Så har luften pyst ur den svenska fotbollen för den här gången. Jag har inte förstått den nationella hybrisen som rått den senaste månaden då det har pratats om blågult guld. Att man som spelare tror på det är självklart, något annat vore straffbart. Men experttyckarna - vad har dom byggt sina högt ställda förväntningar på? Man måste väl ändå på något sätt kunna kräva någorlunda underbyggda teorier och inte bara lösnummersäljande rubrikskapande. Denna övertro tycks ha genererat fel typ av respektlöshet vilket enligt mig var en av de stora anledningarna till den så anskrämliga insatsen mot Ukraina. Visst är det bra att tro på sig själv och ta ut laget efter sin övertygelse hur fotboll ska spelas. Men att INTE bry sig om sin moståndares styrkor och tro på att sitt eget lag ska vara spelförande i 90 minuter och därigenom inte drabbas av dom är respektlöst. Av alla bleka mästerskapsnosar så satt den allra blekaste på den välklädde mannen vid Sveriges bänk. Den svenska laguttagningen mot Ukraina var ett hån mot våra moståndare. Och självklart tackade dom för det och vann fullt rättvist.
Jag är absolut inte ute för att hänga någon, tvärtom så kan detta fungera som en viktig lärodom inför framtiden. Och att svenska lanslaget kan spela relativt bra fotboll visade dom inte minst i matchen mot England igår som mycket väl lika gärna kunde slutat med en blågul triumf.
Man måste också sätta rätt perspektiv på saker och ting. Sverige är en liten fotbollsnation med den inhemska serien placerad på gärdsgårdnivå. Vi har en stor stjärna, några habila proffs i halvstora klubbar och sen ett flertal spelare i mindre kända lag och länder. Vissa spelar regelbundet andra inte. Att man av denna skara ska kunna vinna EM är närmast obefintlig. Men det har skett! Grekland!
I de stora drakarnas EM-specialbilagor har man kunnat läsa om de andra lagens trupper. Man kan väl lugnt säga att de flesta lagen har en helt annan dignitet än Sverige. Men spelarkvalitet ger inte automatiskt vinnare, det vet vi, men förutsättningarna för framgång är betydligt enklare.
Sverige har oftast nått sin framgång genom ett blytungt kollektiv med en näst ogenomtränglig defensiv. Den har inte funnits på senare år och bidragit starkt ojämna resultat. Man har försökt få en mer harmonisk grupp genom småhånglande på träningar och jag är den förste att stryka under på att framgång nås gemensamt. Men man kan ju tänka sig så fruktansvärt respektingivande dessa krambilder varit för våra moståndare. SVENSKARNA ÄR TUFFA DOM!
Jämförelsen med VM 94 har dragits fram i tid och otid. I den turneringen kom vi mycket riktigt trea men inte fasen hade vi världens tredje bästa landslag! Det är en vansinnig skillnad.
Jag är som alltid optimistisk och så även för svensk fotbolls framtid. Jag tycker att Hamrén ska utveckla sin spelidé som är positiv men samtidigt ha en gnutta realism i sitt tänkade.
Som helhet är EM en väldigt positiv turnering. Jag förvånas fortlöpande hur jäkla bra alla är!
Och som avslutning och hyllning till våra banemän igår kommer här den bästa fotbollslåten.
