Mr love and justice

Denna helgen inleddes med att jag hade en enorm musikabstinens, intensiva dagar o hysteriska kvällar har gjort musiklyssnandet närmast obefintligt. Brukar kunna bota detta på kvällarna när barnen somnat men nu har hösttröttheten gett sig till känna vilket lett till att jag för det mesta vaknat i (med ganska ont i kroppen) någon av deras sängar ca 02.35 med Mamma Mu eller något annat litterärt mästerverk på bröstet. Detta leder fram till en enorm frustration men idag fich jag äntligen en chans att bota det hela. Då kommer nästa frustration, vad ska jag spela, jag är hopplöst framme o fingrar på blandarn hela tiden, blir aldrig nöjd med vad som strömmar ut. Så dyker Billy Bragg upp, gamla välkända stycken från den tidiga perioden då det bara vara han o en raspig gitarr, i min mening när han var som bäst. Jag står en stund o försöker komma på vilken skiva låten är från men kan inte komma på det, så jag går fram o kollar, jag blir mycket förvånad när jag upptäcker att det är från den senaste. Jag rutinköpte den i våras när den släpptes utan några större förhoppningar o fann den måttligt underhållande med undantag för "I almost killed you". Men jag glömde helt av att lyssna igenom den extra-cd som följde med där han kör alla låtarna igen, fast i solo version. Betydligt roligare än bandversionen enligt min mening, en självklar rekommendation för alla som fortfarande går o nynnar på "a new england" och "to have and to have not" emellanåt. Solo versions I almost killed you The Johnny carcinogenic show Something happened