Ingen tanke. Inget tema. Inget att säga. Huvet är tomt. Så blir det ibland.
Även i såna lägen funkar musiken. Rättare sagt: i såna lägen funkar musiken perfekt. Och det är nästan en nödvändighet.
Så här kommer en spellista helt tagen ur luften.
Manfred Mann's Earth Band - Father of day, father of night Absolut VM-finalist i Dylantolkningar. En gren som han under åren utvecklade till perfektum. Här från tidigt 70-tal med sitt progressiva jordband i en låååång tolkning.
Peter Murphy - Cuts you up Den forne Bauhaussångaren kör det gamla stråktricket på sin absolut bästa sololåt.
Jaques Brel - Amsterdam Den gode Jaques sjunger om Amsterdams hamn och dess tvivelaktiga folk med en inlevelse som de mesta förknippar med den franska vishistorien. Bara ett fel, Brel var från Belgien!
Billie Joe Armstrong & Elvis Costello - No action Vadå ingen action!!!
Wire - Ahead Vad ska man säga om Wire egentligen? Personifierar utrtrycket alternativ musik. Denna låt är en av deras mest lättsmälta. En riktig pärla i mitt tycke.
Hello - New York Groove Låten blev en stor hit på den europeiska kontinenten i mitten av 70-talet å spelades in något år senare av Kiss-gitarristen Ace Frehley som påstod att han aldrig hört Hello's version vilket är högst tvivelaktigt då den nästan är en karbonkopia.
Timo Räisinen - Fear No Darkness, Promised Child Fantastisk låt från förrförra årets WOW-kung.
Silverbullit - Run Å här från förra årets prinsar. Tyvärr är även klippet från WOW vilket medför att kvaliten är långt ifrån bra men det hindrar inte gåshud från de som var där.
Gavin Rossdale - Adrenaline Skön låt från förre Bush-sångaren.
Roxy Music - Out of the blue Ferry å grabbarna får avsluta denna spellista. Å den som får sätta defenitiv punkt är Eddie Jobson med sitt mästerliga violinsolo. Magnifico!
1 kommentar:
Satan vilka klipp, Manred Mann : jag ser gryningen, det är snart vår
Peter Murphy levererar en av hans bästa, maxisingel som Cuts You Up ligger på är ett måste, där finns även låten A Strange Kind Of Love som även den är alldeles utmärkt. Brel som vanligt frenetiskt framförrrrrd, lyssna även på Goodbye Mr Mackenzies version, Wire som med ett sagoligt udda sound äntligen får till en poppärla, Hello överraskar, dessutom med handklapp som får dom främsta glamrockarna att blåsa alkotest, Timo var som sagt sagolik på förra W.O.W festivalen, här ett av hans givna pradnummer, Silverbullit var nästan årets band på ovannämnda festival, Gavin har faktiskt gjort en hel del bra låtar, tyvärr ganska bortglömd här i Europa, Roxy is foxy like hell..
Skicka en kommentar