Vad gör du då?....Vad gör vi nu?

Oj oj oj vad längesedan jag skrev ett inlägg här på skivgrisen. Det har varit en lååång mörk höst som sugit musten ur de flesta, inte minst mig. Nu är det ett nytt år med spännande musik. Det kan bli lite av ett festivalår kanske, det ser lovande ut på festivalhimlen. Vad sägs om band som Soundgarden,Bon Iver,Stone Roses, The Cure, alla kommer trampa den svenska myllan i sommar.

Men 2012 börjar i mörkrets tecken.....läste ikväll att en av mina stora idoler inom svensk rock lämnat oss.(uppgifterna är inte bekräftade till fullo) Per Odeltorp alias Stig Vig.

Denne man har en speciell plats hos oss skivgrisar, Dag Vag är ett band som alltid spelats på våra sittningar. Det spelar inte någon roll hur mycket ny musik eller nya band som spelades....någon gång under kvällen kom alltid en Dag-låt. Det har varit "dimma" , "tjockhult", "musik" men kanske framförallt "Bullen".

Jag hade förmånen att se Dag Vag på Neferititi i oktober, en helt fantastisk spelning. Det är jag otroligt glad för idag. Den låt som fastnade från denna spelning var "Idioterna". Jag köpte dessutom deras nya singel som är skitbra.

Vi lyfter på hatten och spelar givetvis bara Dag-Vag hela morgondagen.

Lägger en spotifylista här

Det Stora Rosa

Även The Big Pink har släppt sitt nya album “Future This” Har dock inte hunnit att lyssna igenom den ännu. Här får ni därför en fräck coverversion av Gotyes ljuvliga Somebody I Used To Know

The Big Pink - "Somebody That I Used to Know" (Gotye cover BBC Live Lounge)

Melankoniska Dialekter

The Twilight Sads utsökta Another Bed bevisar språkets magi. Väntar med spänning på bandets nya fullängdare No One Could Ever Now. Torde dyka upp under februari månad

I Vaket Tillstånd

Cool låt, lätt som en vrickning

Svenskt Så In I Norden

En liten lagom spotifylista med svenska artister. Var i starkt behov av en ny lista så varför inte dela med mig till er .

Svenskt Så In I Norden

Melanin Konism

Vet egentligen inte varför jag ständigt söker mig mot melankoniska toner, det tilltalar mig som tusan. Kan dock erkänna att jag är en periodare som går ner i humör och kraft under mörkrets månader. Kanske kan det möjligen påverka…

And Also The Trees – The Beautiful Silence  ( en ljuvlig pärla med gitarrsignum)

Le Days – That Is Love   (Svenskt vemod när den är som bäst, tackar för tipset)

Vildirheart – I Found The Core  ( Stämsäng som håller tjälen på avstånd)

Så Jäkla Bra

From The Cave

Så har vi kommit till avdelning missade band under 2011, nä skämt åsido, allt kan inte fylla hjärnans musikkorridorer. Här är iallafall Caveman . Skön softindie för oss sökare av melankonins uppkomst. Tro mig, den här plattan hade varit med på min Best of 2011 om jag hade berikats med visdomen.

Caveman – Coco Beware     Nya albumet    (Spotify)

Cavemen – Thankful   ( video  )

Musik i Kubik-Best Of 2011

Ytterligare ett år har gått. Känns numera som att varje år innehåller så mycket intressant musik att man ibland måste stanna upp. Kan inte prata om ett överflöd eftersom jag fullkomligt lever på musik men det är liksom svårt att hänga med på alla hörn. 2011 har varit ett fantastiskt musikår, en blandning med extra allt. Har satt samman en spellista som under årets gång  fyllts på med nya sagolika toner. Att välja ut ett antal som överglänser dom andra är inte helt lätt, men jag har skaffat mig ett knippe favoriter som rullat något flitigare än andra. Bubblare i form av Bon Iver, Fleet Foxes mmmmm vittnar om årets kvalitetkvantitet.

Jonathan Johansson – Klagomuren     (jisses vilket starkt album)

Kurt Vile – Smoke Ring For My Halo   (gitarrpopsnideri med otrolig charm)

Radical Face – The Family Tree    (den smyger, fastnar i undermedvetenhet)

PJ Harvey – Let England Shake    ( Hennes mästerverk, en klassiker)

The War On Drugs – Slave Ambient  (ambientpsykedelisk konst)

The Feelies – Here Before    ( saknar inte längre Go-Betweens)

Deportees – Islands & Shores   ( Allt faller på plats, enorm växtkraft)

The Kills – Blood Pressures       ( Det sprakar och fräser, vad mer önskas ?)     

Mattias Alkberg – Anarkist      ( En av Sveriges bästa låtskrivare spinner vidare)

Ane Brun – It All Starts With One  ( Fullkomlig kontroll av röstresursen, snorbra)

Lykke Li – Wounded Rhymes     ( Lykke Li återvänder starkare och mörkare, oj)

För er som vill fortsätta att böka ner i årets distinkta musikskörd, dyk in i min egna best of  2011 lista på Spotify “ A Dive Into 2011”

Omlackat

Att man behöver se om bilens ytskick ibland är allmänt känt. Men behöver Metallica verkligen ytterligare en recond?! Jajamen säger jag glatt, speciellt när Enter Sandman kommer i Bill Baileys händer. Ni som kommer ihåg Bill från tidigare inlägg på grisen vet att det brukar handla om musikalisk komik på allra högsta nivå. Nåja, denna gång kanske inte den tekniska briljansen är det som är mest remarkabelt men herre j-ar va roligt! Detta fick i alla fall min kväll att kännas betydligt muntrare.