiets café cosmopolite är ju helt vansinnigt spännande. Upptäckte dessutom att han har gjort en version på Life on mars tillsammans med Soundtrack, att den dessutom funnits tillgänglig på en samlingsplatta i ett år känns ofattbart, hur har jag missat detta? Jag vet att Gonzo mer än en gång har propagerat för denna gigant i sina inlägg men jag har uppenbarligen inte haft huvud och öron på skaft. Hur som helst är låten så bra att jag blir sömnlös, vill bara lyssna på den igen o igen o igen.... Freddie Wadling myspace

Reflektioner och starksprit

Såhär sista dagen på året känner man riktigt hur nätet fullständigt kokar av alla årsbästalistor som är påväg ut. Ser fram emot att läsa dessa, men jag har fullständigt misslyckats med min. För mycket bra helt enkelt, för mycket bra som jag hittat de senaste veckorna dessutom. Gristräffen i början av december har givetvis varit en starkt bidragande orsak till detta. Men jag har däremot ett möjligt scenario för hur min nyårsafton kommer se ut, har därför gjort en liten playlist i förebyggande syfte så jag är väl förberedd för 2009´s första timmar. Vi ska på fest hos några kompisar i Landvetter ikväll, kommer med allra största sannolikhet bli mycket trivsamt, mat kommer ätas, sprit kommer drickas, glas krossas etc. Min förtjusande och ammande och därtill också vansinnigt trötta hustru kommer förmodligen av nämnda anledning ganska tidigt ta mig i örat och köra oss hem. Hemfärden kommer också mycket sannolikt innebära en 30 minuters powenap för mig, väl hemma är jag därmed pigg som en gädda och får reflektera över det gångna året med mina tre kompisar, Ardbeg, Bowmore och Lafråjg. Då ska jag lyssna på detta; Loudon Wainwright - Say that you love me. Jag är egentligen inget större fan av någon av Wainwrigtharna, men de trycker ur sig jävligt bra låtar emellanåt. 2008- Hello Saferide, ok nu har jag lyssnat igenom deras skiva ordentligt, den är jävligt bra. We call upon the author - Nick Cave, riktig stöklåt från årets bästa skiva, eller nja, tyckte jag åtminstonde till aldeles nyligen, kan inte bestämma mig längre. Flipside - Soundtrack of our lives, Musik görs bäst i Göteborg eller... Inni mér syngur vitleysingur - Sigor Rós Den musikupplevelse 2008 som jag värderar högst är nog att jag var på Way out west o fastnade för Sigur Rós, sent ska syndarn vakna. Se på mig nu vad tycker du? - Markus Krunegård. Införskaffade mig detta alster så sent som i förrgår - skitbra helt enkelt! Miles Davis & the cool - The Gaslight Anthem Från årets bästa skiva om man ska tro Emusic, snuskigt bra är det i alla fall. Daddy´s gone - Glasvegas Jag vet inte varför den här låten får mig att associera till Nyår, jag kan ju omöjligt ha hört den på någon nyår men det är förmodligen för att det är en typisk sistadansenlåt, iklädd massor av taggtråd. Goodnight, travel well - Killers Kanske årets mest spelade platta trots att den bara har en månad på nacken, men sådana här tokhajpade alster brukar få mig att tappa intresset efter ett tag, vi får se hur den står sig, just nu så älskar jag den. Gott nytt år!

Värt väntan?

Såg till min förtjusning att Thåström släpper ett album 4:e mars 2009, väntan känns olidlig men han brukar inte göra mig besviken. Dessutom har jag precis införskaffat konsertbiljett till Lisebergshallen 20:e mars. Hoppas vi ses där.

Smile!

Våran bäbis börjar närma sig 3 månader, hon har börjat le riktigt. Inte några tveksamma magontminer utan riktiga breda leenden. Visserligen ljudlösa än så länge men tillräckligt för att alla som tittar på henne ska knyckla ihop ansiktet, göra konstiga läten o diverse tungformationer som i alla andra sammanhang skulle uppfattas som lätt obsena. Detta hjälper oftast inte utan leder istället till att man försöker göra ännu löjligare grimaser. Men jag har hittat knepet, Tindra är nämligen begåvad med ett musiköra och ler stort när hon hör sin första favoritlåt, och inte vilken låt som helst. Jag är i allmänhet skeptisk till covers på sådana här mästerverk men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Att storasystrarna har bytt bort Nick Cave mot hits for kids gör mig ingenting, för det är uppenbarligen precis som det var i den familjen som jag växte upp i. Det är minstingen som har smak! Martha Wainwright - See Emily Play

Bambi

Har ägnat morgontimmarna åt att botanisera i min hårddisk bland allt nytt jag skaffat senaste tiden, men insåg att jag aldrig kommer att lyckas lyssna igenom allt ändå, så jag gav mig ut på nätet efter lite till. Sprang på den här tjejen, gillar man som jag Patti Smith o PJ Harvey så är inte steget långt till detta. Givetvis så har Mick Harvey med ett finger i spelet även här. Bambi Lee Savage Bambi på myspace