Kollektiv Förundran

Japp, tillbaka igen, uppehållet kändes välbehövligt efter en arbetsam höst, nu svingar jag den glada geten för ett nytt härligt år. Är numera pappaledig på halvtid vilket känns riktigt roligt, hoppas att jag skall hinna skriva några rader mellan blöjbyten och måltider. Passar på att höja ett finger för Animal Collectives nya album Merriweather Post Pavilion som låter sanslöst bra, det blir till att besöka Bengans igen…, tror att den släpps i mitten av januari i Sverige Har idag målat om i tösernas rum , illbattegrönt med en viss smak av prinsesstårta, perfekt för dessa små busfrön, var givetvis tvungen att ha lite musik på i bakgrunden, försiktigt bearbetades dom bångstyriga tretexskivorna av Anna Ternheims senaste, tror bestämt att det är hennes bästa album hittills, älskar hur hennes melankoniska texter målar upp bilder som lätt känns igen, Air France sveper också förbi med sin drömska electroambientpop och jag vaggas avslutningsvis ner i färgburkens botten till tonerna av Kyte, upptäcker plötsligt att arbetet faktiskt är klart. 2009 fortsätter i spåren på 2008 och har redan levererat ett antal godbitar. Avslutar inlägget med ett av banden som jag fastnat för . White Lies kommer från England och bildades så sent som 2005, musiken har klara influenser från Joy Division och liknande, anar nog även lite Weeping Willows på sina ställen, typiskt Jimmyband skulle dom som känner mig säga. White Lies – Unfinished Business White Lies – To Lose My life