Gåshud

Del 35

Ingen gloria precis!

16 september 1977 var Marc Bolan på väg hem efter en middag i sin hundkoja (Mini Austin). Eftersom Marc hatade bilar och därför inte tagit körkort var det hans dåvarande flickvän Gloria Jones som körde bilen. Gloria tappade kontrollen över bilen och körde rätt in i ett träd. Bolan dog direkt och Jones blev svårt skadad.

De två träffades första gången då Gloria var med i en uppsättning av Hair i Los Angeles 1969 vilket senare ledde till att hon blev bakgrundsångare med T.Rex. under deras storhetstid i början av 70-talet. Gloria och Marc fattade tycke för varann och fick tillsammans sonen Rolan Bolan, se direkta likheter med polaren Bowie vars son heter Zowie Bowie!

Trädet har sedan olyckan varit en välbesökt plats för Bolan-fans samt många andra och tyvärr kommer Gloria Jones för dom flesta vara förknippad med just denna tragiska händelse.

Det hjälper det föga att hon spelat in orginalet till en av dom största hitarna de sista 30 åren. Säg vilket dansgolv som inte fylls när det välkända blippande synthintrot ljuder ur högtalarna. Men har ni hört det lika suveräna orginalet?

Dålig Religion och Scar-Tattoo

Konsertminnen har en förmåga att ploppa upp lika frekvent som algerna på min husfasad, ibland kommer det flera på rad (konsertminnen alltså) Efter att ofrivilligt bevittnat ett antal amerikanska så kallade punkband på dumburken kan jag inte låta bli att känna en viss irritation, alla låter som sämre kopior på Bad Religion, visst att all musik är en viss form av influerade kopior men det gäller att lägga till en egen finess som gör det hela intressant. Vill absolut inte spotta eller sparka på någon grupp eller genré men just den här typen av svullen punk säger mig ingenting. Originalet däremot har desto mer att komma med, allting med Bad Religion är givetvis inte heller bra, men vilket band levererar oslagbara klassiker i varje konvolut. Bad Religion på Roskildefestivalen 1993 : Kommer ihåg att jag mycket intelligent hade tatuerat mig dagarna innan festivalen, perfekt med tanke på trängsel och inte minst exponeringen av solen, den värmde naturligtvis ovanligt mycket på just denna festival. Evighetslampan och all trängsel förvandlade tatueringen till en ömmande s.k scar-tattoo, än manligare tänkte jag. (mycket moget) Som tur är kan det mesta avhjälpas med en rejäl mängd spirituosa, musik och ett härligt humör. Hade inga större förväntningar på bandet eftersom jag vi det tillfället hade hört för lite av deras musik. Gonzo (en av skivgrisarna)med dåvarande sällskap gav dock starka rekommendationer och med det i ryggen befann jag mig plötsligt mitt i tältet tillsammans med en sanslöst tjockt folkhav. Bandet kör igång och bjuder på 55 minuters röjarskiva, i ren glädjeyra och svettig som en räka på land erbjöd jag mig att ha Gonzos flickvän på mina sönderbrända axlar, något som jag dagen efter fick lida för, men är det festival så är det. Om jag inte minns fel så skulle jag även träffa min dåvarande tjej efter konserten, full som en kvarngroda vinglade jag bort mig i Lalaland (se föregående inlägg) och hade ren tur att hon stod kvar på utnämnda ställe. Framträdandet ligger på en säker plats i hårddisken, både för den rena energi och spelglädje som bandet bjöd på samt för alla oförglömliga minnen som skapades runt konserten.

American Jesus

Better Off Dead

Individuals

Infected

Levande Legender ??

Söndag igen, jag tycker att sista dagen i veckan kan vara riktigt skön, oftast inte så många måsten eller påtryckande omorganiseringar, skönt helt enkelt. Kommer ihåg när jag precis hade gått ur yrkesskolan och söndagen var förknippad med den sedvanliga nänufanskalljaggåupptilljobbetigenångesten. Som tur var avtog denna irriterande känsla redan i unga år för att istället ersättas av oumbärlighetens sten, från det ena till det andra kan man säga. På något sätt hittade jag dock en medelväg någonstans imellan Lalaland och Dadaland och där befinner jag mig för tillfället. (kan det isåfall vara Neverland ??) Efter dessa otroligt upplysade rader (viss ironi) vill jag bara bjuda på en skön söndagsavslutning.

The Legends - There And Back Again

Vinylistisk Baksmälla

Dags för en redogörelse medans tangenterna spinner som en katt, en påminnelse om skivor som jag inte borde ha sålt för att få pengar till hyran osv.., dom där som bara blivit mer och mer värda (om jag hade haft dom kvar dvs). Som ung snickare i början nittiotalets byggkrasch hade även jag några tunga icke ekonomiska år, var därför tvungen att sälja av en del av mina kära vinyler, kändes nästan som att lämna offert i Rosenlunds mer tveksamma kvarter, ingen tilltalande känsla helt enkelt. Tur att detta inte varade så länge, hade troligen blivit en personlig tragedi, utan pengar, lägenhet och mat, men framför allt utan musiken !! enkelbiljett till etterstupan tack !!........... Drar även med några äldre vax som inte borde ha blivit utsatta för sadistisk försäljning. Ni som känner mig kommer säkert ihåg min extrema syntperiod, en era av märkliga skivinköp och ett klädmode som påminner om dräkten du får på dig när verkligheten kraschat, kommer speciellt ihåg ett par byxor med spännen, jag fick verkligen planera mina toalettbesök eftersom lång tid fick avsättas bara för att få knäppt upp härligheten, köpte även ett par matchande skor som var milt sagt spetsiga, det kändes som att mina breda fotbollsfötter trängdes in i ett par geishaskor , efter en dagstur i dessa missiler var min fötter redo för amputation, uj, uj vilka smärtsamma minnen….. Får hoppas att man aldrig mer hamnar i samma sits eller skor. Här kommer några förtvivlade exempel från den blytunga synteran : The Klinik

En grupp som jag samlade på, sålde i stort sett av allt vilket jag bittert ångrat, värdet på dessa juveler har stigit enormt. Memories Coil

Likandant här, en grupp där alla vinyler är otroligt svåra och värdet är därefter. Gjorde dessutom en öförglömlig cover på Tainted Love (ni vet den där låten som alla tror att Soft Cell har gjort) Nocturnal Emissions

Drowning In a Sea of Bliss (album) Tydligen en av de svåraste artisterna man kan tänka sig, hur det låter?? som ett tröskverk på crack, vinylernas värde ligger way up there.---.,.. In The Studio

Vomito Negro

Inget vidare bandnamn, men vad gjorde det ?? hade ett par tolvor som lät ganska hyfsat, trots detta gick dom samma väg som övriga, värdet numera ?? pust.. Monday Attrition

Riktigt bra i sina stunder, men här var det rökt, har sparat två vinyler dock, deras tidigaste som var dom jag sålde först är numera mest värdefulla. Pendulum Turns Kommer även ihåg att jag beställde via postorder från någon mycket obskyr kille, en skiva med en grupp som hette Iceplants, fullkomligt olyssningsbar men när jag kom till Armadillo Records för att höra hur mycket jag kunde få för den blev killen bakom disken euforisk, jävlar !! ,med autografen på baksidan utbrast han !!, var snabbt tvungen att upplysa honom om att det var jag som hade fått ett smärre utbrott i besvikelsen över skivans kvalitèt och att jag då ristat in något oläsligt på baksidan, han blev i vilket fall som helst själaglad och jag fick antagligen mycket mindre för skivan än vad den var värd. Ibland kan jag ställa mig frågan "Varför spara på något som jag inte spelar så ofta" , men sanningen är ju den att musiken har i vissa stunder en fördröjd verkan, något du inte gillade när skivan utgavs kan låta hur bra som helst idag. Som tur är finns många plattor kvar annars hade jag nog inte tagit upp detta smärtsamma minne, för en skivsamlare så är nog ofrivillig försäljning av musik bland det värsta som finns, som att leva med tandvärk resten av livet (kanske något överdrivet)

Tänk dig för innan är tyvärr inget motto jag levt efter men jag försöker att minimera skadorna så gott det går. Tag Lärdom !!

Fridens kamrater...

Thank god it's friday

Så var det fredag igen och ännu en arbetsvecka är till ända. För att bekämpa tv-soffans bedrägliga komfort som i warphastighet tar dig till John Blunds värld kommer här lite hjälp. Denna gång med hjälp av smilgropsgymnastik. Först kommer min namne med den, i alla tider, mest aktuella politiska frågan. För att inte vara sämre så tog lillbusken till samma populärmusikaliska knep. Här kommer den vansinnigt roliga franske komikern Loius de Funés i en situationskomisk scen på allra högsta nivå. Passande nog i denna scen så pratar han tyska. Don't mention the war! Fredagar är för många även en dag där man passar på att dricka starka drycker. Vissa nöjer sig med ett glas eller två. Vissa andra gör det inte! För att spinna vidare på samma ämne kommer här yrkeschauffören Lasse Kongo Svengelsk språklektion GAIS Bonito - Favorit i repris. För tre år sen gjorde Blåvitt en reklamkampanj inför derbyt mot GAIS som saknar motstycke i svensk fotbollshistoria. Så roligt att t.o.m. den mest inbitne GAISare inte kunde hålla sig för skratt. Denna episod visar tydligt att traditionens makt återspeglas även på denna säsongs offensiva spel. I våras var U2 gäster hos Letterman under en hel vecka är dom bl.a. fick läsa Top Ten List.

T.S.O.O.L. en kärlekshistoria. del 2

Jag fortsätter här min kärlekshistoria utan resume.

Som jag skrev i del 1 så blev jag helt tagen av Soundtraks första platta. Jag spelade i stort sett inget annat under ett helt år.

Men nu hoppar vi raskt fram till år 2000. Detta år släpper bandet en EP "Gimme Five", denna 5 spårs Ep innehöll bl.a. låtar som "Nobrainer" härligt popiga "It Ain't Free" och min favorit "Dow Jones Syndrome".

2001 släpps Plattan "Behind The Music" som i mina öron är den jämnaste. Den håller en mycket hög standard och innehåller inte ett svagt spår. Skivan har inte samma nerv som debuten , men ett mognare sound.

Här kommer några smakprov.

Sister Surround

21st Century Rip Off

Nevermore

The Flood

2004 släpps "Origin Vol 1. Den här skivan är i mitt tycke helt ok men inte mer än så. Det finns spår på plattan som är fantastiska, jag borde nog ge den lite mer tid kanske. Här kommer i allafall 3 spår som jag gillar.

Belive I've Found

Trancendental Suicide Big Time

Sedan följde en lång väntan på nya låtar. Under tiden såg jag flera livespelningar bl.a på Slussens Pensionat och en fantastisk spelning i Lisebergshallen tillsammans med Silverbullit och Dungen.

2007 gör Mattias Bärjed musiken och medverkar i Peter Birros fantastiska tv-serie Upp till kamp. Här är en av låtarna "Coming Down Cold"

2009 var väntan över, Communion släpptes. En dubbel cd med det absolut coolaste omslag jag sett. Jag glömmer aldrig när skivgrisarna var på skivrunda och Jimmy fick hjälpa mig att hitta plattan. Jag trodde det var en reklamplatta för någon taskig spa anläggning utanför Skövde. Här är i allafall 2 spår som sitter som en smäck.

Thrill Me

Flippside

Har ni möjligheten att se detta eminenta band live, så tveka inte.

Ruskväder

Regn, regn, regn. Åska Blåst Kunde varit väderprognosen för vilken dag som helst den sista tiden. I alla fall känns det så. Men skitväder kan även upplevas positivt. Sitta inne en kulen höstdag när vinden viner runt knutarna är mysigt. Sitta på altanen när regnet smattrar på altantaket. Åskan kan jag på inget sätt känna något positivt i för jag enorm respekt för den. Däremot kan jag inte låta bli att påverkas av dess enorma kraft. Här kommer en imponerande länk på temat. Innan ni trycker fram den ska jag be er om följande: Spela den två gånger. Vid den första spelningen ska ni bara lyssna, inte se på bildsekvenserna. Vid den andra spelningen ska ni se filmen och vad jag tycker är så imponerande. På med sydvästen!

Sockerbitar och Bleckblås

Island är ett av mina kvarstående resmål innan jag ligger med näsan i vädret, att dom även gör ljuvlig musik tror jag många skriver under, detta lilla land förenat med så mycket mystik. För mig som även är intresserad av fotografi så är det antagligen en upplevelse utöver det vanliga, får se när den resan blir av. Islands musikkultur satte fart på riktigt allvar när Sugarcubes slog igenom i slutet av åttiotalet, givetvis var det Björk som banade väg för en ny drömsk popmusik som gick rakt in i musikhistorien, därefter har vi berikats av många fyndiga artister med unikt sound. Hade jag valt ett andra land att leva i hade det troligen blivit Island.

Sugarcubes: Bandet som kanske öppnade upp omvärldens ögon för Isländsk musik, kunde dock vara något irriterande när en viss Einar Örn pratskrek sönder en del låtar, Björks sköra stämma enade världen och alla började läsa sagor för varandra. Kommer ni ihåg vad bandet hette innan Sugarcubes??

Birthday Deus Regina (Etta av många Einar Örnbidrag, tyvärr)

Bang Gang : Upptäcktes efter en dokumentärfilm om isländsk musik, uj, uj vad bra, indierockpop Find What You Get The World Is Gray

Seabear:

Softpop, svävar, lyfter, flyger rakt mot ljuset..........

I Sing I Swim

Hands Remember

Sing Fang Bous :

Seabearsångaren goes solo och visst är det bra Clangour and Flutes Advent In Ives Garden

Hjaltalin : Den här musiken kan bara göras av islänningar, vacker popmusik på bleckblåsinstrument

Traffic Myspace

Múm :

Har funnits ett bra tag, sprött, frasigt, elektroniskt Green Grass Of Tunnel Summer Make Good Sigur Ros :

Sist men inte minst, behöver väl knappast någon presentation, se dom live om det går !!! Saeglopur

Staralfur

I Gear - Min Heima

Nu har jag bara skrapat lite på ytan av vad Islands musikscen har att erbjuda, var nyfikna och googla vidare så lär ni hitta många fler guldkorn, lycka till !

T.S.O.O.L. en kärlekshistoria. del 1

På allmän begäran kommer här ett inlägg om ett av mina favoritband, Göteborgs stolthet The Soundtrack Of Our Lives.

Det började på våren 1995, jag jobbade på Volvo personvagnar i Torslanda. Jag hade precis bytt skift från kväll till dagtid p.g.a. att jag lite senare samma år skulle bli far. Omställningen från ett relativt behagligt kvällsskift till att plötsligt behöva gå upp mitt i natten var monsterös. Jag har nog inte hämtat mig ännu.

Hursomhelst började en kille samtidigt som mig. Redan efter ett par dagar kändes det som om vi kom varandra nära. Han gillade också musik och fotboll, hade hängt på samma konstiga svartklubbar, gillade samma typ av litteratur (Bukowski, Sture Dahlström och LOB). En morgon kom han till mig och sa. -Du som gillar Union Carbide, du borde lyssna på det här. (En av förmånerna med att jobba på löpande band är att man samtidigt kan lyssna på musik i hörlurar). Han gav mig ett kassettband som jag genast stoppade i min freestyle.

Det som nu hände var nästan en religiös uppenbarelse. Musiken som strömmade in i mina öron var fantastisk. Den hade spår av Stones, Kinks, Doors, Cream, Beatles, Stooges Mc 5..ja allt som jag gillade. Jag lyssnade konstant på detta band flera dagar i rad.

Jag frågade min polare vad det var förnågonting och han svarade, -Det e Ebbots nya band, Ian och Björn e också med. Jag var helt såld. Det bästa var att han dagen efter kom med en skiva till mig. Han berättade att en av hans vänner köpt den men inte riktigt fastnade för bandet. Jag köpte den givetvis genast av honom.

Första låten som jag fastnade för på bandet var en låt som de släppt på EP innan första plattan.

Galaxy Gramophone här i en liveversion från Hultsfred-06.

Första plattan "Welcome To The Instant Freebase" är i mitt tycke en av de bästa debutplattor som gjorts.

Här kommer smakprov på några låtar.

Mantra Slider

Instant Repeater 99

Firmament Vacation

Men det skulle dröja ända till våren -97 innan jag fick se dom för första gången. Jag gick till Vågen i Göteborg (ja där Greven ,Plast och jag även var för att dansa i en välkänd trubadurplåga) för att se på T.S.O.O.L. som förband till Thåströms PLP. (sista turnén innan han återgick till att sjunga på svenska. Han avslutade med en magisk Blå himmel Blues)

Konserten börjar märkligt med att Ebbot rullas ut i rullstol!..bandet börjar lite trevande med att be om ursäkt för att Ebbot skadat sig och smyger igång med låten "Bendover Babies"? . Givetvis är detta en del av showen och på bästa James Brown vis kastar Ebbot både kryckor och rullstol för att ge järnet på scenen.

De genomför en i mina öron helt fantastisk spelning och spelar en ny låt "Impacts & Egos" som för kvällen hette "Black & White". De meddelar också att Björn Olsson bestämt sig för att bara skriva musik till bandet och att en ny förmåga vid namn Mattias Bärjed skulle vikariera som gitarrist på livespelningarna. (P3 live sände spelningen på radio ett tag senare)

1998 släppte dom sin andra platta "Extended Revelation", där det mesta var matreal som de ville släppt på första skivan (som skulle blivit en box men som skivbolaget stoppade). Några nya alster fanns dock med. En i mina öron något ojämnare platta men med en del guld spår.

"Black Star" tillhör en av mina favoriter, även "Safety Operation"(spotyfi) och "Impacts and Egos" (spotyfi).

Del 2 kommer snart på en blogg nära dig!!!!