Våran bäbis börjar närma sig 3 månader, hon har börjat le riktigt. Inte några tveksamma magontminer utan riktiga breda leenden. Visserligen ljudlösa än så länge men tillräckligt för att alla som tittar på henne ska knyckla ihop ansiktet, göra konstiga läten o diverse tungformationer som i alla andra sammanhang skulle uppfattas som lätt obsena. Detta hjälper oftast inte utan leder istället till att man försöker göra ännu löjligare grimaser. Men jag har hittat knepet, Tindra är nämligen begåvad med ett musiköra och ler stort när hon hör sin första favoritlåt, och inte vilken låt som helst. Jag är i allmänhet skeptisk till covers på sådana här mästerverk men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Att storasystrarna har bytt bort Nick Cave mot hits for kids gör mig ingenting, för det är uppenbarligen precis som det var i den familjen som jag växte upp i. Det är minstingen som har smak!
Martha Wainwright - See Emily Play
Forest - Newcastle
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Underbart att höra! Då är vi i alla fall tre som gillar Marthas cover: jag, Jan Gradvall och nu - Tindra.
Helt ok version!
Första gången jag hörde "See Emily play" var när Bowie hyllade swinging London på "Pinups". En högst ordinär version. Nä, jag måste vara tråkig i detta läge å framhålla orginalet som det bästa. Syd var en konstig man skrivande konstig musik som i vissa fall, som detta, e helt oemotståndlig. Å en smula barnslig, vilket skulle kunna förklara både din å Tindras förtjusning för alstret, för att inte tala om BlåAnders å undertecknads dito.
Ingen dålig första favoritlåt, vad månde bli av lilla Tindra, var inte orolig över dom äldre töserna Nick Cave kommer tillbaka och sätter sig som en laxlåda. Heja Tindra !!
Jimmy
Skicka en kommentar