lördag, mars 08, 2008

Thanks, but no thanks!



Ett av musikhistoriens största missar måste vara följande:

Året är 1968 å Yardbirds har precis upplösts. Kvar står gruppens gitarrist Jimmy Page med ett krav att fullfölja gruppens avtalade Skandinavienturné. Det var bara ge sig i kast att leta musiker. Basist å trummis hittade han snabbt. Val av sångare föll på den som Jimmy tyckte var bäst vid tillfället och som passade den musik han hade tänkt gruppen skulle spela. När Terry Reid fick frågan avböjde han vänligt men bestämt. Han till och med tipsa om en ung kille som han trodde skulle passa in istället. Killens namn var Robert Plant. Gruppens namn var en kort stund New Yardbirds innan dom bytte namn till Led Zeppelin å resten e som d brukar heta historia.
Terry Reid då? Ja, tyvärr så fick han inget genombrott trots en otrolig röst. Hör själva här i Sonny & Chers gamla slagdänga.

3 kommentarer:

Jimmy Myhre sa...

Snacka om att ta fel beslut, man kan ju stilla undra om den stackarn ångrade sig ??? Skulle nog tro det. Bra inlägg, som en frispark i krysset

Jimmy

Anonym sa...

Just typist tänkte han nog... För en jävla röst hade han uppenbarligen, det här var ju skitbra, men vad fan har trummisen på sig? En body!?! Hade platsat bredvid Björn Ulveus gamla sparkdräkt.
Jonas

Gonzo sa...

Som älskare av anekdoter njuter jag av sådana här innlägg!.. Zeppelin kanske inte hade blivit nåt om han tackat ja. Så kan man oxå se det. Men han har nog grämt sig en och annan gång..iallafall i smyg.

 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »