Den är inte ny men vad fasen gör det ? P.J Harveys skivor brukar vara något ojämna, men på sista fullängdaren gör hon sitt allra starkaste intryck hittills. En förbaskat bra skiva helt enkelt, kommer säkerligen ligga med högt upp på årsbästalistorna. Några spår från denna skulle kanske smaka så här på måndagskvällen ? För er som totalt missat denna skiva, lyssna genast på Spotify !!
(Varje låt är som en fantastisk liten kortfilm)
The Glorious Land (video)
On Battleship Hill (video)
Let England Shake (video)
The Words That Maketh Murder (video)
Pizzagrillning på altanen, volymiöst taktfulla Steel Pulse i nya Dynavoice Dynamite högtalare, öl, familj och omtanke , skulle vilja stanna tiden just där. Det är i dom där små ögonblicken som själfulla minnen skapas. Tänker även på ett magiskt ögonblick från senaste Way Out Westfestivalen, Tallest Man On Earth spelar I Won´t Be Found och solen står som en värmande kamrat och ler mot oss. Livet kan vara bra vackert. Skall sägas att vi hade avnjutit starkare drycker, kan aldrig tänka mig att det påverkar..
En lärdom som oftast kommer med åren är vidsynthet, lyssna med bredare upptagning, att inse och uppskatta mångfald även inom musiken. Det känns som att gränser sakta suddas ut mellan musikgenrér. Tror att musiken aldrig varit så stark och tillgänglig. För mig som musikfanatiker är detta paradiset..
Varför inte då lyssna på ett band som blandat in modern musik med medeltida klanger och folkmusik sedan 80 talet. Lägg speciellt märke till trumslagaren som utför regndans mitt under spelning, fingercymbaler kan väl aldrig vara fel ??
Ibland behövs lugnet, gå in i zonen så att säga, dra på den där samlingen som får tungfolket att sätta plomberna i halsen. Folk , alt country, singer songwriter, gräsrötter mmm. Band jag inte visste att jag gillade poppar fram likt bananflugor vid fruktskålen. Som en motpol till livets ständiga forcering kommer därför en just sådan lista.Observera att den inte är lämplig till förfesten.(klicka nedan vid intresse)
Visst var jag en av dom som växte upp under åttiotalet, med tonårsfylla, kärleksbekymmer, ångest , identitetsproblem och allt det där som hör det begynnande vuxenlivet till. Musiken under dessa år har av många s.k förståsigpåare kallats för dom förlorade åren, detta kan jag givetvis inte hålla med om. Visst kom det en hel del skivor som kanske inte skulle lämnat pressarna men även guldkorn som aldrig faller i glömska. Tänkte bjuda på några av mina goaste bitar, alla med en egen historia.
