Osannolik comeback!!!

 

"Grabbar, jag går bara ut och köper en tidning!"

Fleetwood Mac är ett av musikhistoriens mest framgångsrika band. Ni känner säkert till att bandet grundades senare delen av sextiotalet och spelade då fantasktisk blues. Jag har i tidigare inlägg på Skivgrisen skrivit om den formidable gitarristen Peter Greens livsöde. Greens erkänt magiska toner får många att glömma bort att det fanns ytterligare två suveräna gitarrister i bandet under denna epok, slidegitarristen Jeremy Spencer vars främsta förebild var Elmore James samt senare även Danny Kirwan. Under en turné i Amerika 1971 gick Jeremy ut för att köpa tidning och försvann! På väg till tidningsbutiken träffade han på medlemmar ur den religösa sekten Children of God och tyckte den var en god idé att gå med den istället för att fortsätta i Fleetwood Mac. Konstiga äro Herrens vägar!

Och konstigare blir det, för helt plötsligt 40 år senare så dyker det upp en ny platta med....... Jeremy Spencer!!!
Hur det låter? Tja, lyssna själva!

Det tråkiga året 1973?

Jag har många gånger i mitt liv funderat över vad som hände det år då jag föddes. Vilka stora världshändelser och vilka musikaliska alster som gjordes. Jag har alltid känt det som om 1973 var lite av ett musikaliskt mellanår, dom klassiska tunga namnen inom rocken hade redan gjort sina mästerverk, splittrats eller rent av lämnat in hatten. Discoeran stod för dörren och flera av de gamla hjältarna började smöra till sig. Jag har ibland önskat att jag föddes -72, eller rent av -68.
I världen hände det inte så roliga saker, statskuppen i Chile,oljekrisen, som en liten ljusglimt kan nämnas USA:s tillbakadragande av militära trupper i Vietnam.

Så jag tänkte kolla vilka plattor i min skivsamling som var gjorda -73.....döm om min förvåning. Här kommer ett litet urval:

Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
Led Zeppelin - Houses Of The Holy
ZZ Top - Tres Hombres
Bruce Springsteen - Greetings From Asbury Park och  The Wild The Innocent...
Tom Waits - Closing Time
Alice Cooper - Billion Dollar Babies
Little Feat - Dixie Chicken
The Stooges - Raw Power
Pink Floyd - Dark Side Of The Moon
Mahavishnu Orchestra - Bird Of Fire
Bob Marley and The Wailers - Catch A Fire och Burnin'
David Bowie - Aladdin Sane
Jethro Tull - Passion Play
Bob Dylan - Pat Garrett & Billy The Kid (Soundtrack)
West, Bruce & Laing - Whatever Turns You On
Lynyrd Skynyrd - Pronounced
Allman Brothers Band - Brothers And Sisters
Elton John - Goodbye Yellow Brick Road
Frank Zappa - Overnight Sensation.

.....det finns mer, ELP, Yes, George Harrison, BTO, Nasareth, Roxy Music m.m.
Jag är numera inte lika bekymrad över att vara född 1973
/Lillgrisen

In Concert

Har sedan länge haft tanken på att sätta samman en lista över samtliga konserter som jag varit på, dessutom allt prydligt ihopkopplat på en Spotify playlist. Som ni säkert förstår så är detta smått omöjligt, men fan den som ger sig. Som om denna handling inte vore nog så håller jag på att mycket kärleksfullt lägga in alla mina skivor i katalogprogrammet CLZ Music., meningen är att slippa köpa dubletter eller tripplar (ja det händer faktiskt). Programmet finns till min telefon så att jag alltid har hela min musikkatalog för snabb åtkomst. Som god familjefar och musiknörd hade det verkligen varit bra om det gick att streeetcha tiden något. Konsertlistan kommer jag att lägga upp för allmän beskådan inom en snar framtid, tills dess får ni hålla tillgodo med ett fragment från en svunnen tid.

Skinny Puppy på Draupner i Göteborg 1987

Efter ett par års  djupdykning i dom kargaste av syntträsk blev faktiskt livespelningen med Skinny Puppy en vändpunkt. Hade i stort sett förkastat all annan musik och tyvärr även sålt av en ansenlig mängd skivor. Spelningen kunde inte jämföras med något annat jag sett, Nivec Ogre skar upp sig själv samt karvade i diverse delar som hade fått den mest hårhudade kirurg att ta till flaskan för all framtid. Bandet har alltid propagerat mot djurförsök och orättvisor inom forskningens värld. När jag stog där på ett kvalmigt Draupner kände jag dock att jag hade hamnat i en återvändsgränd, det var dags att gå tillbaks.  Skinny Puppy är fortfarande ett förbannat bra band och konserten var på många sätt fantastisk. Om bandet kommer tillbaks till lilla Göteborg lär jag stå där igen, något äldre, något klokare..

Skinny Puppy – The Choke  (hyfsat normalt liveklipp)

Kärlek strax innan stängningsdags

(Tom Waits: Closing Time, 1973)

”Well I hope that I don't fall in love with you

'Cause falling in love just makes me blue”

Med en mening fångar Tom Waits konflikten mellan längtan efter någon att älska, och rädslan över att faktiskt hitta någon. Alltså: kärlek man kan vinna, men också förlora.

Waits stilistik är besläktad med några av mina favoritförfattare, som Charles Bukowski och Raymond Carver. Prosan är avskalad och direkt. Han använder små medel, blir aldrig övertydlig, men är så pricksäker i sina beskrivningar, i sitt ”scenbygge”, att kraften i orden blir desto tyngre. De träffar hjärtat. Och sången handlar inte om någon quarterback med uppvikt pikétröja och bilhandlarleende, utan huvudpersonen andas utanförskap och ensamhet.

I ”I hope I don’t fall in love with you”, målar Waits upp en smärtsamt vacker scen. En ensam man, kanske han själv, sitter vid en bardisk och har just fått syn på en vacker kvinna. Några förstulna blickar byts i folkvimlet.  Uppskattande blickar. Hoppet som tänds i natten.

”And I wonder, should I offer you a chair? …”

Och fortsättningen:

”Well the night does funny things inside a man

These old tom-cat feelings you don't understand,

Well I turn around to look at you,

You light a cigarette,

I wish I had the guts to bum one,

But we've never met,”

”I wish I had the guts to bum one, but we’ve never met.” Jag vet knappt någon vackrare rad om våndan över att våga ta första steget?

Sången består av fem verser. En stegring av hopp skulle man kunna säga. Men också av vankelmod. Alla verserna utom de två sista slutar med raden ”And I hope I don’t fall in love with you”.  Det är först i fjärde versen, när Tom upplever att han har chansen då kvinnans manliga sällskap gått och lämnat fältet fritt, som han för första gången lite kaxigt byter titelraden mot: ”And I hope you don’t fall in love with me”. Bara för att i sista versen beskriva hur han missat chansen, hur hon lämnat baren medan han tagit sig en sista stout för självförtroendet. Det är stängningsdags. Och Waits sjunger melankoliskt: 

”Well I turn around to look at you,

You're nowhere to be found,

I search the place for your lost face,

Guess I'll have another round

And I think that I just fell in love with you.”

Vackrare blir det inte.

Låten på Youtube. 

Viktigast först!

Vad fan ska man börja med???????

Ytterst få gånger var det självklart, hade man tur kanske man bara behövde gå några dagar att fundera ut den perfekta startlåten men det kunde även handla om veckor eller t.o.m. månader. Letandet efter den heliga Graal bland sin egna, föräldrarnas och lånad vinyl i olika format kunde liknas vid en ökenvandring utan en hägrande oas. För självklart måste startlåten vara perfekt annars kan det omöjligt bli det perfekta bandet. För det var ju liksom det som var målet….det perfekta bandet…varje gång! Och när man väl löst det första problemet hopades allt fler!
Andralåt…genre…låtordning……bandtitel…..

Fasen vad avlägset det känns, nästan som en svunnen tid i Tolkiens värld! Det var som en högtidlig rit, något heligt, man la ner hela sin själ och tankeverksamhet i att spela in ett kassettband. Framför allt tog det ofantligt mycket tid. Undrar hur många timmar totalt sätt det tog för att spela in 60 minuters BASF?

Få idag kommer inte ens ihåg det magiska och reumatismliknande trefingertrycket: play-record-pause.

Idag är det gamla blandbandet en spellista på Spotify. Förutsättningarna är helt förändrade på mycket gott och väldigt lite ont. Flödet av fantastisk musik är konstant. Här bjuder jag er därför på min insamlade oktoberlista.

One Good Thing About Music.....

....when it hits you feel no pain.
Klassiska ord från Bob Marley, och så sanna. Nu är det en nystart för oss skivgrisar, stian har fått en ny liten spädgris, eller som man i sportens värld hade uttryckt : EN DRÖMVÄRVNING. Vi har fått in en playmaker av rang som med både sin gedigna musikkunskap och sitt utomordentliga språk kommer förgylla bloggen och ge oss trötta en liten spark i röven. Under en allt för lång tid har Jimpan dragit ett tungt lass nästan helt själv. Så jag hälsar Anders välkommen, det är bara att böka vidare i musikleran.

Ja just det...jag började med Bobban. Jag inhandlade i sommar en dvd-dokumentär om Bob Marleys liv. Denna dokumentär är kanske den bästa i sitt slag. Jag har sett den ett 10-tal gånger och tröttnar aldrig. Jag rekomenderar ALLA att genast se den. Det finns ett helt gäng dokumentärer om just Bob Marley, men ingen som är så här omfattande och har så hög kvalitet. Dessutom är den ca. 2,5 timme....ren njutning.
Vi ses om en vecka....

Trenchtown Rock

Länge Leve Skivaffären

Höstens maniskt nedfallande regn fortsätter i en takt som borde tillfredställa dom flesta klimatforskare, vart kommer allt vatten ifrån ? Borås ? Som tur är brukar den bruna årstiden också innebära tid för reflektion och musikalisk omtanke. Kan tänka mig att många artister väljer att släppa sina nya mest genomarbetade alster under en gynnsam årstid för att så många som möjligt skall ta sig tid att lyssna ordentligt. En sommarplåga är väl ingen som vill bli ?

Känns mycket roligt att hårdvaran är på väg tillbaks i form av vinylskivan. Som den sanne musiknörd jag är har jag även fastnat för momentet rengöring av vinyl. Köpte mig en Knosti rengöringset för en billig penning och resultatet blir löjligt bra. Tvätt, ny plast samt nytt innerfodral och lyckan är gjord. Kan tillägga att jag även sköljer av skivorna med destillerat vatten efter rengöringen. Detta gör att den mest smutsiga och vårdslöst hanterade skiva kan bli till änglastoft för öronen.

Skivrundan har tack vare detta för mig fått en revival av stora mått. Lyckligtvis har en del skivaffärer i Göteborg överlevt den digitala utvecklingen. Nu kan man därför njuta av både hårdvara och mjukvara, kan det bli bättre för en musiknörd ? Har satt samman en lätt och lagomlista med affärer väl värda ett besök i vårt kära Göteborg.

Bengans                                                      Stigbergstorget

Cd-Centralen                                           Centralstationen

Dirty Records                                         Andra Långgatan 4A

Dirty Records                                         Chalmersgatan 21

Mynt och Musik                                    Friggagatan 15

Mynt och Musik                                    Stigbergsliden

Majornas Skivhall                                 Älvsborgsgatan 35

Armadillo Records                               Stigbergsliden 16

Andra Långgatans Skivhandel         Andra Långgatan 33

Vinylium                                                  Styrmansgatan 26

Rock House                                             Kungsgatan 38-40

Incas                                                           Södra Vägen  95      

Disc Union                                               Andra Långgatan 20

Music Lovers Records                        Västra Hamngatan 6 -Antikhallarna

Obs ! glöm inte Record Store Day i april 2013, nu har ni tid på er att fylla  i kalendern

Varför inte avsluta med Team Ghosts utsökta video “ Dead Film Star”

A new pig in town

12 oktober. Stenungsbaden.

Fredag eftermiddag. Lite lätt konferensbakis. På väg att dra mig hemåt, parkera i soffan och låta konferensens efterdyningar långsamt lämna kroppen.

I loungen lägger jag märke till en välbekant profil.

TP!

Det är ett mycket trevligt sammanträffande men inget uppseendeväckande. Han bor ju i närheten, tänker jag.

Jag går fram för att hälsa på TP när jag upptäcker två välbekanta ansikten. Vart kom dom ifrån? Scenen är märklig. Som om den i själva verket är en sån där 3D-bild som aftonbladet brukade strössla söndagsbilagorna med. Det tar mig tre sekunder innan Jimmy och Gonzo framträder i mitt syncentrum och blir tydliga. De ler mot mig. Jag stirrar häpet, från den ene till den andre, aningslöst.

”Ska vi ta en öl?” frågar Gonzo.

”Nej, inte nu. Jag måste hem först, men sen kanske ...”

Jag är verkligen inte alls så skarpsinnig som jag trott. Snarare Watson än Holmes.

”Nej, du ska inte hem. Inte på länge.”

Jag fattar ingenting. Dolda kameran-hjärnan är på och den är trög.

”Du ska med oss.”

Några minuter senare sitter jag i en bil. I griskostym. På väg till okänd ort. Till min svensexa.

Vi spenderar en fantastisk helg i en stuga längs västkusten med fantastisk havsutsikt, till fantastisk musik. Under andra kvällen vänder sig Jimmy mot mig.

”Du vet väl att dräkten har ett symbolvärde?”

Jag är skivgris!

Tack för förtroendet!

Pigs on the wing

PS. Från och med nu kommer varje skribent på skivgrisen att ha sin särskilda dag. Jag skriver på måndagar. Förmodligen om någon skäggig singer songwriter. Eller Tom Waits.

/Anders

Lost And Found

Att återupptäcka låtar som glömts bort eller av en outgrundlig orsak missats är ypperligt tillfredställande, guldkornen ligger där och väntar på din uppmärksamhet. Här får ni en lista med just den typen av låtar för mig. En del känns säkert igen..

Lost But Resolved

Familjen Utökar

Efter en hejdlöst underhållande grishelg fick vi inte bara firat av en nygift själsfrände utan även en utökning av skribenter på bloggen. Vi hälsar därmed vår nya medlem Anders (Kind Of Blue) varmt välkommen.Tillsammans skall vi jäklar i mig sparka liv i bloggen. För er som är sugna på lite nytt i spelaren, en spotifylista med mixat innhåll nedan

När Mörkret Faller