När Stones nådde trettio år som band tyckte man dom var snubblande nära pensionen och parodins yttersta gränser. Men idag har dom gått igenom 50-års krisen och håller fortfarande på och rockar....nåja! Men Stones kändes som dom var från en annan epok.
Därför känns det märkligt att konstatera att ett av mina favoritband uppnått mogen ålder, speciellt när dom under åren har varit allt annat än produktiva och det man har kunnat läsa om bandet har lätt kunnats sammanfatta med schismer. Och hur angeläget är ett band som inte släppt någon skiva på 20 år? Men gamla ikoner hyser man (alltför) stor respekt inför och musiken sitter i ryggmärgen. Trots att det har funnits några få chanser genom åren att uppleva dom live så har jag aldrig lyckats. Därför är det överraskande och med faktiskt med en uns tillförsikt som man nås av infromationen att 18 november så står dom på Brewhouse scen i ett hav av rök och en nytrimmad Dr. Avanlanche. Om inte något oförutsett inträffar så kommer jag vara där bland mörkerfolket och se på husgudarna.. en första gång , en sista gång och en gång för alla!!!div>
