Tunggung

Lika bra att säga det med en gång. Jag kan knappast kalla mig objektiv i ämnet. Dag Vags musik ligger inbäddat allra närmast mitt hjärta sen slutet av sjuttiotalet. Jag har tidigare sett dom live vid två tillfällen, Kungälvsparken! -81 och Liseberg -82. Bägge tillfällena var sjuhelsickes spelningar trots att dom var helt olika. I Kungälv var jag till och börja med en av femton i publiken medan ett år senare fick knö med 15 000. Anledning till skillanden var huvudsakligen släppen av "Popitopp" och "7 lyckliga elefanter" som fick upp massornas öron.

Det var dock med blandade känslor som jag traskade till Lissan i onsdagskväll. Vis av erfarenheten kan resultatet av att se en gammal favorit bli väldigt varierat. Jag har på senare tid upplevt både och, Mission var katastrofala medan New Model Army fortfarande höll fanan högt. Funderade även på hur det skulle funka med Zilverzurfarens ersättare å hurpass intresserade "gubbarna" var. Men varför var jag orolig! Borde vetat bättre. Med Svedalas bäst inkörda rytmsektion i bröderna Odeltorp och en av de bästa gitarristerna genom tiderna kan det inte bli dåligt. Och när man dessutom har en sådan låtskatt att gräva ur kan det bara bli succé. Låtvalen denna kväll täckte hela gruppens karriär, från "Dimma" till två låtar från senaste cd'n "Kackerlacka", men riktade huvudsakligen in sig på 1980. Gonzo, vars favvisplatta e "Palsternacka" från just nämnda årtal, satt bara å mös. Kvällens mest överaskande låt var "Ronny du e rå".

Hur gick det för den nye gitarristen Per "Flamman" Westling, som i sann Dag Vag-anda fått det nya artistnamnet Teka Pukk? Alldeles utmärkt! Visst saknade man Zilverzurfarns flygande gitarrton emellanåt men en ny gitarrist ska inte försöka plagiera sin företrädare utan hitta sin egen framtoning i gruppen. I början låg hans gitarr alldeles för högt i mixen men det rättades till efter hand. Att ha en viss herr Håkansson att luta sig mot måste vara en enorm trygghet när man hoppar med i ett sådant gammalt å tight band. För övrigt såg Beno ut trivas alldeles utmärkt. Man skulle kunna sitta en hel konsert å bara titta på hans gitarrspel. Vilken lirare! Å Tage han e odiskutabel champinjon i kantslag å hi-hatfissel. Att han å sin norrländska broder Stickan,med supertight å gungande basspel, skulle ha sina rötter från en ö borde betyda någonstans i Västindien å inte Gotland som var fallet enligt ett mellanssnack.

Som ni förstår så tyckte jag att konserten var en väldigt positiv historia å det kommer inte dröja 25 år till innan jag går på nästa Dag Vag-konsert. Låtvalet denna kväll var följande om jag minns rätt (ej spelordning men någorlunda kronologisk):

Dimma, Tjockhult, Egyptian Reggae, Törst, Ronny du e rå, Hellre en raket, Trycke e för mycke, Musik, Låt d komma ut, Lång väg, Popitopp, Bullen, Dansar med mig själv, Du får aldrig nog, En gång till, Bland gamla & unga, En del av dig