Äntligen är bloggen i full rullning igen, efter ett halvårs smygvila känns det som inspirationen hittat tillbaks. Ibland måste det till lite andrum för att hitta drivet.
Förr i tiden hade man sina favoritartister som man gick och inhandlade så fort ett nytt album släpptes , nu kommer det nya tillskott varje dag, sanslöst vilken produktionsnivå musikbranschen trots allt håller, Tack vare nätet finns oändliga möjligheter för alla musikälskare och så hoppas jag att det förblir..
Åker i ren Mobyanda mycket kollektivt till min arbetsplats, detta ger utrymme för en hel del lyssnande och smäktande intressant läsning. Bengans Skivhandel hade ett tält på Way Out West festivalen där jag och mina kamrater givetvis häckade. Som den sanne musiknörd jag är kände jag mig tvungen att inhandla några böcker och cd:s. Hittade en bok om postpunken samt en om Factory Records, gissa om dom sidorna går heta på kollektvagnen, kommer förhoppningsvis att leverera ett inlägg om just Factory Records, det lilla bolaget med dom stora artisterna.
För er som vill veta så heter böckerna "Rip It Up And Start Again, Postpunk 1978-1984 samt "Factory, The Story Of The Record Label" , rekomenderas hjärtligt.
Måste även dra ett kärt konsertminne från den gamla goda tiden:
The Mission Kåren 1987
Min broder bjöd med mig på denna liverökare som för alltid etsat sig fast hos mig, Wayne Hussey och Craig Adams i högform två år efter Sisters Of Mercys uppbrott. Wayne kom rusandes ut mot publiken och hystade ut hinkar med blommor, (dvs blommorna ) hade i och för sig varit udda om dom även kastat ut hinkarna.
Låtar som Wasteland, Dancing Barefoot och Serpents Kiss gjorde kvällen till en gotisk julafton. Skall sägas att bäst före datumet har för längesedan gått ut på bandet, lyssna därför helst på deras fyra första skivor.
Relaterat (Goth) :
3 kommentarer:
Hmmmmmmm, sådan här inlägg som får en att sitta uppe o mysa vid datorn hela natten.
Torsdag kväll. Vansinnigt trött efter en tvådagarskonferens. Tidig sänggång. Trodde jag. Som vanligt ,innan man lägger huvudet på kudden, så kollar man Grisen en sista gång. Igår skulle jag absolut inte gjort det. Om jag var trött igår så är det ingenting mot vad jag är idag för efter att ha sett detta inlägg fastnade man timtals i det svarta 80-talets motljus, dimridåer, trummaskiner och avgrundssång.
Vilken nostalgitripp!
Missionkonserten kommer alltid finnas med i hjärtat. Dels för att det var en bra spelning men framför allt för en ynglings lyckliga konsertdebut. Gissa vem!
Ghostdance, med avhoppande Sisters-gitarristen Gary Marx, var bra trots kvinnlig sång vilket var högst ovanligt inom gothen.
Jag vet ingen grupp som kan låta så sorgsna och ändå energiska som R.L.Y.L. Inte ens Joy Division kommer i närheten.
Danse Society är ett musikmysterie. Mest skräp för att sedan blixtra till med pärlor som denna och den blytunga "All I Want".
Rosetta Stone hade, helt rättvis, sin plats i solen, om man nu kan säga det om ett mörkerband. Första albumet tillhör ett av genrens bästa.
Neon Judgement var ett av dom första banden att kombinera goth och synth och det gjorde dom med bravur, lyssna bara på "Tomorrow in the papers" så förstår ni.
Sist men absolut inte minst, Fields. Vilka hjältar! När man lyssnar idag så är deras plattor, främst "The Nephilim" och "Elyzium", de plattor inom hela genren som stått emot tidens tand bäst. Dessa två skulle kunna vara producerade idag, så fräsch är ljudbilden. Om man mäter popularitet i innehavet av VHS och DVD skulle Fields vinna överlägset. Hur många gånger har man inte suttit framför dumburken och fascinerats av deras westerninspirerade shower.
Du Jimpan, lägg inte ut såna här inlägg sent på kvällen. Men men, hämden e ljuv! Hehe!
Kunde troligen gjort det här inlägget till en följetong, något som ligger så djupt rotat frambringar mycket känslor och tankar, Gothen blev en favoritgenre, tänker givetvis även på den där dagen när Lasse på Pet Sounds körde Sisters Of Mercys "Marian", i affären stod två bröder som blev hutlöst svettiga av de mörka tonerna som för alltid brändes fast på deras ryggar. Mäktiga tillbakablickar.....
Jimmy
Skicka en kommentar