söndag, november 15, 2009

Hippiedoftande rock, statliga åsnor och smäktande gitarrsolon. Del 1

Att skriva om sitt favoritband kan vara inspirerande och roligt. Det kan också vara smärtsamt, ångestladdat och oerhört svårt.Var börjar man, det är så mycket man vill ha med. Jag har i två års tid dragit mig för att skriva om bandet som för mig är nr 1.
Jag skall försöka presentera Gov't Mule (Government Mule) som jag av en slump hittade tack vare en datakurs på Volvo 1996.
Jag var då inne i en ganska svår Allman Brothers period och ägnade dagarna åt att surfa på nätet istället för att göra de uppgifter vi blev tilldelade. Mycket av tiden gickåt surfning om Allman Bros, när hittade jag en liten notis om att gitarristen Warren Haynes och bassisten Allan Woody hade ett sido projekt som de kallade Gov't Mule. Jag surfade vidare och läste till min stora glädje att detta band var en powertrio med rötterna i bluesen. De beskrevs som ett band med influenser från Hendrix, Cream, Mountain. (ni som känner mig vet att jag under många år plågade min omgivning med att just spela dessa artister).
Hursomhelst blev jag givetvis nyfiken på vad dessa herrar kunde åstakomma och rusade till "Skivhugget" för att se om skivan gick att få tag i......Jo då det fanns att beställa, en studio och en live. Jag slog till på båda direkt och gick hem och väntade. 2 veckor senare fick jag en brev om att jag kunde hämta ut mina skivor och snacka om att tappa hakan. Det som spelades upp i mina öron var allt de jag hoppats på och lite till.
Hur skall jag då beskriva detta band? De spelar en tung rock med rötterna i den amerikanska bluesen, men med inslag av jazz, hårdrock, country, bluegrass, och reggae. Låter det förvirrat??? Det är det också, det är nog därför jag gillar dem så mycket. Dessutom är det ett jamband, där vad som helst kan hända live. De står i en tradition som kommer från framför allt Grateful Dead och Allman Bros. Ingen konsert är den andra lik (vilket kan skapa en viss frustration när man läser vilka låtar de spelat kvällen innan/efter man ser dem).
Men för att börja från början. 1995 släppte de sitt självbetitlade debutalbum, som spelades in live i studion helt utan pålägg. Detta är en ganska rå "Mountain"doftande platta med en hel hög fantastiska spår. Plattan startar dessutom med en akapella låt (Warren Haynes är inte bara en gudabenådad gitarrist utan sångare också)
1996 släppte de plattan "Live At Roseland Ballroom" med låtar från första plattan + en cover på Steppenwolfs "Don't Step On The Grass Sam". En helt makalöst bra skiva, där de visar att live är de ytterligare ett snäpp bättre.
1998 kommer studioplatta nr 2. "Dose" nu tar de ut svängarna ordentligt. Här finns allt från fusion till grungedoftande tunga riff.
I Shall Return (country doft)
Birth Of The Mule (fusion rock)
Towering Fool (fantastisk melankolisk ballad)
Här beslutar sig Warren och Allan för att lämna Allman Bros för att satsa på Gov't Mule på heltid. Allman Bros turnerar flitigt i Amerika under den här tiden och grabbarna får helt enkelt inte det att gå ihop. Man turnerar bl.a som förband åt Metallica!! på deras jätteturne i USA. Men fortfarande inga spelningar i Europa.
Nä det här får räcka för den här gången. Jag återkommer med del 2 snart (hoppas jag)

9 kommentarer:

Anders sa...

Fantastiskt fin genomgång, Gonzo. (Du borde bli lärare, hehe). Två tummar upp. Nu ska jag lyssna på senaste plattan.

Anders sa...

Fantastiskt fin genomgång, Gonzo. (Du borde bli lärare, hehe). Två tummar upp. Nu ska jag lyssna på senaste plattan.

Boggen sa...

Så du har vetat om sedan 96, och inte sagt nåt! ; ) Alltid intressant att få historien bakom.

Jimmy sa...

Börjar att gilla Mulan mer och mer, bluesen kommer allt närmare en indienörds våtaste drömmar, huh vart skall detta sluta ?? Tyckte nog bäst om Towering Fool, där Warren nästan väser som en viss hesprydd Waits, vilken godispåse

Gonzo sa...

Jimmy: Jag misstänkte att "Towering Fool" skulle slå an en ton i ditt melankoliska hjärta. Jag skall försöka sätta ihop en liten go samling med åsnan till nästa sittning. Lyssna på deras senaste platta på spotify "By A Thread"....riktigt tung mountaindoft.

Boggen: Jag har haft ett skriande(roligt ordval) behov av att förmedla detta eminenta band för övriga världen, men som jag skrev är det ibland svårt med band som är favoriter. Dessutom är Gov't Mule ett band som turnerar flitigt och har släppt 13 plattor sen -95 varav 2 är dubbelalbum. Så det kräver sin man att skriva kortfattat om dem.

TP sa...

Att lyssna på musiken kan i vissa fall inte vara tillräckligt. Att lyssna på en som med inlevelse berättar om musiken kan vara så mycket mer betydelsefullare. Ord som får en att öppna sina sinnen och försöka uppfatta det som berättaren känner.
Du har, kompis, med en dåres envishet försökt få oss andra grisar att ta in Gov't. Du har till viss del lyckats men det här är en helt annan nivå på indoktrineringen. I mitt huvud dyker Lennart Persson ideligen upp när jag läser texten. Lennart kunde verkligen få sina läsare att gå i obstinatspinn över en artist som få förutom han själv hade hört. Med ord lyckades han locka läsaren likt näcken med sin fiol. Det Lennart skrev var det viktigaste i världen, i alla fall just då.
Din text, Gonzo, är lika aptitretande som Lennarts. Hade länkarna inte bekvämt funnits hade jag kännt mig tvungen att genast söka rätt på dom.
Fortsätt så här och jag kan garantera dig att du lyckas övertyga grisarna, åtminstone en tredjedel.

TP sa...

En sak till: Heter (Hette?) basisten Allan Woody??????? Heter han det eller var det ett artistnamn? I vilket fall så var det ett dunderskönt namn som får mig att skratta så magen hoppar.
I fall jag blir känd någon gång ska jag ta mig artistnamnet Åberg Lasse!

Anonym sa...

Ha ha ha ha ..Ja han hette Allan Woody på riktigt, jag bara väntade på att någon av er skulle upptäcka detta. Åberg Lasse ja det blir svårt att kontra....kanske Brunbergs Uffe.....
/Gonzo

Anonym sa...

lart mycket

 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »