Idag tog det stopp. Fan, inte ens den envetna motivationen eller rädslan för att bli hånad på nätet iform av blogginlägg kunde få mig att fortsätta. Det tog bara stopp. Om det åtminstånde kunnde bero på min fruktansvärt dåliga kondis, så kanske jag kunde ta att jag är en trött plufsig kille i 35-årsåldern som för länge sedan passerat bäst före datumet. Men det var min kropp som strejkade, som likt ett franskt bondeuppror med gössel på gatorna bara vägrade föra mig framåt i spåret.
Första varvet på den för dagen valda "lätta" slingan gick bra. Det kändes som jag skulle klara det trots att klockan "bara" var strax innan 10 på förmiddagen. Benen var lätta och steget som en Kenyansk långdistanslöpare. Jag och min löparvän Mr. A (Kind Of Blue) pratade om livet, universum och hur man inte skall träna när man uppnått vår ålder, hur man skall lyssna till sin kropp och ta det vackert. Vi pratade också om att vi inte utsätter våra kroppar för att gå ner i vikt eller få bra kondition, utan att vi tränar bara för att bli snygga.
Då kom hugget! Likt en kobra eller snarare som en Kaukasisk Ovtjarka. Det kändes som om min ljumske slets i stycken. Ridå! Misslyckandet var ett faktum. Gamla gubbar skall inte ut i spåret och spela "Allan"
Hursomhelst tycker jag lite synd om Mr A, han försöker komma med uppmuntrande kommentarer men någonstans i rösten hör jag besvikelsen..............
Imorgon skall vi promenera!
Dagens citat får komma från vår vän Freddie Wadling......"We are like garbage of time"..(med betoning på mig, inte Mr. A)
9 kommentarer:
Jodå, det var fina liknelser. Särskilt den om de franska bönderna. Mitt franska bondeuppror startar dock innan själva löpningen, när jag på ömma, runda gubbfötter tassar omkring på pergogolvet av blockad valnöt. Det värker och jag går som på tårna som en vinalkis. Och just då spökar varenda ett av mina 40 år. Den som ändå var i 35-årsåldern...
Det blir nog bra med en promenad, för att slicka såren.
Jodå, det var fina liknelser. Särskilt den om de franska bönderna. Mitt franska bondeuppror startar dock innan själva löpningen, när jag på ömma, runda gubbfötter tassar omkring på pergogolvet av blockad valnöt. Det värker och jag går som på tårna som en vinalkis. Och just då spökar varenda ett av mina 40 år. Den som ändå var i 35-årsåldern...
Det blir nog bra med en promenad, för att slicka såren.
Tack för ditt medlidande....och att du dessutom skrev det två gånger värmer lite extra. Kl.08.30 går vi en rask promenad imorgon.
verkar som att du fortsättningsvis kommer ett ha familjens näst största... Jag har åtminstone störst i min familj! För övrigt tycker jag att du är sjåpig och lat.
Att gömma sig bakom anonymitet biter inte på mig......jag kan avslöja vad som hände i Innsbruck!!
Ps. jag e lite avis på att du har större än mig.....ds.
haha håll dig till promenaderna i fortsättningen gubbe ;)
Eggad av er nyfunna inställning till välbefinnande tog jag ett för mig sjumilakliv genom att ta fram de sprillans nya joggingskorna som g(l)ömts längst inne i garderoben sedan fem år. Men detta sätter ju annat perspektiv på det hela. Lägg därtill en igår vårdslös halkning p.g.a. icke kompatibla kontaktytor mellan skor och mark med hårdför närkontakt med underlaget som följd så känns inte kroppen redo för de påfrestningar som motion innebär. Jag fortsätter att vila mig i form medan jag sneglar föraktat mot skohyllan.
Motion är inte bara av godo, något jag fått erfara när jag har spelat veteranfotboll. Min sambo har skrattat gott åt min krämpor dagarna efter. Dock fick hon känna på allvaret och egna krämpor efter en "mamma-match" mot 7-åringens lag. Jag log och sa inget mer än "jag vet hur det känns..."
Men TP, du är ju till skillnad mot mig (som bara är 40) gammal på riktigt;) Alldeles för gammal för att springa utan broddar på Eccoskorna. God kondition i alla ära, men först kommer hälsan, TP.
Skicka en kommentar