Riddare på irrfärder

För att spinna vidare på mitt förra inlägg vill jag berätta en liten lustig historia om Rick Wakeman. Ni som tror sig aldrig hört Rick kan jag med en gång säga att det har ni. Innan han blev världskändis som soloartist och som medlem i Yes var han en ofta anlitad studiomusiker där han medverkat på både denna och den här. Hört dom förut? Den progressiva musikgenre, här i Svedala oftast kallad symfonirock, dit Rick hörde till blev ofta beskylld på att ta sig själva och sin musik på allt för stort allvar. Konceptalbum var snarare en regel än undantag. Herr Wakemans tre första album handlade i turordning om Henrik VIII hustrur(vilka var en icke oansenlig mängd), Jules Verne’s bok ”Journey to the centre of the earth” och Arthursagan. Efter succén med ”Journey ..”, som gjordes tillsammans med ett rockband, symfoniorkester samt en kör, tänkte Wakeman ytterligare ett steg längre. Arthursagan sattes upp live på Wembley med samma samarbetspartners som vid förra skivan samt en konståkningsshow som gestaltade berättelsen. Det var vid en sekvens i denna show som följande utspelade sig. Till en showerna hade en av konståkarna lämnat återbud. Rick tänkte inte så mycket på det, det spelar väl ingen roll om det är 29 eller 30 konståkare! Konstigt nog var det ingen annan som tänkte på det heller förrän man kom till den del av showen då händelserna utspelade sig på slagfält med riddare i dödlig strid. Efter att riddarna hade stridit mot varandra en stund skulle alla falla ner döda. Så gjordes varje kväll och så gjordes även denna kväll. Men i.o.m. att riddarna var ojämna till antalet så förblev en riddare stående. Den vilsne riddaren(konståkaren) var plötsligt helt ensam utan en chans att bli dödad då kombantanterna redan låg döda på sen. Han åkte villrådigt runt medan dirigenten och Rick tittade på varandra och undrade hur fasen man skulle avsluta detta. Efter ett par minuter kom konståkaren på den lysande idén att begå harakiri varvid musikstycket äntligen kunde avslutas. Så kan det gå! Harakiri var något som Rick nästan lyckades med privat då han innan han fyllt 30 fått tre hjärtinfarkter, spenderat 10 miljoner pund( i dåtidens värdering), alkoholmissbruk, avverkat två äktenskap samt helt bankrupt sovit på parkbänkar. Starkt jobbat! Dessbättre vände lyckan för honom igen. Det jag berättade förut om allvarliga symfonirockare stämmer absolut inte på Rick. Han har under åren samlat på sig mängder av roliga anekdoter precis som den ovan berättade, något som han gladeligen berättar i både radio och bokform. Och ni som undrar om han är duktig på att klia tangenter kan kolla detta.