lördag, september 05, 2009

Vinylistisk Baksmälla

Dags för en redogörelse medans tangenterna spinner som en katt, en påminnelse om skivor som jag inte borde ha sålt för att få pengar till hyran osv.., dom där som bara blivit mer och mer värda (om jag hade haft dom kvar dvs). Som ung snickare i början nittiotalets byggkrasch hade även jag några tunga icke ekonomiska år, var därför tvungen att sälja av en del av mina kära vinyler, kändes nästan som att lämna offert i Rosenlunds mer tveksamma kvarter, ingen tilltalande känsla helt enkelt. Tur att detta inte varade så länge, hade troligen blivit en personlig tragedi, utan pengar, lägenhet och mat, men framför allt utan musiken !! enkelbiljett till etterstupan tack !!........... Drar även med några äldre vax som inte borde ha blivit utsatta för sadistisk försäljning. Ni som känner mig kommer säkert ihåg min extrema syntperiod, en era av märkliga skivinköp och ett klädmode som påminner om dräkten du får på dig när verkligheten kraschat, kommer speciellt ihåg ett par byxor med spännen, jag fick verkligen planera mina toalettbesök eftersom lång tid fick avsättas bara för att få knäppt upp härligheten, köpte även ett par matchande skor som var milt sagt spetsiga, det kändes som att mina breda fotbollsfötter trängdes in i ett par geishaskor , efter en dagstur i dessa missiler var min fötter redo för amputation, uj, uj vilka smärtsamma minnen….. Får hoppas att man aldrig mer hamnar i samma sits eller skor. Här kommer några förtvivlade exempel från den blytunga synteran : The Klinik
En grupp som jag samlade på, sålde i stort sett av allt vilket jag bittert ångrat, värdet på dessa juveler har stigit enormt. Memories Coil
Likandant här, en grupp där alla vinyler är otroligt svåra och värdet är därefter. Gjorde dessutom en öförglömlig cover på Tainted Love (ni vet den där låten som alla tror att Soft Cell har gjort) Nocturnal Emissions
Drowning In a Sea of Bliss (album) Tydligen en av de svåraste artisterna man kan tänka sig, hur det låter?? som ett tröskverk på crack, vinylernas värde ligger way up there.---.,.. In The Studio
Inget vidare bandnamn, men vad gjorde det ?? hade ett par tolvor som lät ganska hyfsat, trots detta gick dom samma väg som övriga, värdet numera ?? pust.. Monday Attrition
Riktigt bra i sina stunder, men här var det rökt, har sparat två vinyler dock, deras tidigaste som var dom jag sålde först är numera mest värdefulla. Pendulum Turns Kommer även ihåg att jag beställde via postorder från någon mycket obskyr kille, en skiva med en grupp som hette Iceplants, fullkomligt olyssningsbar men när jag kom till Armadillo Records för att höra hur mycket jag kunde få för den blev killen bakom disken euforisk, jävlar !! ,med autografen på baksidan utbrast han !!, var snabbt tvungen att upplysa honom om att det var jag som hade fått ett smärre utbrott i besvikelsen över skivans kvalitèt och att jag då ristat in något oläsligt på baksidan, han blev i vilket fall som helst själaglad och jag fick antagligen mycket mindre för skivan än vad den var värd. Ibland kan jag ställa mig frågan "Varför spara på något som jag inte spelar så ofta" , men sanningen är ju den att musiken har i vissa stunder en fördröjd verkan, något du inte gillade när skivan utgavs kan låta hur bra som helst idag. Som tur är finns många plattor kvar annars hade jag nog inte tagit upp detta smärtsamma minne, för en skivsamlare så är nog ofrivillig försäljning av musik bland det värsta som finns, som att leva med tandvärk resten av livet (kanske något överdrivet)
Tänk dig för innan är tyvärr inget motto jag levt efter men jag försöker att minimera skadorna så gott det går. Tag Lärdom !!
Fridens kamrater...

5 kommentarer:

Gonzo sa...

Oj vilken ångest du frambringar. Du hade iallafall vett på att sälja skivorna, jag min idiot gav bort en del. Bl.a. en orginalplatta med Hendrix, Pearl Jams "Ten" på vinyl, Temple Of The Dog - "Hungerstrike maxin på vinyl och en Front 242 maxi.
Jag förstår din panik och frustration över brallorna och dojorna, med tanke på att det var jag som köpte dem av dig. Det var inte läge för ett magknip i dom brallorna. Hittade både dojor och brallor häromåret i en låda i källaren. Ungarna skrattade ihjäl sig när jag visade upp min gamla garderob.

TP sa...

Ojojoj, vilka minnen!
Jag önskar jag hade vett att sälja skivor. Det önskar nog även mina föräldrar, före dettingar, arbetsplatser m.m. där mina vinyl står å gottar sig.
Jag fick överta en back högst tvivelaktiga skivor mot en fyrsiffrig summa. Som jag absolut vill minnas så var det inte p.g.a. ekonomisk kris utan skivor som helt enkelt inte spelades eller inte kunde spelas inom ramen för mental hälsa. Varför nu jag skulle ha skivorna är en högst motiverad fråga men ni som känner mig vet oxå att min skivsamling inte har några bergränsningar. Till mitt försvar kan jag säga att en del av dessa övertagna skivor senare gick till försäljning, en av de få gånger jag har sålt skivor.
Ja, det var sannerligen en tung synthperiod du gick igenom, inte bara musikaliskt utan även modemässigt. För att inte tala om frisyren som fick närstående börja gråta.
I detta fall behöver du absolut inte gråta över spilld mjölk. Det mesta är fortfarande fullständigt olyssningsbart. Håller helt med dig att musiken i vissa fall kan ha en fördröjd verkan, som du så fint uttrycker det, men väntan till att detta ska bli bra måste vara jävligt lång. I alla fall min väg.
Dom enda i det här gänget som jag tycker är ok är Attrition som gjorde en del bra musik.
Coil!! Som om inte Throbbing Gristle var vrickade tillräckligt! Christopherson var tvungen att ha en egen lekstuga.
Klinik, Vomito Negro å en massa andra belgiska band som kom fram med och omkring EBM. Vissa jättebra medan andra inte speciellt lyssningsbara. Och definitivt inte muntra. Undrar hur den psykiska hälsan är i Belgien är egentligen?
Nocturnal!?? Kommentarer överflödiga.

Slutligen måste jag konstatera att vi måste slagit rekord i tvära kast från ett inlägg till ett annat. Från gårdagens muntra smilbandsmotion till detta besök i musikalisk hispa.

Gonzo! När du visade upp din gamla garderob, tog du på dig kläderna då?

Gonzo sa...

Som om jag skulle komma i dom.....

Anonym sa...

Intressant inlägg, kände ju inte dig under synthperioden men jag tror bestämt att Klinik har dykt upp på en o annan herrmiddag, får dock lite samma känsla som när jag spelade Foetus första gången, eller när jag såg min första skräckfilm....

Jimmy Myhre sa...

Kommer ihåg att du passade bättre i byxorna än jag Gonzo, min kroppshydda var antagligen inte gjord för den typen av klädesplagg. Om man skulle kunna komma i dom byxorna idag hade alla spännena fått bytas ut mot meterlånga resårband.
Synd på skivorna du gav bort riktigt bra plattor dessutom, men jag kommer ihåg hur alla tänkte, cdn skulle ta över med sitt behändiga format och perfekta ljud ?? Inte riktigt hela sanningen med tanke på att vinylen fortfarande slår cdn på tassarna när det gäller ljudet.
Att du har skivor stående lite här och var är vida känt broder, skall bli ruggigt häftigt när du får ordning på källaren ,snacka om vinylgömme,snälla sätt ihop en vinyspelare snarast, frisyren är svårglömd med tanke på vilken effekt det fick, sanslöst egentligen, den psykiska hälsan i Belgien under den här perioden var troligen mycket gynnsam för hjärnskrynklare, munterhet var ett hatord.
Foetus är en klassiker Jonas, första gången koms ihåg resten av livet och visst kan det finnas emotionella likheter med Klinik på vissa ställen, båda balanserar på gränsen till det tillåtna.
Kanske inte det mest komiska bidraget av mina inlägg men ibland behövs det en sanering

Ha de

 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »