Skolan har börjat igen. Vilket innebär att jag har mycket att läsa, jävligt mycket att läsa. Efter en termins pedagogik läser jag nu min första ämnes inriktning religion. Att läsa religionsvetenskap är mycket mer komplicerat än vad jag trodde. Det är ett väldigt komplext ämne med många infallsvinklar. Hursomhelst så disskuteras det ganska mycket på föreläsningar och seminarium. Idag tog disskussionen en existentiell riktning och det medförde att jag funderade en del på mitt liv när jag tog mig igenom staden på väg hem.
Frågan om varför jag blev en skivgris poppade upp som gubben i lådan. Varför är jag en skivgris??? Tankarna for som F-1 bilar inne i skallen. Visst jag kommer från en familj där det alltid har spelats mycket musik...men var kommer denna nördighet ifrån? Plötsligt så klarnade det. Jag mötte en liten finnig "indie"-kille med en t-shirt där det stod "MUSIKEN RÄDDADE MIG FRÅN IDROTTEN".
Precis så ligger det ju till fast tvärtom. Hade det inte varit för en ung smålännings talang och passion för ishockey så hade jag nog inte suttit här och bloggat. Hade han inte värvats av Frölunda och sedan satt två pojkar till världen, som av någon underlig anledning blev musiknördar och som jag som liten "talle" lärde känna så kanske man inte haft den stora ynnesten att lära sig konsten att kunna spela 30-sekunders låtar och att bli en skivgris. Allt detta for som en blixt genom skallen och jag tänkte: "Om du bara visste din lilla finniga nörd"
Och nu till nått´helt annorlunda. Jag såg på text-tv igår kväll att Pink Floyd's keyboardist Richard Wright har lämnat oss. Så vi lyfter på hatten, fäller en liten tår och lyssnar på Echoes.
8 kommentarer:
Men herregud! Det är ju du TP, i frölundadress. Jisses vad lika ni är, din pappa och du! / Anders
PS. Naturligtvis lyfter även jag på min hatt för Richard. Fint låtval, G!
Suverän gammal samlarbild Gonzo man kan nästan förnimma polisongernas bredd på fader. Tror att vi tillsammans skapade ett speciellt tillstånd av musikaliskt inneboende. hmmmm, förbannat mycket sköj vi har hunnit att uppleva tilsammans
Läste i dagens Metro om Wright och håller en tyst minut med lite Floyd musik.
Jimmy
Mackan på grisen! Nu blir morsan avis.
Att jag har stor skuld till din å Jimpans nördighet kan jag inte neka till. Jag försökte med alla tillåtna å otillåtna medel att indoktrinera er musiksmak. Något som jag bevisligen har lyckats med. Den stora frågan är var jag fick mitt intresse ifrån? Jag började mitt musiklyssnande med morsans å farsans ohyggligt varierade singelsamling från 60-talet. Många hits men oxå pikanta inslag såsom Gitte Henning, Miguel del los Rios, Jörgen Ingman mm.
Men din text visar att livet är uppbyggt av tillfälligheter. Å så är det ju. Det gäller bara att ta vara på tillfälligheterna. Det har vi gjort. Här sitter vi nu en bra bit in i livet å diskuterar musik på nätet å tycker det är sketskoj.
MUSIK ÄR VÅR RELIGION!
"Remember when we were young"
Jag gick o klurade på inlägget på vägen hem, men kännde mig lite kluven till om det var för djupt. Sen hittade jag bilden å då kunde jag inte låta bli. Men detta måste varit i slutet på karriären eller? med tanke på pullisarna.
Det finns inget som är för djupt Gonzo, Det är bara att till att jaga livet ur tangenterna.
Swimming The Same Deep Water As You
Härligt inlägg, med echoes i bakgrunden sörjer jag mr wright men funderar samtidigt över Peterson den äldres slående likhet med en viss gammal trummis...
Det var en trevlig blogg! Hittade er faktiskt genom att söka på Yardbirds. När det gäller Pink Floyd så föredrog jag nog den tidigare varianten då Syd fortfarande var med i bandet.
Keep the vinyl spinning!
Ronnybgoode: Kul att du gillar våran blogg. Jag gillar alla Pink Floyds olika skepnader. Syd eran var kanon, lika så det som kom efter.
Vinylen spinner vidare.
Skicka en kommentar