Jaha då var det äntligen fredag och lite tid över för skivgriseri. Nu har jag äntligen tagit mod till mig och tänker här ge er ett litet smakprov på en av mina absoluta favoritartister inom bluesen. Nämligen John Mayall. Mayall har en otroligt betydande roll inom rockhistorien och var tillsammans med Alexis Korner och Graham Bond kanske den viktigaste enskilda personen i den engelska R&B (Rhythm and Blues) vågen på 60-talet. Han bildade sitt band John Mayall's Bluesbreakers redan -63 men det dröjde fram till mars -65 innan han släppte första plattan "John Mayall plays John Mayall". Skivan väckte ingen större uppmärksamhet. Under våren -65 ansluter sig Eric Clapton till bandet efter att ha lämnat Yardbirds. På sommaren -66 släpps skivan "BluesBreakers With Eric Clapton". Skivan blir en succe´ och innehåller låtar som "All Youre Love", "Ramblin´On My Mind" och "Steppin' Out". Clapton blir i den här vevan kallad Gud. Clapton lämmnar bandet för att bilda Cream och ersätts av Peter Green. "A Hard Road" Mayalls 3:e skiva släpps i början av -67 med bl a låten "Supernatural" där man kan höra embryot till "Fleetwood Mac's Albatross" I Bluesbreakers träffar Peter Green Mick Fleetwood och John McVie. Dessa tre bildar lite senare samma år Peter Green's Fleetwood Mac.
In med nya friska musiker och en mycket ung lovande gitarrist, Mick Taylor. Med Mick Taylor i bandet spelar Mayall in plattorna "Crusade" och "Barewires", den senare med klara psykadeliska inslag. -68 flyttar Mayall till Los Angeles och bor med medlemmarna i "Canned Heat". Han får över Mick Taylor och spelar tillsammans med Mick och amerikanska musiker in sitt mästerverk (enligt min mening) "Blues From Laurel Canyon" Denna skiva markerar en utveckling från traditionell brittisk blues till en mer psykadelisk jazz orienterad skiva. i låtar som "Walkin On The Sunset" och "Fly Tomorrow" hör man Mick Taylor i högform. Taylor lämnar Bluesbreakers sommaren -69 för att ersätta Brian Jones i Rolling Stones. Samma år spelar Mayall in skivan " The Turning Point" som är en live skiva inspelat utan trummor!! Här är ett litet smakprov. Under 70 och 80- talet har Mayall en tung period och är inte speciellt produktiv. Han har alkoholproblem och är under mitten av -80 helt utan skivkontrakt. I slutet av -80 talet börjar han spela med 2 gitarrister Walter Trout och Coco Montoya. De spelar in skivan Chicago Line som blir ett litet uppsving. Från -90 och fram tills i dag har Mayall spelat in en handfull plattor som alla är av god kvalitet. "A Sense Of Place", "Spinnin' Coin" "Wake Up Call", "Stories" för att näma några titlar. Listan på kända musiker som spelat med Mayall kan göras lång, men helt klart har han en mycket stor betydelse i rockhistorien.
Over and Out.
8 kommentarer:
Vilket välskrivet inlägg! Väldigt bra på alla sätt - jag tackar för lektionen! Anders
Grymt inlägg. Du kan verkligen din Mayall. Vilka gitarrister han har snokat fram. Peter Green har väl fått en välförtjänt upprättelse på senare tid, mycket tack vare Gary Moore. Mick Taylor däremot är löjligt förbisedd trots att han förutom Mayall varit med världens största!? rockband.
Goa smakprov. Tror att du liksom jag sökt ihjäl sig på Tuben efter samma två låtar: Medecine man och I'm your witchdoctor. Två av mina absoluta Mayall-favoriter.
Vill slutligen stryka under att "A sense of place" är en dunderplatta.
TP: Du har så rätt så rätt...jag letade som en galning även efter morderna Mayall låtar. Ja vilken jävla gubbe...lägger man dessutom till alla som gästat bandet får man ihop hela den engelska eliten.
men det kommer mera gottis snart.
Intressant inlägg, märks att du pluggar till lärare, passar dig som fisken i handsken. Är själv helt grön vad gäller Mayall o co, men det känns rätt skönt att ha några giganter kvar till regniga höstkvällar.
Ytterligare lite kuriosa om Mayall. Läste att John är en storsamlare av vintage-porr. Samlingen skall tydligen vara värd cirka 13 miljoner. Det blir många porrblaskor det!
/ Anders
Ja han e inte bara en jävel på munspel, gitarr och orgel. Uppenbarligen behärskar han skinn-banjo oxå!!
/ Gonzo
Suveränt skrivet Gonzo, stort informationsvärde för oss andra som inte är så insatta.
We May-All Be Blues Invaders
Jimmy
Mayall goes solo.
John jobbar på egen hand.
John drar vidare.
Ups and downs.
TP
Skicka en kommentar