Jag lever i ett mycket hårt styrt matriarkat. Det är bara att böja sig inför faktumet att jag är ensam man i huset. Nog för att jag kan vara en hårdför jävel i förhandlingssituationer, men i vissa fall är det inte läge att ta en diskussion. Det är som att reta upp en kärnvapenstat, man tassar försiktigt på tå. Som tur är har jag mutat in köket, denna sista mänskliga utpost i våran lägenhet. Hit har jag och våran katt flytt i exil. Här finns som tur var datorn med spotify och tillhörande hårdisk. Här finns också vindunken, en flaska gin och maten. Jag tror vi (jag och katten) kommer överleva fredagskvällen.
Medan matriarkatet gottar sig i finkultur så som Idol, passar jag på att surfa på nätet. (Matriarkaters diktatur tror att jag diskar)
Hursomhelst så kan man hitta mycket roligt på nätet......bl.a. det
här ( det här är inget skämt utan blodigt alvar. Och det
här.
Sen kommer en liten passning till TP.
Här är en Dylan låt jag vet att du tycker om, med en artist som levererat sköna solon genom åren.
Over and out från det förtryckta könet.