tisdag, januari 13, 2009

Postbudet

Ett stort kapitel i min musikuppfostran har postpunken stått för, vad betyder det egentligen, allt som kom efter punken ?? Njae det blev snarare en musikstil med många orginella band som för min egen del för alltid finns nära till hands när musikhälsan sviktar. Banden som ibland spädde på dom ungdomligt tunga stegen, har själv alltid gillat musik med en viss melankonisk sida, inte främst för att jag går omkring med sorgprydd gamnacke utan för att tonerna faller så oemotståndligt tilltalande i mina öron. Man kan givetvis diskutera om när punken började och postpunken tog vid eftersom många av dom artister som ansågs tillhöra genren började lika tidigt som många av punkbanden. I-landsproblem kanske ??? New Wave är troligen den mest närbesläktade genren till postpunk och jag tycker det finns många artister som skulle platsa i båda kategorierna. Det är kanske inte någon större överraskning att Joy Division var/är mina husgudar, ett band som med ganska simpla musiker lyckades skapa en märklig mix av rå energi, lågmäldhet och vemod. Tycker inte om spekulationerna angående Joy Divisions storhet om inte Ian hade tagit självmord, visst finns det en viss effekt i det hela men musiken är det som lever kvar och jag tror inte att bandets musik hade influerat så många artister om inte kvalitén hade funnits. När sedan Joy Division blir till New Order finns andan eller skall vi säga anden kvar och dom skapar några av musikhistoriens vändpunkter. Låten Blue Monday ger maxisingeln sitt riktiga genombrott och låten håller fortfarande för vilket dansgolv som helst. The Cure är ett av banden som mycket väl skulle kunna vara både Postpunk och New Wave. Kommer speciellt ihåg en tecknad film som visades på SVT, en gastaltning av Cures kanske mörkaste låt "One Hundred Years" snacka om att sitta klistrad, det var bland det tyngsta jag hade hört och jag blev sannerligen fast för livet. Postpunken är för mig förknippat med uppväxt, kan fortfarande känna starka händelser i samband med musiken, den hjälpte liksom på traven när skåpet stog stilla. ”Å du store rockgud giv oss idag ” Ni skall få en liten blandad albumlista av band som jag gillade/gillar, några finns tyvärr inte längre medans andra har fortsatt med sin betydelsefulla livsuppgift ”Music for the minded people”
Chameleons är en gammal nykomling , missade dom helt när det väl begav sig, hade troligen funnits med på många av mina kasettband om dom bara upptäckts i tid För er som vill gå vidare tryck på dom gyllene länkarna... Joy Division - Closer New Order - Movement Siouxsie And The Banshees - Nocturne "Live" The Cure - Faith The Sound - From The Lions Mouth The Chameleons- Script Of The Bridge The Cramps - Smell Of Female Killing Joke - Same Bauhaus - Mask Birthday Party/Nick Cave - Bad Seed/Firstborn Is Dead Echo And The Bunnymen - Heaven Up Here Einstürzende Neubauten - Fünf Auf Der Nach Oben Offenen Richterskala Dead Can Dance - Garden Of The Arcane Light Lowlife - Diminuendo Här kan man fylla på med hur många artister som helst men jag skall ju ha något kvar till andra inlägg. Angående bilden, vem månde vara ?? Fridens liljor..........

4 kommentarer:

Gonzo sa...

Härligt mörkt och nostalgiskt. Musik är en fantastisk tidsmaskin, man färdas genom tid och rum på bara några sekunder. Jag antar att det kommer en forts. på det här temat med tanke på de band du utelämnat......systrarna,de på uppdrag,modellarmén,och ett o annat band från svedala(inte det skånska).....ser fram emot fler sådana här inlägg.

Jimmy Myhre sa...

Finns många som inte nämns här men dom kommer, dom kommer, man måste spara några kort för senare tillbakablickar

Jimmy

TP sa...

Ytterligare ett svårkommenterat inlägg som avhandlar en av mina favoritepoker i musikhistorien.
Punken å Nya vågen vidgade vyerna för både musiker å åhörare. Nya genres spred sig som maskrosor i gräsmattan, helt omöjligt att hålla 100% koll på. De flesta grupper du nämner här har haft ett otroligt inflytande på nästkomande generationers musiker.
Joy Division musik kopplas tyvärr men lika ofrånkomligt ihop med Ian Curtis självmord. Få grupper har en sån unik ljudbild som de, så djup,ödesmättad nästan skrämmande i vissa fall. New Orders första trampar på i samma fotspår. Bernhard sjunger t.o.m. som Ian. Båda grupperna tillhör även mina favoriter.
"Israel" är från turnéen Banshees å Cure gjorde tillsammans då fete-Robban tillhörde bägge grupperna. Praktiskt men inte hälsosamt. Betänk att detta var strax efter "Pornograhpy" där han bevisligen inte mådde så bra. Men en vasinnigt tung låt e d.
Apropå tung: "The Wait". Inte helt betydelselös för Metallicas karriär. Jaz personifierar den där sköra tråden mellan geni å dåre.
Violinistvirtous vid sex års ålder, domedagsprofet vid 20, symfonier, smäktande melodier å primalskrik i "Asteroid". Kan inte vara lätt att reda ut begreppen när han ligger på samtalssoffan.
Ett annat oerhört betydelsefullt band är Bauhaus. På sistone lite bortglömt i historien men utan Peter Murphy å grabbarna t.ex. ingen Goth.
Roligt med lite udda band instoppade bland de tunga namnen. Sound, Lowlife å Cameleons är grymma å förtjänar bredare publik.
Cramps känns lite som en hermelin i sällskapet med sitt garageröj.
Hade faktiskt aldrig hört Blixas version av klassiska "Morning Dew", självklart med slingan spelat på helvetesbas.
Dead Can Dance, vilken målande musik men farmför allt vilka bilder! Helt fantastsika!

Jimmy Myhre sa...

Oj, oj vilken kommentar, lika lång som inlägget, du och jag T.P samlade kulor i samma påse när det gällde musiken, så också postpunken som alltid legat oss varmt om hjärtegropen. Egentligen skulle vi skriva ett gemensamt inlägg, om Gothen kanske ??

 
CLICK HERE FOR THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »