Passionsfritt!

Det är ingen slump att jag aldrig har kommenterat idrott på grisen. Inte så att jag har något emot det eller är helt ointresserad för den delen, bara lite mindre intresserad än de flesta av mina vänner, o andra människor med för den delen.. Som Kungälvsbo har jag dock ett visst intresse för bandy, delvis för att det bara är så om man är härifrån o delvis för att Gonzo släpade med mig många blåsiga söndagar i min ungdom i reabiliteringssyfte efter ett alltför vidlyftigt levende på lördagskvällen för att titta på detta ädla spel. Hur som helst så tog jag med min dotter Smilla 8 år på sin första bandymatch igår för att se Kungälv vinna över Hammarby, jag har ju ändå ett ansvar som förälder att visa henne andra saker än inåtvänd independetmusik så jag kände mig mycket nöjd när hon verkade tycka det hela var kul. Vi var på ett strålande humör när vi gick hem hon och undrade redan när vi skulle gå o kolla på nästa match, så det hela kändes mycket bra. Så jag säger att det var ju kul att de vann! Då tittar Smilla på mig och ställer följande fråga med en märkbart irriterad röst "Vad är det för kul med o vinna egentligen?" nästan mållös svara jag "Vad menar du???", "Jo när vi spelar fotboll så förlorar vi ibland men vi har ju lika kul för det!". Va fan svarar man på det? Helt klart finns det inget passionerat förhållande till sport i det här huset. För att prata om något helt annat får dagens länk bli tll några som förmodligen också tycker det är viktigast att ha skoj, lyssnade en hel del på deras skiva "casual sex in the cineplex" när den kom i början på 90-talet men glömde sen bort dem, har ingen aning vad som hände med dem efter detta. Sultans of Ping