När både Pogues o Imperiet avhandlats på grisen på mindre än en vecka är det lätt att bli nostalgisk. Marcus Birro håller på o arbetar på en bok som bl a utspelar sig på Magasinet o diverse svartklubbar i Göteborg i början av 90-talet. Ska bli kul att läsa den. Just på Magasinet spenderade jag o de övriga grisarna många lördagkvällar och en betydande del av våra skrala inkomster under 92-94. Såg en massa bra konserter där såsom Blue for two, Neds automic dustbin, Attentat, Cracker o en hel del andra jag inte kommer ihåg. Det var kanske inte alltid musiken fick störst uppmärksamhet, så här 15 år efteråt kan jag lite skamset erkänna att jag bevittnade en hel Satorkonsert i tron att det var förbandet... Jag kan inte komma ihåg att det var speciellt mycket tjejer på Magasinet men jag vill ändå minnas att vi, efter konserterna när den (oftast) utsökte DJ´n spelade, ägnade oss åt någon slags gruppbeteende som vi på den tiden kallade för dans. Å det är nog tack vare detta som vissa låtar fortfarande omedelbart för tankarna till Magasinet. Bl a dessa;
Wonder Stuff - Welcome to the cheap seats. Never loved Elvis vilken platta!
Nirvana - Smells like teen spirit. Fortfarande när jag hör den här låten så känner jag lukten av indränkt öl, svett o gammal fimp, lustigt varför man minns vissa saker. Kommer alltid att tänka på 2 killar som pg a hälsoskäl fick mig att lämna dansgolvet. Killarna var obetydligt längre än Micheal Jordan o hade meterlångt hår som under deras headbangande tog upp en ansenlig stor del av volymen i lokalen, dessutom drev mjället runt så det liknade en snöstorm. Önskar verkligen att den här låten fick mig att associera till något annat, den förtjänar liksom det men man kan inte alltid styra sig själv.
Blue for two - Like an Egyptian Search&enjoy var på allas (ja i min lilla värld alltså) läppar när den släpptes
The Cure - Friday I´m in love. Tog man en bira på Kompaniet på vägen dit så var chansen överhängande att man hörde denna partydänga. Har faktiskt inte börjat uppskatta denna låten förrän på senare år.
Forest - Newcastle
1 vecka sedan
8 kommentarer:
Mycket trevlig läsning, Jonas! Jag trodde först att långhåren hade något otalt med dig, så det var skönt att läsa att det bara var fråga om lite mjällskak.
Härlig musik du skriver om! Neds Atomic Dustbin introducerade ju Jimmy för i samband med WOW. Wow!
Sen håller jag med dig om Friday I'm in love. Den har aldrig tillhört mina Cure-favvisar. Och jag har inte mjuknat än. Det kanske kommer?!
Jösse! vilken nostalgitrip. Fan man kommer ju inte landa på flera dagar. Vi var ju flitiga besökare, andra bra band vi såg var Lush, Wedding Present, Psycotic Youth..m.m. När jag läste låtlistan kännde jag som dig genast en lukt av avslagen öl, piss,svett och puder.....Det hände t.o.m. att nån låt från våran gamla platta spelades, då infann sig en kluven känsla av stolthet och skam
Mer sådana här inlägg!!!!
Wow! Cracker(!) Wonderstuff, Cure och Nirvana i samma stycke! Alla gamla favoritband för mig också.
Inte heller förtjust i "Friday..", då den också har spelats sönder. Däremot "Apart" från samma album är en ruggigt bra, svart, kärlekssång.
Magasinet slog till nostalgiklockan, det var en fritidsgård som hette duga. på tal om Cracker så är en av mina absoluta favoritskivor systerbandet/efterföljarna Camper van Beethovens monumentalt märkliga Tusk, som kom i början av 2000-talet. Låt för låt spelas Fleetwood Macs klassiska album igenom och det är som att sitta i en felkalibrerad tidsmaskin. Rekommenderas starkt.
/Johan
Anders: Neds e suveräna fast Goddfatherskivan överskuggas av sitt superba öppningsspår, brukar inte komma längre än till den, för när den är slut så vill man börja om igen, å igen ... Gonzo: Stämmer att vi såg Lush, kan inte komma ihåg Weddingpresent men jag var ju bosatt i Skåne ett tag så jag borde ha missat en del. Kommer däremot Fat lady sings, fast jag gärna hade gärna bytt ut det mot något annat minne som gått förlorat. Måste hålla med Bogger om Apart, gillar också den skarpt, att jag gillar Friday idag har nog just nostalgiska orsaker. Kul att Johan o Bogger kommenterade Cracker förresten, en av de konserter jag minns allra bäst. Hade alldrig hört talas om dem innan men Jimmy hade givetvis koll o sa på vägen dit att det var sångaren från Camper van Beethoven, "jasså han?" svarade jag ironiskt. Men det var skitbra, köpte genast deras skiva men har konstigt nog aldrig följt upp Camper. Kanske dags nu.
Magasinet ja, där stod vi å hängde en del. Å en massa konserter blev det. Det va tider det! Bara att läsa danslistan får det att spritta i benen.
Ett roligt minne från Magasinet var en kosert med Lädernunnan i mitten av åttiotalet. Stället var fullknökat. För å få någorlunda plats fick man hitta ett ställe tidigt. Jag stod vid sidan av scenen å bevaka min plats med låg tyngdpunkt å vassa armbågar. Med full(!?) koncentration uthärdade jag knuffar från alla håll utan att röra varken min eller kropp.
Men när man börja å rycka i min axel gick det för långt. Jag vände på huvet för att kolla vem idioten var å upptäckte det var jag! Det var nämligen bandet som skulle upp på scen å där stod jag som en modern Sven Dufva å släppte inte en jävel förbi mig. Ridå!
Men upp på scen kom dom å en jäkla bra konsert var det.
Ned's kan aldrig få för mycket cred. Wonderstuff spela jag i veckan så det är roligt att du tar upp dom här. Din luktassociation till Nirvanas megahit borde upplevas självklar med tanke på titeln.
Jag vet om att ett comebackande Camper gjorde en coverversion av hela Tusk-plattan men jag har aldrig hört den och dina rader gör inte nyfikenheten mindre. Men deras cover av Status "Picture of a matchstickman" med fiol från karriärens början tyckte jag om.
Cracker däremot har inte lämnat några bestående men.
Ska bli jäkligt kul å läsa Birro.
Magasinet väcker minnen som inget annat, vi var väl så gott som stammisar på den lilla klubben, kommer givetvis ihåg alla konserter som ni skrivit om men det finns några andra minnen också. Var någon av er med på The Wipers konsert ?? Det mest högljudda jag någosin hade hört och då skall det sägas att hörseln var inget man var rädd om på den tiden, det gick inte att prata i någon del av lokalen. Lush, Cracker, Wedding Present, Fat Lady Sings (nja). Faan vilka tider, kommer också ihåg att vi såg sångerskan i Lush när vi var i London ett tag efter konserten.
Ujjj vilket godis kompis
Vi såg även Robbin Hithcook.....Fat lady sings...ha ha ha ha
Har ett svagt minne av Vipers och att det var outhärdligt högt!
Skicka en kommentar