Sjövargen Utvidgar Reviret

Tackar för hett tips Boggen, Sea Wolf är tillbaks med rykande färska godsaker. I väntan på höstens nya album kan vi njuta till låten Old Friend. Kan knappt bärga mig..

Old Friend   (YouTube video)

Sea Wolf på Spotify

Djurkollektivet Anfaller

Nytt med Animal Collective, minsann låter det inte som ett dragspel någonstans i ljudbilden,bandet som aldrig slutar att förundra.

Todays Supernatural   (YouTube Video)

Härlig Är Jorden..

Svensk musik andas med välfyllda lungor, nya upptäckter ligger runt varje hörn. Har fått äran att stifta bekantskap med just ett sådant knippe nya svenska band. Alla med en egen stil och framtoning.

Centimeter från Stockholm spelar en melodiös indiepoprock med hög klass. Bandet är på gång med ett nytt album men i väntan på detta finns det mycket godis att slänga sig över. Lyssna gärna på deras lysande album “Mellanrum” från 2006 som är en mycket bra fullängdare. Även nya låten Motorhead är ett riktigt guldkorn.

Kingobama påminner precis som dom själva antyder mycket om Mando Diao, Kooks och liknande power pop/rock-akter, det finns två spår att avnjuta via Soundcloud. Tycker att den andra låten Don´t You Know är den starkaste av dom två, mycket intressant minsann. Rekommenderar starkt att även snegla in på deras Myspace-sida, där finns ytterligare helsköna låtar för avlyssning

Tyred Eyes är ett punkband från Göteborg som trevligt nog skickade mig en kopia på sitt nyligen släppta album “The Piercing Stare, The Thousand Lies” Genomgående hög kvalitet på låtarna och ett sanslöst tempo. Med både kvinnlig och manlig samsång/stämsång skapas en speciell atmosfär. Egna favoriter från skivan är Party Like´s It 1939 !, I Never Liked Anyone.. samt To Late To make It Right, lyssna för tusan !

The Grand New Wrong med medlemmar från Alingsås och Göteborg spelar en hård rock med hardcoreinslag. Gillar speciellt deras EP “Seconds” från 2011 , andra låten “Great White” blandar ihop en ljuvlig mix som får en gammal Death From Above 1979-diggare som mig att svettas. Dom har även en video till deras nya singeln “Hands Of Time” Deras utgåvor finns på Spotify så ös gärnet alla musikdiggare.

Det var allt för den här gången.

På Dom Igen ..

Efter två underbara veckor i sommarstugan är det dags att sparka igång bloggen igen. John Maus, Passion Pit, Purity Ring och Family Band har snurrat flitigt  på spelaren. Dags för en inköpsrunda snarast. Kan även med spänning se fram emot en stundande Way Out West, vad mer kan man begära från en semester ?.

Summer Party

Vad sägs om en rökig liten lista för sommarfesten ? Mestadels altrock men med vissa välkända inslag. Kommer att fylla på med mer klös under sommaren.

The Rock Summer Party List  (Spotify)

Peruker Som Övertygar ?

En udda låt med Afghan Whigs, tydligen gömd på Congregation, nymixad tappning. En grym inramning på måndagskvällen.

Mogwai

I väntan på Way Out West......

Back To the Indies 2

Snart nalkas den mycket efterlängtade semestern, veckan som gått har dessutom bjudit på några imponerande bokningar till Way Out West.Inga mindre än Kraftwerk och Mogwai kommer att besöka vår sköna park. Jisses vilken festival det blir....Har suttit och gnuggat på några nya spellistor så här inför ledighet och allt. Först ut blir en favorit i repris "Back To The Indies del 2" med några av topparna från tiden då indiemusiken var som allra hetast. Har valt några udda låtar som kanske inte alla har hört. Mycket Nöje...

Back To The Indies 2   (Spotifylänk)

Bara lånade!

I början av 70-talet hängde en nybildad grupp från Kalifornien med på en av Jethro Tulls turneer som förband. Grupperna kom väl inte så bra överens så något mer samarbete än just denna turné blev det inte. Jethro Tull popularitet växte snabbt och räknades på den senare delen av decenniet till en av de stora banden i världen. Det amerikanska bandet åkte hem och utvecklade en musikgenre som kom att göra dom än större än Jethro Tull. Bandets klassiker och titelspåret från 1976 års album kan inte missat någons öron. Men turnéen med Jethro Tull var bevisligen inte helt bortkastad ELLER?

Luftslottet som sprängdes

 

Så har luften pyst ur den svenska fotbollen för den här gången. Jag har inte förstått den nationella hybrisen som rått den senaste månaden då det har pratats om blågult guld. Att man som spelare tror på det är självklart, något annat vore straffbart. Men experttyckarna - vad har dom byggt sina högt ställda förväntningar på? Man måste väl ändå på något sätt kunna kräva någorlunda underbyggda teorier och inte bara lösnummersäljande rubrikskapande. Denna övertro tycks ha genererat fel typ av respektlöshet vilket enligt mig var en av de stora anledningarna till den så anskrämliga insatsen mot Ukraina. Visst är det bra att tro på sig själv och ta ut laget efter sin övertygelse hur fotboll ska spelas. Men att INTE bry sig om sin moståndares styrkor och tro på att sitt eget lag ska vara spelförande i 90 minuter och därigenom inte drabbas av dom är respektlöst. Av alla bleka mästerskapsnosar så satt den allra blekaste på den välklädde mannen vid Sveriges bänk. Den svenska laguttagningen mot Ukraina var ett hån mot våra moståndare. Och självklart tackade dom för det och vann fullt rättvist.

Jag är absolut inte ute för att hänga någon, tvärtom så kan detta fungera som en viktig lärodom inför framtiden. Och att svenska lanslaget kan spela relativt bra fotboll visade dom inte minst i matchen mot England igår som mycket väl lika gärna kunde slutat med en blågul triumf.

Man måste också sätta rätt perspektiv på saker och ting. Sverige är en liten fotbollsnation med den inhemska serien placerad på gärdsgårdnivå. Vi har en stor stjärna, några habila proffs i halvstora klubbar och sen ett flertal spelare i mindre kända lag och länder. Vissa spelar regelbundet andra inte. Att man av denna skara ska kunna vinna EM är närmast obefintlig. Men det har skett! Grekland!

I de stora drakarnas EM-specialbilagor har man kunnat läsa om de andra lagens trupper. Man kan väl lugnt säga att de flesta lagen har en helt annan dignitet än Sverige. Men spelarkvalitet ger inte automatiskt vinnare, det vet vi, men förutsättningarna för framgång är betydligt enklare.

Sverige har oftast nått sin framgång genom ett blytungt kollektiv med en näst ogenomtränglig defensiv. Den har inte funnits på senare år och bidragit starkt ojämna resultat. Man har försökt få en mer harmonisk grupp genom småhånglande på träningar och jag är den förste att stryka under på att framgång nås gemensamt. Men man kan ju tänka sig så fruktansvärt respektingivande dessa krambilder varit för våra moståndare. SVENSKARNA ÄR TUFFA DOM!

Jämförelsen med VM 94 har dragits fram i tid och otid. I den turneringen kom vi mycket riktigt trea men inte fasen hade vi världens tredje bästa landslag! Det är en vansinnig skillnad.

Jag är som alltid optimistisk och så även för svensk fotbolls framtid. Jag tycker att Hamrén ska utveckla sin spelidé som är positiv men samtidigt ha en gnutta realism i sitt tänkade.

Som helhet är EM en väldigt positiv turnering. Jag förvånas fortlöpande hur jäkla bra alla är!

Och som avslutning och hyllning till våra banemän igår kommer här den bästa fotbollslåten.