Människosläktet slutar aldrig att förvåna mig, efter avslutat arbete satte jag mig i bilen för att avslappnat påbörja min resa hemåt. Genom den innersta av innersta ögonvrår kunde jag förnimma en gestalt som oroligt närmade sig bilen, allteftersom skuggan blev till ett mänskligt yttre så såg jag att kvinnan som jag kom emot mig pratade med någon, febrilt försökte jag se hennes samtalskamrat men icke, det var en s.k Molgan dvs en person som egentligen inte är någon person utan en märklig fantasi. Samtalet blev alltmer hotfullt och kvinnan som verkligen var en riktig kvinna hyttade med fingret mot Molgan och gjorde dumihuvudtecknet, fingret som snurrar ni vet. Min hjärna plockade snabbt upp situationen och ställde följande tankenöt ” I själva verket så kanske det är jag som ser fel person och Mollgan är egentligen verklighet ”. Plötsligt befann jag mig i Matrixsyndromet men som tur var styrdes tankarna undan när jag något fundersamt startade bilen. Skönt att äntligen få åka hem tänkte jag …
När jag trodde att sjön låg lugnt över stadsljuset kom nästa huvudbry. En kvinna körde förbi mig och lade sig i ytterfilen, har på senare år lugnat ner mig i trafiken och lät henne därför åka förbi utan bitter eftersmak. Men när hon sedan gick ner på den beskedliga hastigheten av 30 km/h känns det inte lika roligt, stoppljuset kom därför som en skänk från ovan. Nu kan jag dra förbi i lugn och ro när den lilla lyktan lyser grön, då plötsligt beslutar sig denna märkliga gestalt att köra innan det blir grönt och håller därför på att krocka med hela västsverige men det jävligaste är att hon lägger sig framför mig igen. Det är sådana här tillfällen som får medborgare att få hjärnfrakturer, tinningsbristningar, tvångskväkningar eller besinningsstillestånd. Efter många djupa andetag beslutade jag mig för att ta en annan väg hem och kvällen räddades precis innan inträdet i den djupaste dalgången i mannaminne.
Under kvällen antagligen märkt av föregående färska minnen försatte jag tiden med att fundera ut alternativa titlar på populära TV-program.
"Bonde Söker Get" eller alternativt "Bonde Söker Bonde"
"Köslaget" En tävlig som borde passa oss svenskar, bilda den rakaste kön alternativt gör din egen biljardkö, svenskans ord är mångsidiga.
"Äntligen Framme" Möjligen glatt sponsrad av Västrafik
"Cars On Ice" En hyllning till alla halkbaneälskare
"Smäck" En liten talkshow om extra inkomster och om hur du får råd utan att ha råd
Måste givetvis avsluta med en lika stor galenpanna som mig själv :
8 kommentarer:
Du e helt jävla mongo!...Men det e ju jag med...Jag känner så väl igen situationen med damen som talar med sig själv. Jag ser detta varje dag när jag åker spårvagn i stan. Jag undrar alltid vad resonemanget handlar om? För övrigt skrattar jag mig harmynt över dina nya tv- förslag..eller vad sägs om sångtävlingen IDIOT, Let's Spank eller Bonde söker svin.
Nä jag tror jag får hälla upp en single malt och fira Kungälvs seger ikväll.
Ja ibland kan man börja fundera över sitt eget själsliv, men vad fasen det är ju dom små sakerna som kryddar tillvaron när vardagstristessen hotar.
Sångtävligen Idiot hade troligen lockat minst lika många deltagare.
Bonde Söker Svin hade säkerligen också engagerat den svenska myllan
Jimmy
Jag tror nog mest på Let's Spank..tänk dig Orup med en bandyboll i munnen tillsammans med Charlotte Pirelli i gummistass.
Ljuvliga tankar...
Ha ha ha! Jag gillar verkligen de vägar din fantasi tar dig, Jimmy!
Du borde vara van, med tanke på jobbet, att råka på alla olika typer av människor. Den ena galnare än den andra. Eller så kanske det är vi som är galna och dom som är normala. Vem vet?
Och bakom ratten kan en inte så omtalad typ schizofreni uppstå då den lugnaste typ kan förvandlas likt Hulken.
Alternativa tv-program var vansinnigt roligt. Just nu ser jag på Canal+Spott.
Slutligen en av hjältarna: Captain Sensible! Damned var fantastiska. Solo var Cap. fullständigt spritt språngande men samtidigt lysande musikaliskt, oftast med god hjälp av producerande Tony Mansfield(New Musik) och dennes karakteristiska ljudbild.
Härligt inlägg. Det där med galenskap är ju som sagt helt o hållet upp till betraktaren. Eller varför inte citera A. Anka när han blivit friskförklarad av pyskologen. Om jag är normal, vem fan e då onormal?
Visst är man van från en arbetsplats med extremt många personmöten. Som sagt vem är normal egentligen.
Jimmy
Skicka en kommentar